Författare: Kristin

Hem & Inredning, Vardag

Ett hem

Mitt hem i vintersolen i veckan. Vid den här tiden varje år längtar jag efter förändring i hemmet. Då julstjärnorna plockats ner från fönsterna och jag hivat alla trötta lökar som fyllt fönsterbrädorna. Jag vill ha in ljuset och plocka bort grejer. Kanske möblera om och definitivt måla något rum. Får lägga band på mig själv för ofta tar jag mig själv vatten över huvudet när jag startar något projekt hemma då det inte finns utrymme för det. Men man kan ju drömma?
Och visst behöver sovrummet målas om…? Det säger till och med min man som drömmer om lite mer “hotellkänsla” likt Miss Clara i Stockholm. Där är så fint!

Här är ett foto från ett besök 2016 – inredningen är lika klassisk och vacker fortfarande. Bokar oftast detta hotell då jag besöker Stockholm.

Men vårt hem har ju inte alls den stilen så vi får se om det bli applicerbart i sovrummet. Man kanske kan göra en kompromiss.

Fast jag älskar vårt brokiga hem. Inte alls tillrättalagt och perfekt på något sätt om du frågar mig. Känns som att detta är en miljö fullt av liv, med färger och blandade material i en härlig mix. Ser du hur vackert pelargonerna skapar skuggmönster på dörren i detta rum?

De behöver beskäras och få lite ny jord här på vårkanten. Men så fantastiskt att de letar sig upp över fönstret på detta sätt – sträcker ut sig för att fånga de små ljusglimtarna som visar sig under vinterhalvåret.

Från detta rum stiger man rakt in i matrummet så de tre rum vi använder mest gemensamt ligger i fil. Tavlan med pressade rosenskäror har jag gjort själv och damen med hatten fann jag i ett av uthusen då vi flyttade in.

Äskar detta rum – ingens spelar piano längre men det får stå kvar till någon av oss plockar upp intresset att lära oss. Ett av barnen gick på pianolektioner för några år sedan men tröttnade – kanske han får blodad tand igen. Vem vet, fint att ha det nära till hands i så fall och altid vackert med ett musikinstrument i inredningen tycker jag.

Ja, det var lite solglimtar från mitt hem denna söndag. Hur är vädret där ni bor idag?

Jag vaknade i Abisko denna morgon och ska ut på snövandring. Det ska snöa och inte vara så kallt som igår. Vi håller tummarna för att det inte ska börja regna… Känns inte optimalt att snövandra i regn – känns liksom isigt, blött och svårt. Ha en bra dag nu.

resor, Vardag

snabbt hej från Abisko

Jag ligger  i min säng i Abisko efter en lång snövandring denna förmiddag. Kroppen känns alldeles mör och skön efter både vandring och varm soppa till lunch. La mig faktiskt och blundade en stund. När hände det sist?

Minns inte men det kroppen vill ha mest av allt just nu är rörelse och vila i bra balans. Den vill vila från prestation, njuta av norrsken och åka hundspann.
Kikar in senare igen eller imorgon. Kram till er.

Och du – jag såg norrskenet igår…

Hjärtefrågor

Sommaren 2004 – Då den stora kärleken slog ner

Det var sommaren 2004 och dansgolven fylldes av sommargäster hoppandes till en röst som klämkäckt skrålade hej hej monika i högtalarna. Jag hade fyllt tjugofem och ödet hade tagit mig till Varberg några år tidigare. Min son och jag hade flyttat in en  liten lägenhet mitt emot tågstationen och jag kände mig både ensam och full av livslust på samma gång då jag nu byggde oss ett liv i denna vackra sommarstad.

Efter flera år på den anrika restaurangen känd för sin kolgrillade fläskfilé hade jag sökt ett nytt jobb i Sociétetshuset i Varberg – den stora vackra parkbyggnaden användes nu som restaurang och nattklubb och var omåttligt populär. Under samma tidsperiod hade Jonas Bengtsson flyttat hem till sin barndoms stad efter en tid i Stockholm där han blandat drinkar på Sophies på Stureplan de senaste åren.
Jonas var ett år yngre än mig och hade fått tjänsten som barchef på vår nu gemensamma arbetsplats.

Det var en varm sommar och jag bollade familjeliv, jobb och ett växande roligt socialt liv. Det var en fantastisk sommar på så många sätt – min föräldrar hade skilt sig ett par år innan och som ensamstående mamma fick jag stor hjälp av dem båda under denna period. Det var skönt – efter en jobbig och destruktiv tonårsperiod hade jag mycket att ta igen – är så tacksam att de stöttade och ställde upp så mycket som morföräldrar under denna tid.

Att vara ung mamma – jag vet inget annat men ofta önskar jag såklart att jag hade kunnat ge honom en mer trygg start i livet. Men det finns också fördelar med att få barn tidigt.
23 år gammal nu men den här varma dagen på Skara Sommarland känns som igår då min sons uppfordrande isblå ögon bestämt blickade in i mina. Tänk vad livet tog oss igenom.

Jag tänker på hur han dök upp och rakt in med hela hjärtat så självklart. Hur kunde det bli så?

Han hade precis kommit in på Handelshögskolan i Uppsala och gjort högskoleprovet med högst resultatet i Halland. Så ambitiös och med så stora planer för livet. Han kändes viktig och på en helt annan nivå än vart jag kände mig.
Jag hade inga planer. Jag levde timme för timme. Ensamstående vilsen mamma utan vare sig utbildning eller ambitioner. Bara glad att få leva. Ingen aning om vad han såg hos mig men i efterhand har han sagt att han gillade min mage – den var fin. Tur för mig att det var en sommar då det var poppis med korta tröjor och låga jeans. Eller tur för honom.

Men kanske att det var något mer än magen som fick honom på fall. Jag kan ju vara rätt charmig när jag själv vill 😉

Jag hade nog lite fullt upp med allt för att fatta att han blev förälskad. I mina ögon var han lite för snygg och bra. Ett tag i början trodde jag dessutom att han var gay för han visade inte lika stort intresse för tjejer som jag upplevde att andra killar gjorde. Han var cool, snygg och trevlig. Upplevde honom som en människa med väldigt hög integritet – känner fortfarande så och det är en fin egenskap tycker jag.

Först var han såklart inte ute efter något seriöst. Han var ju dessutom på väg därifrån och mellanlandade mest i sin hemstad. Kanske var det just det omöjliga och otippade i situationen som var det attraktiva och fängslande för oss båda?

Åh. Här är jag lite slirig ser jag – det är efterfest i slutet av säsongen och vi hade officiellt kommit ut som ett par i arbetsgruppen. Jonas ser lycklig ut. Fint!

Ibland får jag skamkänslor över att jag fick honom att ge upp allt för mig. Att han blev kvar här – att han flyttade sina studier, blev ofrivillig förälder tidigt och kastade om sina drömmar. Men vi skapade nya ihop och anpassade hans högt flygande planer med mitt liv. Och det var ju faktiskt hans höga krav på livet som fick mig att också höja blicken och vilja mer – tro mer och våga utmana mig själv.

Så unga. Så kära. Allt blev bra. Aldrig har jag tvivlat på hans kärlek. 18 år nu.
Kärlek bär. Kärlek lyfter berg och tröstar. Jag önskar alla människor får uppleva en sådan kärlek.

 

Det känns så tomt - vill de inte vara med?

Avundsfriskt - är det ens ett ord?
Vardag

Sit ups och armhävningar i tågkupén?

Jag har slagit mig ner i soffan efter att ha stått och jobbat vid köksön i flera timmar fram till batteriet börjat lysa ilsket rött. Vilken dag va?!
Vad är det med en vissa dagar – snälla snabbspola fram till läggning. Jag skulle egentligen posta ett ärligt inlägg om föräldraskap men det finns det rakt av ingen energi till så jag letade fram den här bilden från mig på en toa i Värnamo istället. Försöker finna någon “caption” till detta men hjärnan är tom.

Kom på att jag behövde slänga in mina ullbrallor i tvätten eftersom jag åker till Abisko imorgon. 12.00 går tåget och sen är vi uppe där någongång dagen efter. Det ska regna och vara fyra plusgrader – vad är oddsen… Undrar hur det blir med norrskenet och med snöskorna jag köpt. Blir det bara bastu och bok kanske?

Idag har jag hållit i en te-skola för tjejerna som jobbar med mig på KLco och därefter åkte jag hem för att jobba vidare. Hade med mig träningskläder men jag vet inte vad som hände – känns bara som att kroppen behöver vila sig igenom Januari.

Här får ni en bild till. Den är inte min men den är inspirerande. Kan mitt hår få se ut som @brennerjulia när vi når sommaren tro….

Ses imorgon när jag sitter på tåget då. Ska göra lite burpees i ren panik här nu på golvet så jag inte kommer upp på den här vandringshelgen i Abisko helt jävla otränad…hahahaha….. sit-ups och armhävningar hela vägen upp i tågkupén… kram K

Bokcirkel

Bokcirkeln – Ny bok Januari

Nu kickar vi igång bokcirkeln för året och lägger två böcker i varukorgen denna gång. Vill du bara läsa en av dem är det helt upp till dig men jag tycker boken jag precis läst känns så viktig att dela med er andra så den åker liksom med denna gång så diskuterar vi dem båda eller bara en sedan. ok?

Lyssnade ni på Nadim Ghazales sommarprat i år? Det var ett av årets bästa tycker jag och har rekommenderat det till alla jag känner. Jag har börjat följa Nadims viktiga arbete via Instagram och jag är full av beundran – vilken skillnad han gör. Och nu med sin bokdebut – wow! Jag slukade den med hull och hår, har redan läst ut. Så bra. Och viktig. Hans bokdebut är en fängslande självbiografi – Min väg från flykting till hela Sveriges polis.

Nadim Ghazale var sju år när han flydde med sin familj från kriget i Libanon. Trettio år senare är han polisen som kämpar för Sverige, mot grov brottslighet och rasism. Samtidigt vill han inte lära sina egna barn arabiska. Hur kommer det sig?

Det här är berättelsen om flykten, skulden, ilskan och kärleken. Om alla gånger han fått frågan om han säljer knark på väg mellan centralstationen och svt-huset, om varför han inte får hyra stuga på västkusten och om slumpen som gjorde honom till polis. Yrket som höll på att kosta honom livet.

Men mest av allt är det här en bok om att bygga från noll och om det magiska ordet ”välkommen”.

Andra boken ut är När vargarna kom av Charlotte McConaghy.

Flynn reser till Skottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. Hennes förhoppning är inte bara att rädda det döende landskapet utan också Aggie, som lider svårt efter den fruktansvärda incident som drev systrarna att lämna sitt hem i Alaska.

När försöket med vargarna visar sig lyckat kan Inti äntligen slappna av. Men det dröjer inte länge förrän allting vänds upp och ner. En av lokalborna hittas död och Inti vet att alla kommer att skylla på vargarna. Själv vägrar hon tro att vargarna ligger bakom attacken och för att skydda dem tar hon ett ödesdigert beslut. Men om det inte var vargarna som dödade mannen, vem var det då?

När vargarna kom är en pulshöjande, hjärtskärande vacker och fullständigt oförglömlig roman.

Då hörs vi kring dessa båda böcker i slutet av februari. Känns det bra?