Meerschaum vid kusten och lite om balansen

Jag drar på mig de där jeansen en följare skrev att jag var ful i, sveper kaffet och borstar tänderna. Det är måndag och vet att jag sa att jag skulle ta det lugnt till alla men jag har bokstavligen flugit runt med städ, tvätt, tygprover, mailsvar, packning och annat jag ligger hopplöst efter i. Det får man se som ett friskhetstecken tycker jag – får jag bara fixat en sköljning till mina bihålor så blir nog allt återställt i kroppen igen. Jag skyndar långsamt eller vad är det man säger? Farfar Nils svarade alltid  “ja, det är jämna plågor…” när folk frågade hur det var.
Han tyckte det var lustigt men det finns väl egentligen inget lustigt i att gå runt och må piss – till och med raljera över det inför andra. Så trött på det och vill ge mig själv både fysiska och mentala förutsättningar till att må bra. Problem vi själva inte kan påverka har vi alla – men vad sägs om att göra det bästa av det vi faktiskt kan påverka?

Jag tror det är maten, återhämtningen, skrattet, kramarna, skapandet och rörelsen som är nyckeln. En balans där så är man hemma. Nu ska jag hålla mig frisk.
Längtar till havet och till mina bad. Håller tummarna för februari.

Jag knäppte det här fotot inför ett jobb jag gjorde med kalla bad. Tycker det är så häftigt när ett skum täcker klipporna så här efter kraftig vind under vintern. Ser ut som ett snötäcke.
Jag har aldrig sett fenomenet under vår, sommar eller höst så det måste ha något med kylan och vinden att göra tänkte jag. När jag googlat så har jag fått reda på att det heter Meerschaum. Det ser ut som skummet på en öl ungefär.

Från en källa om hur skummet bildas fann jag denna information.
Flera mekanismer orsakar havets av skum. Först och främst behövs vatten, salt och rörelse. & havet uppfyller alla dessa villkor.
Vatten, salt och rörelse förklarar dock inte allt. Skulle vi till exempel lägga saltvatten i en behållare och skaka den kraftigt så kommer vi inte att kunna bilda skum. Ett väsentligt element saknas alltså – ett organiskt material.

Men vad är organiskt material?
Det är den materia som bildas av alla levande varelser – växter, djur och mikroorganismer. Det organiska materialet som ansvarar för bildandet av skummet består av mikroalger av släktet Phaeocystis , som inkluderar sex olika arter som finns nästan överallt i planetens hav. När dessa mikroalger förökar sig och reproducerar sig avsevärt (vi talar om blomning) bildar de ett ämne (slem) som sväller vid kontakt med vatten och blir trögflytande som gelatin.

Så om ni häller saltvatten i en behållare, med lite gelatin och skaka kraftigt så bör ni se lite skum. Det är så havets skum bildas. Alltid kul att lära sig nya saker – visst?!

Pelargoner, podcast och tips på serier.

Det är söndag och mina pelargoner behöver en frisering. Det går inte för jag är ordinerad vila så när jag smyger runt med kameran denna eftermiddag så blir jag strängt och bestämt tillsagd att gå tillbaka till soffan för att bli servad med te och apelsiner istället. Nu har denna vänliga själ även hällt upp ett bad till mig så kanske kan jag gå in i vecka fem med lite mer styrka efter denna omsorgsfulla omvårdnad..

Titta på stackarna. Men ändå fint när växter får växa så här vilt och spretigt tycker jag. Blir som en extra gardin här i fönstret. Men snart ska jag beskära, ta sticklingar, ge ny jord och näring samt bära upp alla vinterförvarade pelargoner från källaren.

Har ni någon bra serie att tipsa mig om?
Har tittat på RITA i flera säsonger nu men tröttnat. Försöker jobba minimalt och har ingen ro till att läsa. Filmer känns också långrandiga. En ny serie vore perfekt!

Kan vi prata lite om podden förresten?
Jag har ju startat en tillsammans med min vän Marina som har Strömma Farmlodge och Sonjas Veranda i Varberg. Vi är båda egna företagare som driver destinationer lokalt och har sociala medier som vår främsta plattform i kommunikation. Marina är den jag kan vara helt transparent med när det kommer till  företagande – kring framgång och motgång, ekonomi, utmaningar och svårigheter, lyckopirr, sårbarhet, oro och allt som kommer till med entreprenörskapet.

Vi har länge pratat om att driva en podd ihop men jag har inte känt mig redo för detta forum tidigare. Men nu så – 2023 är Kaninens år och det är dags att vara kreativ och utmana sig känner jag. Vi har startat Marina & Krickelins PODCAST och redan nu finns det två avsnitt ute att lyssna på. Är du en av dem som redan lyssnat så tar jag tacksamt emot feedback för att vi ska kunna bli bättre och utveckla oss. Skriv gärna både ris och ros bland kommentarerna. Vår podd handlar om entreprenörskap, kreativt skapande och livet på västkusten – tanken är att den ska vara sårbar, personlig, rolig och full av våra erfarenheter och tankar om både det lilla och det stora.

LYSSNA HÄR  >>

Imorgon ska vi spela in vårt tredje avsnitt så nu måste jag bli frisk – så pepp på att ta tag i nästa vecka och kamma tillbaka till träningen igen.

I liggläge igen

Inget gör mig mer frustrerad än att behöva lägga ännu en helg på att få bukt med feber och täta bihålor i liggläge.
Ända mysiga är att jag får sällskap av lillebror som också är sjuk och Boris som värmer fötterna.
Ghaaa, jag som vill jobba, städa, träna, vandra, bada och göra allt annat som jag halkat efter med på grund av sjukdom och resa. Fattar inte hur jag kan bli så sjuk  två gånger samma månad – min kropp verkar vara minst sagt ur balans. Ramlade ur mina matrutiner i Frankrike och det kanske påverkade mig mer än man kan tro – och så kyla och stress på det…Skit samma, saker och ting blir sällan som man tänkt sig så det är bara att gilla läget.

Solen lyser in och jag tänker på min trädgård. Är jag sugen i år?
Har inte ens behövt ställa mig denna fråga tidigare för trädgården har varit en sådan stor del av mitt liv tidigare men något hände ju förra året – jag kände bara press och tyckte det var jobbigt. Det var inte avkopplande och lustfyllt längre helt enkelt. Jag hade blandat in mitt arbete för mycket i livet ute i trädgården så helt plötsligt hade jag kapat av det benet som gav mig så mycket läkning och återhämtning. Det var klantigt och helt omedvetet – jag brukar ju fota och skriva om det mesta i mitt liv för bloggen  och det funkar fint tycker jag men när det blev både bok och andra måsten med trädgården så kände jag bara för att gå ut och vandra i skogen istället…
Jag drog det för långt helt enkelt.

Well, lesson learned.
Nu gör vi om och gör rätt.
Känner jag lite pirr ändå – jamen, det gör jag nog.

Ja, se. Där står ju en tom vas som nehöver fyllas med blommor så redan här har jag min målbild. Först påskliljor och tulpanerna, sedan äppelblom, därefter alla sommarblommor och sist ut alla dessa fantastiska buketter med dahlior och spröda rosenskäror. Längtar!
Kan redan nu känna värmen i magen efter stunderna med grannen Bengt över muren – då vi byter plantor med varandra. Jag får chili och tomat och han får olika sommarblommor jag drivit upp. Han blir lika överraskad varje gång för jag är kass på att märka upp plantorna men han å sin sida har skrivit namnen på tomaterna i sin skrivare och klistrat med fin genomskinlig tejp på varenda lite plantlåda.
I år ska jag göra ett bättre stöd för luktärtorna och ta ner blomsterportalen. Jag ska så fänkål och sätta mängder av solrosor.

Har du trädgårdslängt du också?

Födelsedag, nytt hus och feberfrossa

Jag hämtade upp min man sent denna tisdag – det var väl för väl att han kom för att hjälpa mig. Jag var ohyggligt naiv som trodde jag kunde packa ihop ett hus helt själv…
Det var också kul att han kom ner för han hade faktiskt inte set det nya huset i verkligheten än. Vi kommer få tillgång till fastigheten senare i vår men hade frågat om vi kunde passa på att mäta och kika lite när vi ändå var här.

Det är en fristående byggnad med ett stort vinmakeri i källaren, mellanvåningen är boendeyta och på vinden fins det två rum att göra gästrum av.

Jag tog inte så mycket bilder för att ett par hyr huset just nu och de hade en mängd prylar och en hel del möbler som jag inte riktigt kände synkar med miljön. Men det var kul att vara där igen och se det med nya ögon sedan köpet gick igenom. Alt sköttes digitalt och själva övertagandet kommer även hanteras på detta sätt – säljaren bor i Australien och kommer nog inte ens komma hit innan vi flyttar in. Vi köper det möblerat så allt kommer stå kvar. Hoppas dock paret som nu hyr plockar ut den röda skinnsoffan…

Vid entrén finns det här lilla fina orangeriet. Vi har funderat på att laga plåttaket och sätta in glas där det saknas, alternativt bara ta bort det trasiga och köpa gröna klängväxter som får bilda väggar istället.

Köket tänkte vi måla om men nu när vi var där igen så tycker jag det var fint med det framskrapade råa. Vi kommer börja med att måla hyllorna och byta till svarta konsoller och uppdatera spis och kyl.

Fast i vårt sovrum får jag nog måla de vita väggarna. Svårt att finna en kulör som går bra ihop med de gröna snickerierna och golvet.

En del av vardagsrummet. Här hade det varit vackert med en grå kalkfärg på väggarna som komplement till det här.

Golvet är otroligt i nästan varje rum.

Samma dag som vi besökte det nya boendet passade jag på att fylla 44 år. Dagen började därför med skönsång från barnen via FaceTime och presentöppning i sängen.

Sedan åt vi en god lunch i Pezenas och besökte gatan med alla antikbutiker.

En liten hallongalette till födelsedagsbarnet.

Och en hel del packande.

Så många turer. Kan inte fatta att vi samlat på oss så mycket under dessa år – prick allt är dock vintage så det känns ju bra i alla fall.

Första dagen här köpte jag en stor bukett mimosa och den doften fyller nu vårt kök. Faktum är att det är nästan bara den här buketten kvar och soporna när jag skriver detta. Flyget går hem idag till Sverige.

Natten till torsdag blev jag jättesjuk och har legat i världens värk -och feberfrossa ett helt dygn. Mamma hävdar att det är kylan jag utsätt kroppen för men jag vet inte… sjuk blev jag i alla fall och vi har försökt flytta flygbiljetterna. Känner mig dock lite bättre idag så vi får se hur vi gör.

Är och säger hejdå till lilla huset i Frankrike

Sitter i min säng under tjockt täcke, filt och med två koftor på. Sov i jeans, stickade tröjor och scarfs i silke – har aldrig varit med om ett så nedkylt hus tidigare. Körde in i den lilla byn sent igår efter en tågfärd från Paris och upphämtning av hyrbil. En felkörning på motorvägen, noll batteri på telefonen och alla matbutiker stängda… Försökte hålla modet uppe när jag vred om nyckeln till huset och stora rökmoln bildades i min utandning. Försökte värma mig själv med nybryggt te och plädar. Chips och nötter till kvällsmat.
Men nu jag här.

Jag ska tömma huset på grejer och tänker börja uppifrån och arbeta mig neråt. Lägga allt i garaget och sedan köra den korta sträckan med bil fram och tillbaka till min vän Åsa som gulligt nog lånar ut sin källare till oss nu här mellan flyttar.

Min mamma ringde och frågade om det känns vemodigt och jobbigt,  svarade att det gör det faktiskt inte alls. Jag kanske borde tycka att det är mer sorgligt men vet också att jag är noll materiellt fast vid saker. Jag har relativt lätt för att gå vidare från platser och prylar. Även att gå vidare och släppa taget om människor – det kan vara både positivt och negativt. Antar att jag är bra på att stänga av det jobbiga efter många år i destruktivt leverne samt att när man har erfarenheter likt mina i bagaget så tycker man prylar inte är så viktiga egentligen.

Med det sagt så älskar jag ju dock vackra prylar och miljöer. Det vet ju ni!
Men jag vill verkligen inte att det ska definiera mig och är ödmjukt medveten om att materiella tillgångar kommer och går – hälsan och familjen är allt.

Så igår tände jag mitt lilla ljus jag köpte med mig från hotellet vid utcheckning från Hotel Monte Cristo och vred på alla element på max. Nu ska jag bege mig till Roujan för att köpa musslor, citron och bifftomater.

Kanske jag kan klämma in en promenad upp över berget.

Lite mer te och en varm dusch innan jag tar tag i dagen på allvar. Ses snart igen!