Från Paris till min första kollektion – min röda blus


Det var en stekhet sommardag i Paris. Jag var där med familjen och vi strosade genom Marais, längs Seines glittrande vatten, med barnen i släptåg och hjärtat fullt av kärlek till staden som vi redan förälskat oss i så många gånger om. Vårt egentliga mål var Giverny och Monets magiska trädgård, men ett Parisbesök är svårt att motstå – det blev några dagar av storstadspuls, lite marknader och glasspauser i skuggan.

Det var i en liten butik, nästan gömd bland gränderna, som jag såg blusen jag bara sett digitalt det senaste året. En röd viskosblus med ett akvarellmönster som jag älskade. Det var egentligen mönstret jag fallit för, men när jag väl drog den över huvudet föll jag jag även för passform och design.

Vad jag inte visste då, var att just den blusen skulle bli startskottet för något större samma år. Den inspirerade nämligen mig när jag senare började skissa på de första linneblusarna till mitt egna varumärke. Den feminina siluetten & den luftiga känslan.

Sex år senare hittar jag nu blusen längst in i garderoben och drar på mig den igen. Den känns fortfarande lika rätt. Och det är väl precis det jag önskar att mina kunder ska känna när de bär något jag har skapat, att det får vara en favorit, år efter år. Häftigt att veta att just denna blus visade sig vara min största inspirationskälla i skapandet av mina linneblusar.

Så här såg min dag ut – fångad i bilder genom mobilen. Iklädd blusen från Paris.

Jag hoppas att ni har fina dagar, var ni än är. Just nu känner jag mig tacksam, lycklig och ovanligt tillfreds. Jag vill verkligen suga tag i den känslan och hålla den nära. För visst finns det moln på himlen och kriser i hörnen. Så är livet för alla. Men jag tror på att lyfta blicken, vända sig mot solen, och välja att njuta av det som faktiskt är bra. Också mitt i det svåra.

Min erfarenhet är att de som gått igenom tunga saker ofta är bäst på att uppskatta livet, både det lilla och det stora. De vet att allt kan förändras på ett ögonblick. Så låt oss passa på. Njuta idag. För vi vet inte vad morgondagen för med sig.

 

 

Min träningsresa med CrossFit & InBody Test

Ni är många som är nyfikna på hur jag tränar just nu, och hur livet känns efter att jag påbörjat hormonbehandling i klimakteriet. Jag tänker dela upp det i två inlägg, även om det egentligen hänger tätt ihop – för allt med kroppen hänger samman. Rörelse, kost, stress, sömn, känsloliv och hormoner – det påverkar varandra i varje riktning.

Här kommer första delen – om min träning, CrossFit och InBody Test, som blivit ett viktigt stöd i min hälsoresa.

I januari 2023 bestämde jag mig: hälsa skulle bli mitt värdeord för året.
Jag började träna CrossFit med ett introduktionsprogram och några PT-pass för att komma in i rörelserna. Sen rullade det igång på riktigt med gruppträning.

Jag bokar passen i en app – enkelt att planera veckan och skapa struktur. En smart grej jag gjorde från start var att boka in mig tillsammans med vänner (och få med min man på tåget!) – det gjorde att det blev svårare att hoppa av och lättare att hålla mina löften till mig själv.

Nu har jag tränat i 2,5 år och försöker snitta minst tre pass i veckan – blir det fyra är det toppen. Jag har slutat känna mig dålig de veckor det bara blir två.
När jag är bortrest ser jag det som viktig återhämtning, istället för att hetsa över missade pass.

CrossFit är en träningsform som kombinerar styrka, kondition och explosivitet i varierade och intensiva pass.
Det kan innehålla allt från tyngdlyftning och rodd till boxhopp, löpning och kroppsviktsövningar.

Det bygger på funktionella rörelser – sådant du faktiskt använder i vardagen. Och det passar både nybörjare och erfarna eftersom allt går att anpassa efter nivå.

Var tredje månad träffar jag min PT Martin. Vi pratar inte bara om träningen utan också om livet runtomkring – återhämtning, balans, stress, sömn, arbetsbelastning.
Vi justerar mål, pratar om träningsglädje och vad som känns hållbart just nu.

I samband med det gör jag ofta en InBody Test  – ett frivilligt men väldigt givande komplement.

En InBody Test är en avancerad kroppsmätning som visar hur din kropp är sammansatt – inte bara vad du väger.
Du står barfota på en särskild våg, håller i två handtag, och på några minuter får du en detaljerad rapport över:

  • Muskelmassa

  • Fettprocent

  • Vätskebalans

  • Visceralt fett (inre bukfett)

  • Fördelning i armar, ben och bål (segmentell analys)

Jag får både papperskopia och digital rapport, och vi går igenom resultaten tillsammans. Det hjälper mig att förstå vad som händer i kroppen – på riktigt.

Sedan jag började med CrossFit och regelbunden träning har jag ökat i muskelmassa och minskat i fettprocent. Vikten har pendlat, men min senaste mätning visade att jag gått ner igen – troligen för att hormonbehandlingen börjat stabilisera kroppen.

Under klimakteriet har jag känt mig svullen, vätskefylld och tung – trots antiinflammatorisk kost och träning.
Sömnstörningar, stress och livets utmaningar spelar också in.
Att gå från bh-storlek C till E kändes ärligt talat tufft. Vad händer med kroppen?! 

Jag tror att alla mår bra av att lära känna sin kropp lite bättre – oavsett kroppsform, ålder eller träningsambition.

Mitt mål?
Att leva länge, starkt och närvarande. Att kunna åka skidor i Alperna, hoppa i laguner, vandra med barnen, forsränna, snorkla, springa ett maraton.
Jag vill orka leva det liv jag längtar efter – och det kräver att jag gör jobbet nu.

Det handlar inte om magrutor, rynkor eller fasta tuttar.
Det handlar om styrka, självständighet och livskvalitet.

Jag pratade nyligen med en kvinna tio år yngre än jag. Hon övervägde botox – hon ville inte åldras och upplevde att hon fått rynkor.
Jag förstår känslan. Men det är inte rynkorna som skrämmer mig, utan tanken på att inte kunna hänga med när livet händer.

Så – om du behöver en vänlig knuff eller en mjuk spark i baken:
Börja röra på dig. Ta reda på vad just din kropp mår bra av.


Du är värd det.

I nästa inlägg skriver jag om klimakteriet och hormonbehandling – ett ämne som också påverkat hela min hälsosatsning.

Kram,
K

Bekännelse = Ordning på jobbet, kaos i livet – en ärlig inblick

Bekännelser från en rörig hjärna. Jag var på fest i helgen och hamnade i ett fnissigt samtal om personliga egenheter. Eller – det blev mest mina egenheter, om vi ska vara ärliga.
Jag gapskrattade när jag berättade, mest för att mottagaren såg ut som om jag berättade något fullständigt chockerande. Vi var varandras motsatser om man säger så. En man i medelåldern med stark dragning till ordning och reda & så jag med mina rätt flummiga vardagssituationer.

Men vad skulle jag göra då? Klart man måste gapskratta åt det. 
Jag brukar skoja bort mina mindre smickrande drag. Det känns bättre att skratta åt eländet än att skämmas.
Någon annan skulle säkert säga att jag borde ta tag i det. Att jag borde jobba på att  “ändra min personlighet” och styra upp mitt liv.
Men när man är 46 år och redan försökt tusen gånger – då vet man: vissa saker är bara som de är.

Jag har ju förmodligen ADHD. Det vet jag. Både min mamma  och mina barn har diagnoser. Men jag har hittat verktyg längs vägen:
Till exempel min man, min närmsta kollega och min revisor. Listor. Acceptans. 

Här är några av mina mest kaosiga vardagsdrag:

Bilbeteende av sällan skådat slag
– Jag har klivit in i fel bil flera gånger. Alltså inte bara min egen, utan helt okända människors.
Oftast händer det efter att min man lämnat av mig utanför en butik. När jag kommer ut igen och hoppar jag in i en bil som inte är vår – och det sitter en främmande (ofta chockad) man i förarsätet.
En kompis till mig gjorde samma sak. Fast då satt Mikael Persbrandt bakom ratten. Det känns ändå himla värdigt?

Min egen bil är också ett kapitel för sig. Den är ett rullande kaos:
– Motorstopp p.g.a. glömt tanka
– Kletiga mugghållare med nycklar fastklistrade i botten
– Träningsväskor, blöta handdukar, gamla sopor
– Burkar, kaffekoppar, prylar på alla säten och golv
– En gång hällde en påse briketter ut sig i passagerarsätet. Jag lade en handduk över  under en vecka och betalade senare ett av mina barn för att dammsuga upp det.
Men! Jag får inte längre motorstopp. Man lär sig av sina mest pinsamma stunder, tro det eller ej.

Garderoben =  min man kallar den en naturkatastrof
Jag städar, hänger in, viker. Dagen efter: högar på golvet igen. Min man och jag delar garderobsrum. Hans sida är färgkoordinerad och pedantisk. Min är ett kaos. Jag fattar inte hur det kan vara så. Städar så ofta.
Min man suckar över hur jag ställer in i diskmaskinen också men ärligt – det ska ju bara diskas, måste alla gafflar ligga i prydliga rader då?
Det goda i det hela? Han har bett mig vänligt men bestämt att själv få ta ansvar över hela familjens tvätt. Det går jag gärna med på –  för jag lagar maten och sköter handlingen allt som oftast.

Ordning utåt, kaos inåt

Jag kräver ordning runt mig i öppna ytor – i kök, sovrum, vardagsrum. Får världens stress om det står smutsig disk på bänken i köket eller om det är slängda skor och jackor i hallen. Men öppna en låda, bil, garderob eller källare… och ni förstår varför jag frågar: Någon psykiater här som kan förklara detta?

Jag har svårt med mejl, sms, Kivra och räkningar. Jag glömmer ofta att betala privata räkningar.
Kivra… vad ÄR det ens? Det plingar till med 20 notiser och mail – och plötsligt har man missat något viktigt mitt bland allt oviktigt. Massa besked om ditten och datten så man orkar aldrig läsa ens och så helt plötsligt BAAAM (!) ett från inkasso…

Facebook? Har ej varit där på länge. Har missat både fester och möhippor för att jag inte hängt med i app-trådar. Jag kan inte sortera.
Det har verkligen varit skitjobbigt under åren med alla mail från skolor, datum, information, olika trådar man ska följa osv.

Men!
Till mitt försvar: Jag sköter jobbet. Alltid. Deadlines, fakturor, leveranser – allt i toppform.
Det är det privata som faller mellan stolarna. Det är kanske samma där som med huset – att allt man ser får jag gärna vara iordning. Jag bad förresten min kollega läsa detta inlägg innan jag publicerade och hon ville gärna att jag ska skriva att jag har väldig ordning på jobbet och som chef – så jag inte upplevs som en rörig männsika ”för det är du verkligen inte Kristin!”
På jobbet är struktur a och o tycker jag och det är också viktigt att vara transperent med mina utmaningar för det gör att vi hjälps åt och kompletterar varandra. Precis som i familjelivet där jag väger upp där min partner kanske inte har sin styrka.

Är det pinsamt att punktlista sina svagheter? Ja.
Är det skönt att skratta åt dem tillsammans med andra som kanske känner igen sig? Också ja.

Känner du igen dig i något? Kroka arm!
Och du som har färgkoordinerad garderob, städad bil och betalda räkningar – snälla, döm mig inte. Jag lovar att jag har andra kvalitéer.

Nu funderar jag nästan på att be Jonas skriva nästa blogginlägg:
”10 anledningar till varför det ändå är rätt härligt att leva med Kristin”. Hahah.

Ska jag ta tag i mina 4976 olästa mejl?
Som att sopa bort all sand från stranden. Eller bara radera allt och börja om…
Vi får se.

Ett litet hej från köket

Just nu kanske det blir lite extra mycket jobbprat här i kanalen. Jag märker det själv.
Ni får gärna hojta om det känns trist – särskilt nu när många av er säkert är mitt uppe i semesterdagar och kanske hellre vill läsa om böcker, inredning och recept än om butiksliv och lanseringar.

Jag har en lista på inlägg jag vill skriva – bland annat ett mer personligt om medberoende och min träning. Det står där, tydligt uppskrivet. Men det är ett inlägg som kräver tid, fokus och närvaro. Något jag inte riktigt hinner samla ihop just nu, när allting händer samtidigt och dagarna går i ett.

Det här inlägget, däremot, skriver jag i köket på jobbet. Kaffekoppen är halvfull och tjejerna sköter butiken – de springer in ibland och ropar att det är fullt ös där ute och att jag måste komma ut och hjälpa till.

Så nu tänker jag svepa kaffet, avsluta denna lilla hälsning och ge dem – och er – mitt fulla fokus fram till stängning.

Vad har ni helst på er under sommaren? Jag har ett gäng klänningar i garderoben som jag egentligen borde använda – men i slutändan slutar det nästan alltid med att jag sätter på mig samma outfit.

Mina linneshorts och en oversized linneskjorta från mitt eget sortiment är det jag sträcker mig efter, nästan varje dag.
Det är galet bekvämt, svalt och ändå snyggt – och jag känner mig alltid rätt i det.
Bikinin har jag oftast under, ifall det skulle dyka upp ett spontandopp i havet.

Jag ska försöka variera mig lite mer…  redan ikväll faktiskt. Då blir det röd klänning och cowboyhatt – det är fest med tema ”Ostron & Cowboy”, så vad gör man inte?
Lovar att ta en bild och visa er sen!

Vi hörs snart igen – med både djupare ämnen och lättare sommarinspiration.
Tack för att ni är här. ❤️

 

 

Min start på dagen

Nu under sommaren vaknar jag oftast runt sju. Två i familjen har redan gett sig av till jobbet när jag går barfota nerför trappan, in i köket, för att brygga dagens första kopp kaffe – och ta ett dopp.

Medan kaffet rinner ner dricker jag ett stort glas vatten med pressad citron, drar en handduk om kroppen och går ut i trädgården. Sommaren har hittat tillbaka och ljuset ligger mjukt över växterna. Jag kikar lite på vad sniglarna hunnit äta upp i rabatterna under natten innan jag sänker mig ner i det svala vattnet. Vår vita labrador går bredvid, lojt och tryggt längs poolkanten – min ständiga följeslagare.

Efter doppet torkar jag mig långsamt i solen och dricker mitt kaffe.
Det här är min härliga stund.

När kroppen är insmord och huden fått några droppar ansiktsolja, sätter jag mig vid datorn. Några timmars ostörd arbetstid – det är guld. Jag redigerar bilder, skriver texter, svarar på mail, planerar utskick och ser över annonser. Jag gör listor, strukturerar och bygger innehåll för att nå räckvidd – allt det där som ligger bakom vår vardag i webbshop och butik.

När jobbet för morgonen är klart äter jag frukost. Just nu: kokt ägg eller äggröra tillsammans med fet yoghurt och min senaste besatthet – topping med kakaonibs, honung, bär, mullbär och valnötter.

Vi har riktigt fina vinbär i trädgården också – perfekt syrliga och magiska till frukosten.
Jag tar även mina tillskott: B-vitamin och kreatin, och två gånger i veckan byter jag mitt hormonplåster. Det är ingen överdrift att säga att det förändrat mitt liv.

Efter frukost blir det en promenad med hunden innan det är dags att lämna hemmet och möta upp mina kollegor. Att få kombinera egna kreativa timmar med gemensamt arbete är verkligen det bästa av två världar.

Just idag, fredag, ska Theoni och jag till vår gamla butik för att förbereda ARKIVET – vår stora utförsäljning den 15–16 juli. Tips! Vår ordinarie butik i hamnen har öppet som vanligt, så det går fint att kombinera ett besök på båda platserna.

Tjejerna rattar butiken i hamnen medan vi fixar och fejar. Själv ser jag fram emot en härlig helg här på västkusten – vi är bjudna på fest och temat är “Ostron & Cowboy”. Vad tror ni om det?

Är ni nyfikna på vad jag ska ha på mig? Det får ni se snart…

Ha en fin dag  – och ta hand om dig!
Kram, K