Författare: Kristin

Familj, sponsrade inlägg

Om det börjar brinna – Vad gör vi då?

viktigt inlägg – i betalt samarbete med Länsförsäkringar

I vår familj så är det Jonas som är väldigt påläst och förberedd när det gäller praktiska grejer. Det känns tryggt och det kan hända att jag nog slappnat av lite för ofta och låtit han ta hand om grejer som vi alla i familjen borde ha koll på.

Som brandsäkerhet. Varför har vi inte pratat mer om det hemma?

På alla skolor jag har varit i elev i och på alla arbertsplatser har vi alltid haft förebyggande brandövningar och pratat om brandsäkerheten. Men i vårt eget hem och med våra egna barn – ingenting!
Inte klokt faktiskt.

När Länsförsäkringar tog kontakt med mig och ville att jag skulle sprida kunskap i ämnet blev jag bokstavligen eld och lågor – detta måste ju alla känna till och vi måste hjälpas åt att sprida ordet om “Sveriges största brandövning”
Alla måste veta vad de ska göra om en brand uppstår i hemmet och man måste också utse en gemensam samlingsplats.

Vi satte oss ner runt matbordet en kväll och pratade igenom hur vi har det hemma. Att vi har en brandsläckare i hallen vid köket och en på övervåningen och också om hur man släcker en eld med brandfilten. Igor ville direkt titta närmare på brandsläckarna och lära sig hur man skulle göra.

Fasen  – Tack Jonas, tack för att du tänker på dessa grejer och köpt hem brandsläckare då vi flyttade in i huset! Jag älskar dig ännu mer nu.

Vi pratade om en familj som inte bestämt någon samlingsplats vid eldsvåda och sprungit ut på olika sidor av huset och sedan hade pappan sprungit in i ett övertänt hus igen efter ett av barnen  – men pojken stod ju redan säker på gatan bakom huset. Mardröm!
Så viktigt att alla vet vart man ska samlas.

Men vilken samlingsplats skulle vi ha?
-Växthuset,  det blir väl bra?! utbrast jag.
-Men va, är du inte klok, ska vi in i växthuset och gömma oss om huset brinner? Vi måste ju stå ute på gatan nere vid gatubrunnen eller det stora trädet så brandräddningen lätt ser oss när de kommer såklart! argumenterade Jonas emot och barnen skakade på huvudet och fnös åt mitt ganska klumpiga förslag.

Men jag tänker också att detta säger ganska mycket om oss människor – man tänker inte alltid rationellt i en kris och därför bör man öva på att hantera situationen om faran skulle vara framme. En viktig livföräkring helt enkelt. Här kan Din familj öva.

Den bästa branden är den som aldrig startar såklart så därför är det viktigt att prata med varandra om hur man kan förebygga eldsvåda i hemmet. Låt barnen vara med när ni tänder och släcker levande ljus, använd ljusvakt eller elektriska ljus om du brukar glömma att blåsa ut då du lämnar ett rum.

Numera finns naturtrogna elektriska ljus med ett hölje av riktigt stearin och en varmt gulvit flamma av led-ljus. De är både smarta och riktigt snygga.

Jag har lärt mig väldigt mycket av att läsa här – Sveriges Största Brandövning.

Nu vill jag att du delar detta till grannar, vänner, kollegor, barn och deras kompisar och samtidigt delar i sociala medier.  Du kan dela detta inlägg på facebook till exempel eller skriva några rader själv och dela denna länk.
Jag vill verkligen att alla ska veta vad som bör göras om en eldsvåda startar i deras hem.

Förbered er:

Samla alla som bor i hemmet. Berätta för alla vad ni ska göra.

1.Bestäm en återsamlingsplats: Enas om en plats utanför bostaden där ni ska samlas om det brinner. Välj en plats där man ser huset.

2.Gör en utrymningsplan: Gå från rum till rum och prata om hur man kan ta sig ut från just det rummet om det börjar brinna där. Prata om att röken är giftig och hur man kan krypa under den för att ta sig ut. Bor ni i lägenhet, prata igenom vad man gör om det brinner i trapphuset – stänger dörren om sig och använder andra vägar ut om det går, bor man högt upp är det larma och sedan hålla sig synlig för Räddningstjänsten i fönster eller på balkong som gäller.

3.Kolla era utrymningsvägar: Se till så att alla dörrar och fönster är framkomliga. Ta bort sådant som står i vägen. Använd alltid ytterdörren i första hand, altan- eller balkongdörrar i andra hand och fönster i tredje hand. Bor ni högt upp, diskutera om man kan ta sig ut från balkong eller fönster med en hopfällbar brandstege som ni kan ha hemma.

Brandöva:

Sprid ut er i hemmet och tryck på knappen i brandövningen. Då börjar ett larm pipa (slå på ljudet!).

1.Lämna bostaden och stäng fönster och dörrar bakom er för att stänga in branden.

2.Ta det lugnt och testa gärna olika utrymningsvägar.

3.Samlas på er återsamlingsplats – här räknar ni in alla och ser till att alla är med.

 

inspiration, KLco, Trädgården, Work

Frost och självvald ensamhet

Hej,

Kikar in här på kvällskvisten denna lördag. Efter en dag med jobb, träning, ett långt bad och tidig middag. Jag är själv hemma och just nu drar både Netflix och tvättstugan i mig. Känns skönt att vika kläder och lyssna på ljudbok eller lägga sig i soffan och glo på serier.

Är det något jag rekommenderar er alla så är det att ordna tid till att vara med dig själv –  inte för en weekend med tjejkompisarna eller en timmes massage eller för att gå till tandläkaren.
Utan minst ett dygn med bara dig själv och inga måsten. Be din man ta barn och hund och åka till sina föräldrar eller vad som. Det är en så bra investering för alla att man får sin egna tid att disponera hur man vill utan kissnödiga hundar, barn och allt som kommer till med giftermål och familjeliv. Släpp alla måsten eller kom ikapp med måsten – det som får din kropp att må bra.

Och boka då inte in massa saker med vänner. Var med dig själv.
Det behöver alla. Det är fint att få längta efter varandra lite också ju.

Fattar såklart att detta blir svårt  för många i dessa pandemi-tider. Men sedan, när den här skiten är över.

Jag upplever ibland att vissa mammor gör sig själva helt oumbärliga och tror att familjen inte fixar att vara utan henne. Det är synd. För alla.

Innan jag gick ut för en lång promenad igår så gick jag ett varv i trädgården och kikade på frosttäcket som lagt sig över den. Så vackert. Och lite sorgligt.

Jag har faktiskt inte fått ner mina tulpaner än -hur snabbt fryser jorden så det inte går att gräva…? En och annan dahliaknöl ligger också kvar i rabatten.

Plockade en frostbiten bukett Rudbeckia.

Så vackra. Detta var en av sommarens mest givande blomma. Lägg det på minnet inför frösådder i vår.

Här är det mysigt att vara året om. Imorgon bitti ska jag göra det vinterfint här ute för Hanna Wendelbo och min live vid 10.00.

Klockranka.

Jag har spenderat mycket tid på jobbet under dessa dagar – det känns skönt när ingen väntar på en där hemma och man kan bli klar. Jag har tagit bilder, städat och fått gjort saker som jag skjutit upp.

Vårt kök här är världens mysigaste tycker jag. Skåpet köpte jag på auktion och sedan hjälpte min svärmor mig med att måla det grönt.

Så välbehövligt att ha tid att fota och inte stressa – så blir det ofta för mig och det är ok för jag gillar när saker går fort. Men det är också skönt när arbete får ta tid och man kan fixa med belysning och vinklar. Jag tar dessa på mig själv med stativ och använder en dagsljuslampa som blandas med det naturliga ljusinsläppet.

Det blir vackra skuggor tycker jag.

Nä, nu ska jag känna efter vad jag känner för mest. Kanske jag bara ska sova.

Hoppas ni har en fin helg och får ett härligt advenstmys imorgon. Jag postar förresten ett jätteviktigt inlägg här imorgon kväll så kika in då. Kram från mig.

inspiration, KLco

En Vintersaga

inlägg om egen verksamhet

Jag sitter hemma själv i soffan och jobbar – min familj har åkt till stugan över helgen för att  vandra på fjället. Jag undrar om det kommit någon snö än, jag tror faktiskt inte det …
Killarna åker mest upp för att tälja, elda, spela kort, vandra, äta god mat och basta.

Har precis suttit och jobbat med hemsidan och Instagram med en kampanj vi gjort ihop med Emily Slotte för KLco. Helt fantastiskt bildmaterial och här nedan har du ett litet smakprov. Har lagt upp helheten på KLco.

Så gå in där och kika på “Emily Slotte – En Vintersaga” när du läst klart blogginlägget, lägger länk i slutet.

Jag blir så inspirerad av fototekniken, vinklarna och kompositionen.
Paus för att hämta pepparkakor med blåmögelost och te i köket…

Det här fotot på halsbandet – Mårbacka. Vackrare än någonsin runt Emilys hals. En perfekt julklapp att använda livet ut och sedan låta gå i arv om du frågar mig.

Drömfoto. Allt med detta är magi. Hur blusen faller över axlarna, halsbandet skimrar under halsgropen, hur ångan stiger från rykande te, hur sjukt snygg Emily är i håret och hur hon blickar ner mot muggen.

Förresten – sorry att dessa muggar alltid tar slut med en gång då de kommer in. De kommer i begränsad upplaga som det mesta hos oss och det ligger massa jobb bakom. Hantverket bakom varje mugg är faktiskt helt galet. Men en ny beställning är givetvis lagd men hantverk måste få ta tid.
Den som väntar på något gott…

Tusen tack för vackra foton Emily! Nu ska jag somna med min bok.

Här finner du En vintersaga hos KLco. Och vill du följa talangen Emily Slotte så finner du henne på @emilyslotte eller på hennes blogg.

inspiration, Personligt

25 november – just denna dag…

Jag vaknar tidigt igen – denna morgon visar klockan 05,12 när jag känner att det är omöjligt att somna om och går upp. Tittar på Kärlek och Anarki, dricker kaffe i skenet av tre tända ljus på soffbordet framför. Lägger mig ner under filten. När klockan närmar sig 06.15 tänker jag att jag ska blogga.

Idag är det den 25 november. Internationella dagen för mot mäns våld mot kvinnor.

Det handlar om våld och kontroll.

Jag vill att vi sätter strålkastarljuset på våld i unga relationer –  hur farlig tillvaron kan vara för den tjej som kanske är i sin första kärleksrelation.
Bakom en ung förälskelse kan det finnas svartsjuka, kontroll och dödshot. Och det är viktigt att vi som vuxna ser varningssignaler och vågar lägga oss i.

En man blir inte plötsligt kvinnomisshandlare då han är 40 år…
Det är från början en pojke som gått in sina livs första relationer med ett stort maktmissbruk. Sedan har han fortsatt på den vägen i livet.

Idag läste jag att enligt Brottsförebyggande rådet är unga tjejer mellan 16 och 24 år de som är allra mest utsatta för våld i sina relationer.
Men vi talar alldeles för lite om detta och många kanske inte ens har hört talas om det.
Forskningen visar också att de här tjejerna oftast inte polisanmäler det våld de utsätts för.

Jag återkommer till det här ämnet lite då och då här. Det är viktigt för mig att vi breddar kunskapen kring detta samhällsproblem och inser vad detta får för konsekvenser.

Våld är inte oundvikligt, det går att förebygga, och ansvaret för det arbetet måste ligga på hela samhället. Vi behöver förändra normer och beteenden. Det kräver bra ledarskap, mod, innovation och uthållighet – därför är det viktigt att jag gör vad jag kan och lyfter detta gång på gång i mina kanaler.

Jag var sexton år då jag blev kär i den kille som blev min första riktiga pojkvän. Det var sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet. Här blev det så fel.

Jag tänker att om jag hade haft mer kunskap och självkänsla som ung tonåring och om mina föräldrar och vänner hade haft mer information om våld i unga relationer. Eller om min pojkvän hade haft ett umgänge som sagt – stop, sluta! Det här är inte ok!
Tänk om han hade haft lektioner i skolan om detta – föreläsningar i empati, respekt och kärlek. Tänk om han hade fått mer kärlek av vuxenvärlden, vågat vara svag och blivit sedd för den pojke han var på ett mjukt sätt tidigare, då kanske inte våldet hade kommit in i hans liv.

Det syns inte på bilden ovan men – där har jag precis fyllt 20 år och håller i min 2 månaders baby i famnen –  jag har ett stort blåmärke på vänster överarm. Jag har slängt alla bilder som visar det.
Jag minns då jag ser detta foto från sommaren 1999.
Och minnet är så tydligt för jag ångrade att jag inte tog på mig något mer täckande den dagen då jag mötte min syster i parken. Vi åt glass i skuggan. Jag var stolt över att vara mamma – jag kände mig meningsfull för första gången på flera år.
Men det var så otroligt varmt så jag hade linne på mig. Det var svårt att förklara bort blåmärket. Det var dumt. Jag kände mig dum. Jag hade ofta strypmärken & blåmärken och det gjorde att jag drog mig undan och ville inte träffa folk.
Dessutom blev det alltid långa jobbiga förhör när jag kom hem efter jag träffat andra människor.
Det var sällan värt det.

Så många tillfällen. Här är två.
En gång vid middagsbordet hos mina föräldrar – de frågade vad jag hade på min hals. Det var strypmärken.
-Katten har rivit mig, sa jag.
De accepterade svaret.
En gång satt jag på bussen med min vän, jag hade ett stort märke och en bula i pannan.
– Jag kommer ringa polisen, sa hon.
– Nej, jag förlåter dig aldrig om du gör det, sa jag.
Sedan träffades vi knappt mer. Jag drog mig undan.

Jag gick inte till skolan. Det var inte värt det. Där fanns det alltid andra killar som jag kanske behövde prata med och det var helt enkelt inte värt det. Jag tynade liksom bort. Rättade mig. Klädde mig som jag skulle. Pratade när jag skulle. Jag gick på minor mest hela tiden.

Vet du.
Det finns så många flickor och kvinnor som lever precis så just nu. Därför är det viktigt att vi pratar om det i alla rum.

Vad kan du göra? 
-Finns det någon i din omgivning som befinner sig i en otrygg relation? Visa att du vill stötta och hjälpa henne att få det bättre. Erbjud en väg ut ur relationen och hjälp till  med det praktiska.
-Bidra med en peng eller stötta som volontär i de organisationer som arbetar med att skydda kvinnor och föebygga våld.
Unizon, Kvinna till Kvinna, Huskurage och Unga Relationer  är några av dem som gör ett jätteviktigt jobb.
– Prata om machokultur, sexuellt våld och om att svartsjuka inte är romantiskt. Prata med din son, kollega eller klasskompis om samtycke, hur normer påverkar pojkar och män, säg stopp till sexistiska kommentarer i fikarummet och i omklädningsrummet och våga prata kritiskt om porr och dålig kvinnosyn. Och viktigast av allt; börja med dig själv.

mitt hem

Fel på fokus

Ghaaa, blir tokig. Hade så mycket att skapa idag – behövde både fota och skriva arbeten samt förbereda morgondagens föreläsning.

Men jag har så svårt att fokusera. Jag har disciplin – sitter och jobbar hela dagen men är splittrad och liksom myror i hela kroppen. Har ett pirr som inte går över. Blir så arg på mig själv.
Kanske dags att sätta upp mig i vårdkön och ta tag i den där ADHD- utredningen? Sådana här dagar är bland det värsta jag vet – känner mig som världens sämsta människa nu.

Nu är kvällen redan här och jag behöver stänga datorn och vila hjärnan så jag har något vettigt att säga imorgonbitti då jag kopplar upp mig via zoom.

Jag ska föreläsa för 16 olika företag i Umeå – det är min inspirationsföreläsning så den har jag ju såklart i min bakficka men jag försöker alltid specialanpassa den efter målgruppen som ska lyssna.

Det här är bilderna jag först tog på vårt vardagsrum med den nya tapeten. Jag blev faktiskt inte så nöjd med med bildmaterialet – eller jag kände att jag valt att ta på mig fel kläder helt enkelt.

Inget fel på den här klänningen men den tog fokus från det jag ville förmedla.

Det här var nog bland de sista dahliorna – nu är alla knölar uppgrävda och ligger i källaren.
Önskar er alla en fin vecka.

Nu ska jag ska gå och lägga mig tidigt och ta nya tag imorgon.