”Du tycker det här är lite jobbigt va? Det märks…”
Min man och jag har köpt ett nytt hus och helt plötsligt visar det sig att han är väldigt engagerad och tydligen också väldigt kunnig inom både planlösning och inredning. Förlåt, men va?
Min hjärna klarar inte distraktionen. Jag har en ganska tydlig bild av vad jag tycker blir vackert, vad som passar huset, dess själ och den röda tråd jag vill skapa. Och så kommer det plötsligt en ständig ström av skärmdumpar, länkar och idébilder som krockar totalt med allt jag ser framför mig. Då tappar jag all kreativitet och lust direkt.
Det får mig att tänka på min egen personlighet och några av de stora svagheter jag bär på. Varför lagsport, tävlingar och tajta samarbeten aldrig riktigt fungerat för mig. Jag tröttnar, drar mig undan, orkar inte med andras åsikter och tempo, blir irriterad och känner bara, hejdå.
Det blir ganska tydligt nu, när man snart är 50 och kan se mönstren bakåt i livet. Och det är ju rätt dumt. Det här blir en oförberedd utmaning för mig.
Men samtidigt har vi klarat 22 år tillsammans med allt samarbete kring familjeliv, barn, ekonomi, logistik, struktur och vardag… då borde vi ju faktiskt kunna klara en renovering också.
Det är bara det att vi båda vill skapa vårt drömhus men uttrycken ser lite olika ut. Vi står med ett blankt blad framför oss och ska skapa något som ska bära oss fint in i nästa fas i livet. Mer fritid. Ett lugnare tempo. En framtida pension.
Jag vill ha keramikstudio i garaget. Han vill ha en praktisk rymlig plats att ladda bilen på där allt “bara fungerar med ett knapptryck”.
Han drömmer om en stor pergola med värme, glaspartier och hela tottefrutti-paketet.
Och där sitter jag och gråter ner i gröten och kvider:
”…men kullerstenen från 1600-talet då…? Och de tre grönmålade portarna där de ställde häst och vagn förr…”
Jag har nog lite att jobba på med mig själv.
KBT? Någon självhjälpsbok? Ännu fler poddar om personlig utveckling? Kurs på ABF i samarbete? Eller kanske en kurs i hur man ryter:
”Fuck off, nu blir det som jag bestämmer helt enkelt!” Hahaha.
Det kommer såklart bli toppen. Jag behövde bara ranta lite i denna bloggtext om mina egna svårigheter. Jag ska öva på att sitta på händerna och låta andra få bestämma lite också. Lovar.
Jag ska berätta mer om huset snart såklart. Men tills dess får ni kika på den vackra kakelugnen som står i vårt framtida bibliotek.
