Jag satt i den gula fåtöljen här och läste nu, klockan slog 21.30 och jag kom på att jag nog ville blogga innan jag lägger huvudet på kudden. Jag är hemma själv i ett par dygn och maxar detta med jobb och fix i hemmet. Stoppar in allt jag gillar och köpte till och med ett kilo kräftor till mig själv denna fredags afton. Imorgon åker jag upp till min familj i Dalarna efter jobbet så jag vet inte när jag kommer åt att blogga igen. Kanske lägger jag bort datorn helt – jag får se vad som känns bra och vad jag är sugen på.
Men i alla fall – så här ser trädgården ut från badrumsfönstret i skymningen mitt i juli.
Kom på att en bukett blommor på nattygbordet vill man kanske vakna till, eller hur?
Dahlia, vallmo, verbena och luktärt.
Doftar ljuvligt i sovrummet nu.
Att få vara själv i sitt egna hem i några dygn per år unnar jag alla mammor. Ingen press och stress i att vara social – ta dagarna som de kommer, jobba ikapp eller vila, både och, – känna efter vad kroppen och humöret behöver. Fint så.
När jag hade plockat buketten och satt den i vatten sjönk den gyllene solen bakom hustaken. Det får avsluta detta inlägg.
Har ni en fin sommar? Berätta gärna hur ni mår.
Jag själv har haft en vecka med stora känslor och omgett mig med människor fulla av kärlek så jag har landat mjukt.
Känner mig tacksam. Detta är första sommaren på över sju år då vi inte har krishantering och svår sjukdom nära och jag kan faktiskt inte ens beskriva hur det känns – tacksamheten har lagt sig över hela mitt väsen och lugnet i min kropp är obeskrivlig minst sagt. ta inte livet för givet. var tacksam för det lilla. Lova mig det.
Här kommer en salig blandning med foton från min telefon den senaste veckan.
Halva jag i solnedgången iklädd HM-klänning och fantastisk utsikt i Ljungskile.
Jag innan jag ska på liten spelning med Moonica Mac iklädd min finaste klänning från Adoore.se.
En förmiddag i sovrummet. Jag har på mig den gula linneklänningen som har blivit så poppis hos KLco.
Samma klänning fast med förklädet över och en nyplockad bukett från trädgården.
Åh, något annat än jag och mina kläder. En tallrik boveterisotto med en fantastisk bit kummel ovanpå. Sjukt gott på Fiskbar17 i Göteborg.
Jag i min absoluta favoritbralla från Nygårdsanna, blus från KLco och jacka från Rodebjer.
I en spegel hos Artilleriet som jag tycker vi borde ha hos KLco, visst Anna?
Innan jag somnade i en av sofforna med min bok över bröstet och fötterna i min mans knä på denna veranda.
Jag i klänning från Klco och blus från Ellos, med en ny bukett.
Alltså rosorna i vår stad just nu. Värt väldigt många fler regniga hundpromenader.
“Tro inte på allt du tänker” säger Björn Nathiko och hans lugna stämma ekar inom mig då jag försöker ta några djupa andetag igenom mörkret jag för stunden befinner mig i. Ringer min mamma och berättar att jag är paranoid och tror människor konspirerar mot mig – klarar inte av att gå igenom matbutik eller en restaurang full av människor. Går runt, bakvägen, bara ingen ser mig och tycker något minsta lilla. Står liksom inte ut. Vill aldrig mer gå ut bland människor någonsin igen.
Inbillar mig att de tänker “där går hon, vilken pinsam jävla människa, vem tror hon att hon är egentligen, jävla bluff..” Puff. Vill försvinna tills alla de dumma tankarna är borta och pratar lugnt till mig själv om att jag inte kan vara omtyckt av alla, det är en omöjlighet med det jobbet jag har. Allt är precis som det ska vara. jag är där jag ska vara. allt kommer bli bra. Känslan kommer passera.
Och nu är den borta. Phu.
Jag behövde en bok, en varm famn, sömn, natur, god mat och stillhet. tack!
Imorgon kommer en stor produktion och ska fota i min trädgård så jag måste upp i ottan för att fixa allt som blåst omkull i stormen som härjar här på västkusten. Men från en trädgård till en annan.
Jag var hos Norrvikens Trädgårdar och gjorde en livesändning med Hanna Wendelbo denna söndag – en mycket lyckad och rolig sådan om du frågar mig. Hanna fick mig till och med att klättra upp i hennes barndoms klätterträd under sändningen. Den finns sparad i IG-tv här om du vill se.
Vilken fantastisk plats. Här vill jag vara minst en gång i veckan fram till de stänger för säsongen.
Nästa gång jag kommer hit så kommer den här gången med lavendel stå i full blom. Längst där uppe ser du Abelins byst – det är han som anlagt den vackra trädgården.
“Rudolf Abelin, 1864 – 1961, var ende sonen i en officersfamilj och levde i kretsar där det inte ansågs fint nog att bli trädgårdsmästare. Han påbörjade universitetsstudier inom juridik, men när han fick en ursäkt att avbryta dem, grep han chansen att byta bana och följa sitt hjärta. Då utbildade han sig istället till hortonom och pomolog.
Till Båstad kom han 1905, lockad av Ellen Key och barndomsvännen Ludvig Nobel. Båstad var redan då en badort i ropet, som drog till sig både societeten och folk ur kulturkretsar. Här fann han den perfekta platsen för sin nya trädgård. Namnet Norrviken fick den efter hans tidigare trädgård, som han lämnat bakom sig.
Platsen har ett särdeles gynnsamt odlingsklimat. Havet bidrar med fuktighet, medan Hallandsåsen ger skydd för vinden. Växtzonen är 1. Här planerade och anlade Rudolf en av Nordens största fruktträdgårdar med mer än femtusen fruktträd av hundratals olika sorter och minst dubbelt så många hasselnötsbuskar. Detta var tänkt att finansiera hela anläggningen, som också skulle ha trädgårdar för sin skönhets skull.
För Rudolfs filosofi var, att en riktigt lyckad trädgård skulle kunna bjuda på både god avkastning och skönhet. Mat på bordet och en inkomst från såld skörd är nog så viktig, resonerade han, men människan behöver också sinnlig upplevelse. Och tvärtom.”
Om du precis som jag jag älskar en sådan här historia så kan du fortsätta läsa här.
Här vill man ju ha årskort liksom…
Åh, tillbaka till min egna trädgård som är ett enda kaos just nu.
Ska lägga mig tidigt och gå upp här och jobba med första koppen kaffe imorgon.
Vet ni? – jag har ju lanserat en butik och en webbshop under den senaste veckan.
Jag är både stolt, glad, tacksam och lite mör. Det har varit mycket jobb såklart och det är klart man har varit lite spänd över hur allt ska landa. Kommer tekniken funka – kommer folk förstå konceptet – kommer de vara nyfikna på vårt te? Vad kommer vara populärt och vad kommer inte sälja?
Nu när jag tittar lite i backspegeln och ser över hur jag lagt upp våren inför lanseringen så är jag väldigt glad över att jag började bygga varumärket, inredde den fysiska miljön och delade mina tankar kring mjuka värden innan jag delade sortimentet.
Tusen tack till alla vänner, kollegor och följare som stöttat, peppat och delat KLco i era egna kanaler. Är ödmjukt tacksam.
Jag behövde inte vara orolig för teförsäljningen – i lördags sålde jag nästan slut på min favorit och då har vi bara haft öppet i några dagar.
Så nu ska jag sätta mig och beställa mer jag inte blir utan denna sommar. Vill ju kunna brygga mängder av kallbryggt te som ni ska få smaka på.
Det ska jag berätta mer om en annan dag – hur man gör kallbryggt alltså.
Nu ska huvudet nå kudden för några timmars sömn. Hoppas ni haft en fin helg:
Och du – vill du spana in den nya sidan så finner du den på KLco.se
Regnet faller över vår trädgård och det som först var så välkommet känns nu lite bitterljuvt då jag kikar på väderleksprognosen de kommande veckorna … Måste nog samla ihop en bra skara filmer och böcker att mysa med inne i växthuset med kaminen på.
Här växer det för fullt och växthuset är nästan överväxt av en gigantisk klematis på utsidan och vinrankor på insidan. Att tjuva tomaplantorna har det visst slarvats med en hel del och den här platsen behöver lite kärlek nu.
Av någon konstig anledning är de flesta dahliorna jag planterat chockrosa – även fast jag inte beställt en enda av denna sort. Jag har googlat en del på det här – om dahliaknölar som kan byta färg eller vad sjutton som hänt. Jag har i alla fall beställt blekrosa och aprikos och hela trädgården blommar nu i cerise…haha… antar att trädgården vill ge mig lite färg och lekfullhet & spelar mig ett spratt. Räknar till 13 buskar med chockrosa dahlior…
Ett i-landsproblem får jag då sannerligen hålla med om. Det är ganska skönt dock – att diskutera färgen på dahliablommor istället för att prata om jobbigheter. De bor här också, vet du – precis som hos oss alla. Jag lyssnar mycket på musik då ångesten rider mig. Texterna och tonerna är läkande. Så jag vill avsluta inlägget med en fråga och att dela Moonica Mac. Jag hade förmånen att se henne live på en liten intim spelning hos Gästis Matsalar denna vecka och detta minne lever jag på länge.
Fråga:
Hur gör ni med sociala medier under sommaren? Pausar ni och försöker lägga undan telefonen? Läser ni bloggar under sommaren?
Jag är relativt aktiv och kikar också runt vad andra gör. Men jag märker att jag njuter av digitala pauser väldigt mycket och är sparsam med vad jag delar.
Lyssna på Moonica Mac och njut av sommaren nu. Regnig eller solig. Det blir bra ändå.
