Månad: september 2012

Vardag

nu drar jag till Pisa

Idag lämnar jag landsbygden och
åker tillbaka till Pisa.

Nu städas det på gården för
fullt medan Bocelli röst skrålar
ur högtalarna.

Och nu ska jag väga min väska, innan jag ska
köpa korv, så jag inte fastnar vid incheckning.
 Sen ska jag gå ut i regnet och ställa
mig under fikonträdet.

hej hej.

Ps. de där damejeannerna, som står
under olivträden, de samlar upp ohyra som
man försöker hindra från att angripa träden.
Här i dalen är allt ekologiskt och
vi har ätit närproducerad fantastisk mat
hela veckan.
Vardag

väderomslaget

En tjock dimma har lägrat sig över dalen idag.

På morgonen doftade huset nybakt bröd
och kaffe när jag gjorde mig färdig
för att ta min promenad till kursgården.

Huset jag bor i är över 200 år gammalt.
Och jag har det enda rummet med 
originalgolvet kvar.
Lizzy, min värdinna, pratar om att hon ska
lägga in nytt för det är så svårt
att torka. 
No no no… skakar jag på huvudet då.


Nu har vi precis fyllt magarna med 
frukost och väntar på att vår värd ska 
ta med oss till en vingård i trakten.


Vardag

i väntan på middag

Ett stilla regn faller över Fabriccas
kullar idag. Jag sitter i ett toscanskt varmt 
lantkök och väntar på att middagsklockan ska ringa.

Jag har dock fyllt magen med alldeles för 
många fikon under dagen.

Och här är schemat för idag.
”Antica Etrusca” till middag.
Långkok som doftar ljuvligt.
Vardag

Peccioli

Vi har varit i Peccioli, en liten by
helt avsaknad av turister.
Förutom vi då, som sprang runt med våra små
block och antecknade.

Där köpte jag cigarrer att ta med mig hem.

Sådana som Clint Eastwood visst 
suttit och puffat på.

 Vi satt på ett café, tittade på gestikulerande 
italienska farbröder och skrev på dagens uppgift.

Maria och jag gick gränder upp och ner
för att finna material till texten.

Tänk att staden är från 700-talet.
Jag har nog aldrig vandrat 
 på så gamla gator.

Nu ska jag bada och sen ska jag jobba vidare.
I kväll kommer vår lärare visa film.
”Bonjour Tristesse” av Francoise Sagan 
kommer vi se.
Vardag

dagens uppgift

Och vi sitter liksom  i skock på en liten
uteservering i den lilla byn Fabricci. 

Med varsin dator kämpar vi med texten vi har fått
som dagens uppgift. En berättelse som utspelar sig år 1860.
Om 5 minuter serveras middagen, 
jag känner mig långt ifrån nöjd med min text
och i morgon bitti innan frukost ska den lämnas in…

”Oj oj oj…det blir nattarbete” säger min nyvunna vän
och jag instämmer.

Det blir visst spansk afton ikväll.
Kotletter och sång.

Jag är på världens bästa ställe ska ni veta.