Hur jämställda är vi?

Nu kommer ett långt inlägg om yrkesval & om hur vi tänkt kring jämtälldhet genom åren. Jag väljer att dela med mig av detta för att ge en nyanserad bild och ge lite olika perspektiv.
Livet och samhället är inte svart och vitt. & Vi är alla barn av vår tid.

Jag fick den här kommentaren efter mitt inlägg om kvinnligt entrepenörskap.

” Svaret är helt enkelt nej, det går inte att kombinera en superkarriär med att vara en närvarande mamma. De allra flesta mammor mår bättre av att prioritera umgänge med sina barn framför karriären. Kvinnor “bromsas” inte av att ta den största andelen av föräldraledigheten utan de allra flesta väljer att göra det. Det bara är så. Naturens lagar står över jämställdhetsideologin i detta fallet.”

Jag känner verkligen att jag skulle vilja att vi granskar strukturer och ifrågasätter varför vi gör de val vi gör. Och också funderar över vad konsekvenserna blir.

Jag känner också att klimatet är tufft nog för kvinnor i den mansdominerade företagsvärlden – inte ska vi dessutom behöva stå ut med gliringar och skammande från andra kvinnor?
Kvinnor kan visst vara grymma företagare och samtidigt finnas där för sina barn på bästa sätt. Man bygger upp en smart arbetskultur med effektivt arbete, bygger på bredden istället för på höjden. Kvalité framför kvantitet.

Vi pratar mycket om jämställdhet hemma hos oss och jag funderar över min egen livsresa just nu. Jag tänkte berätta lite om hur min yrkesresa och vår relation sett ut och om hur prioriteringar och värderingar skiftat genom åren som gått.

När jag var runt tjugo lämnade jag en destruktiv relation – jag var då ensamstående mamma med stora skulder och utan gymnasiekompetens. Mitt högsta mål i livet just då var att omge mig av människor som ville mig väl och att överleva dagen eftersom jag då också levde med besöksförbud på skyddad adress. Jag började jobba på en restaurang i Varberg som servitris.

Jag jobbade med servering i många år och jag tyckte verkligen om det. Det var högt tempo, roligt och enormt fostrande i social kompetens.
Jag träffade min man efter några år och han hade ett utstakat mål – han hade ett intresse för ledarskap och skulle studera ekonomi på Handelshögskolan. Under hans utbildningsår började han samtidigt jobba på banken där han haft praktik.
Vi födde under denna period vårt första gemensamma barn. Jag hade ett otroligt stort “duktighetsbehov” och vet att jag satte prestige i att fixa allt själv – vara “stark”. Redan dagen efter förlossning var min man på jobbet vi gemensamt beslutat att han skulle ta för att få in en fot i bankvärlden.
Så fortsatte åren. Ett barn till. Jag tog båda föräldraledigheterna och var hemma så mycket jag kunde med våra tre barn. Min man erbjöds nya bra tjänster, pendling och gjorde en strålande karriär som uppskattad medarbetare och ledare. Så stolt över honom.

Vi gjorde såklart det som kändes mest rätt just då. Ingen kände att någon behövde stå tillbaka för någon annans skull.
Tyckte att vi gjorde medvetna val.

Vi var barn av vår tid – uppvuxna i familjer där fäderna var de som jobbade, med mammor som jobbade halvtid inom omsorgsvärlden och tog merparten av ansvaret för hemmet.
Vi pratade om jämställdhet under denna tid också och tyckte vi var jämställde eftersom vi gemensamt valt denna fördelning.

När vår minsta var tre så började jag jobba mer med min hobby på sociala medier, Krickelin som varumärke växte och vi startade också FGL Store. Helt plötsligt fann jag mitt “kall” i livet och mitt stora intresse.

Det har inte varit på kartan att jag skulle be min man bromsa sin karriär, vara hemma och låta mig med mina projekt få ta mer plats och utvecklas. Det var ju dessutom han som drog in mest pengar till hushållet.
Med det sagt så vill jag ändå poängtera att min man alltid stöttat mig i alla mina projekt och trott på mig till 100%. Han hjälper mig otroligt mycket i mitt företagande och är en stor klippa.

2017  tog jag på mig ett annat par glasögon och tittade kritiskt på vår relation. Varför hade vi tagit dessa beslut?
Detta kändes ju inte alls speciellt jämställt längre. Jag slet som ett djur för att få allt att gå ihop.

Jag vet att det var i samband med metoo – all den otroliga kvinnokraft som svepte över landet som en störtflod – det berörde mig.
Det började bli förbannat tungrott att vara hemma mest och jag började känna en stor missunnsamhet.
Året därpå planerade min man dessutom att ta en Ironman och la ner väldigt mycket tid och engegemang i träning upp på sin heltidstjänst tio mil bort.
Jag såg hur glad han blev av både jobb och träning och hatade mig själv för att jag fann det så provocerande. Han hade massa energi och glädje då han var hemma. Jag bet mig i läppen och förbannade läget – Som man bäddar får man ligga.
Egentligen kände jag nog att det var min tur att gasa och jag vet att min man också vill att jag gör det. Kör som tusan säger han!
Men hur blir det för barnen då?

Jag började bli bitter och det gick så långt så jag började fundera över om varannan vecka liv kanske skulle passa oss bättre. På det sättet skulle jag kunna satsa 100% på mitt jobb och mig själv ena veckan och 100% på föräldraskapet andra veckan. Min man kunde jag ju dejta då och då tänkte jag.
Ja, jag är ju passionerat kär i denna man.

Istället började jag läsa väldigt mycket om jämställdhet. Jag bad min man läsa Feministfällan med ett öppet sinne.

“Tack så mycket för att du fick mig läsa den här boken! Den öppnade verkligen mina ögon” /Jonas

Vi pratar mycket om hur vi ska få det mer jämställt nu och tar båda medvetna val i relationen. Små saker som att jag har börjat byta gasolen och fixa grillen. Han köper lussekläder och annat fix jag lagt på mitt bord förut.  Vi delar jämnt mellan att gå med till skola, läkare, samtal och annat med barnen. & Nu är det lika självklart för oss båda att lämna jobbet för att täcka upp där hemma.
Det ligger en djup respekt från båda håll inför båda våra respektive jobb och vårt föräldraskap. Detta är verkligen inte självklart och något jag rekommenderar att man jobbar på om det är något som skaver. Lösningen finner man ofta i kommunikation.

När mina föräldrar skildes var jag osäker på hur pappa skulle kunna klara av att laga middag själv och också orolig över hur mamma skulle klara sig ekonomiskt. Jag vill att mina pojkar ska känna att vi båda är helt oberoende och jämställda.

Jag menar inte att du som kvinna ska känna att du ska börja jobba mer.
Men om det är det Du vill – så ska du naturligtvis ges samma förutsättningar i yrkeslivet som en man och samtidigt räkna med att få stöttning från både din partner och omvärlden. Och tänk en gång till på de val man gör. Kanske snurrar livet bara på och man gör som man “borde” och kanske inte vad som egentligen passar bäst för dig.

Läs inlägget om det kvinnliga entreprenörsskapet och dess kommentarsfält >>

Läs Jag smetar ihop arnbete med livet och dess kommentarsfält >>

Detta händer på Brukstorget i sommar

Det är himla skönt att kicka igång sommarlovet med lite miljöombyte med att åka iväg med familjen.
Men oj vad kul det ska bli att komma hem. Vi går in i högsäsong för FGL Store och det ska fint att se hur området där vi jobbar utvecklas under sommaren. Vi har massa skoj på gång.

Samtidigt som vi planerar inför vår mest intensiva månad så tar vi också emot de nyheter som ska lenseras under sensommaren. Dessa två är mina favoriter. Jag har med mig den blommiga klänningen till Frankrike men det är så himla varmt så den har inte åkt på en enda gång…
Vi har förresten öppet flera dagar under Juli i år, onsdag-torsdag 14-18 & fredag-lördag 10-14. Välkomna!

Vi älskar våra grannar! Passa på och sväng förbi deras ställe och köp lite konst och keramik med dig hem. Så fint minne från Varberg.
Strömma Farmlodge är också alltid värt minst ett besök.

Stadens utbud av loppisar är helt ok. En av de bästa ligger granne med oss – Röda Korset. Här har bästa Jennie målat på väggen. Hon är grym och skapar alltid magi. När jag kommer hem så tror jag att nya vimplar är fästa bland hustaken också. Här finns pingisbord och andra roliga utelekar man kan sysselsätta sig med och vi har ju dessutom ett galet bra bageri för god fika i området.

Förra veckan var Jenny Brandt och fotade oss för ett reportage i Plaza Interior. Vi hade en så fin och glad stund ihop. Håll utkik i julinumret 🙂

Vi har förresten rea på alla kjolar och shorts hos FGL idag. (söndag)
Den här röda är en favorit och den finns ju också i blå.

Annat kul som händer. Jo, vi har spikat datum för nästa Kustfolk, 24-25 augusti.
Vi har loppis på torget utanför den 5 juli. Vi kommer nog ha lite utställare likt ovan inne hos FGL under sommaren  – maila vid intresse. Vi planerar kanske en frukost också…
Hörs vidare om detta.

Jag smetar ihop arbete med livet

Något jag tänkt på det senaste.

Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta  – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande “Du borde sakta ner på tempot” , “fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller “Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och “Unna dig själv en paus och checka ut”.

Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.

Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.

My Feldt skriver “Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? “

Precis så känner jag.

Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.

Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att “jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.

Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening –  man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig  varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.

B&B i Giverny

Tänkte berätta om vårt första franska boende under semestern. Vi bestämde oss för att lägga några dagar i Giverny som är en liten ort i Normandie.  Här fann vi via googlande ett litet B&B som vi bokade med  två månaders framförhållning.
Giverny ligger 75 km nordväst om Paris och på Seines högra strand. Den har bara några hundra invånare – här finner man väldigt vackra hus och underbara trädgårdar. Och så Monets Trädgård då förstås!
Claude Monet bodde här med sin familj i 43 år och inspirerade en mängd andra konstnärer att ta tåget från Paris och ut på landsbygden för att måla.

Vi bokade ett litet hus med kök, två sovrum, vardagsrum och mysig trädgård. Vi blev verkligen inte besvikna! Les Rouges Gorges visade sig vara en liten pärla.
Erik – den gulliga mannen som drev stället, gav oss nycklarna till La Maison Colombelle och visade oss runt.

Allt var otroligt mysigt och pittoreskt. Köket med den kaklade diskbänken och oljemålningen är som en vacker tavla tycker jag.

Överallt – dessa vallmo i olika färger.

På morgonen går vi ett pat meter ner för gränden och går in i Eriks trädgård där det serveras frukost.

Här, under rosorna, sköter han om tvätten.

Och här är hans lilla hus. Missade att ta ett foto på Erik men han ser ut som en rockstar med målafärg på brallan, liten svart mössa på sned, målarfärg på sina Lévis och ofta med en lite cigarill i mungipan. Han berättadew att hans son var med i ett rockband och turnerade just nu New York och Oregon.

Frukosten var så fransk den kunde bli. En baguette med smör och marmelad, juice och kaffe.

Charmigt som tusan. Vi gick förbi en hel del mysiga B&B i denna by så kika på Booking eller googla så finner ni priser och locations. Ovanför byn ligger en slinga man kan vandra på eller ta kanske ta en löptur. Den ligge3 på 300 höjdmeter  och jag var ehlt slut då jag bara kommit upp för backen… Min man fick springa vidare själv och jag gick och snackade med några vita kor och plockade lite blommor istället.

Erik har bara tre- fyra rum tror jag och det gör det väldigt mysigt. Kändes som vi var helt ensamma på stället nästan.

Stockrosor och vallmo i kombination. Mina ögon har mnästan ploppat ut huvudet av allt vackert dessa dagar.

Undrar om mina vallmo blommar i purpur där hemma nu.

Det här är så knasigt. Men ända sedan jag träffade Jonas så har han alltid börjat kolla på hus eller lägenheter till salu på de ställen vi besöker. Vi har inte varit någonstans där det inte hänt. Jo, kanske Köpenhamn nu när jag tänker efter.

Kolla – här har han hittat ett slott längs en liten flod. Hahaha! Jag tyckte vi kanske kunde be om en rundtur – så nyfiken ju.

Nu har vi åkt neråt i landet och tagit oss till havet. Ser fram emot en dag full av bad och snorkling.
Mer från detta ställe strax – här nästan fyllt mitt minnekort på kameran med den vackra utsikten utanför vår dörr.

På bilresa ner genom Europa

Vi har bilat ner genom Europa i några dagar – precis som förra året i början av juni. Vi åkte tidigt söndag morgon och tog färgan över Rödby-Puttgarden och tog oss hela vägen till Tecklenburg. Vi körde in i denna tyska by under sena eftermiddagen och fick en riktigt mysig kväll ihop.

Barnen som är med är tretton och nio och de tycker det är rätt skönt att åka bil. De glor på massa serier eller filmer de laddat ner, lyssnar på poddar eller spotifylistor. Bra att ha wifi i bilen, bra lurar, kuddar, frukt och dricka. Min man och jag turas om att köra och då jag sitter i förarsätet brukar jag beta av jobb samtidigt som vi lyssnar på poddar ihop. Timmarna rusar iväg på detta sätt.

Dag två satte vi oss i bilen igen och körde till Giverny där vi hade bokat några dygn på ett B&B på samma gata som Monets Trädgård. Ska berätta mer om detta ställe i ett helt eget inlägg – så charmigt.

Rekommenderar verkligen att boka några dagar här. Byn har så mycket mer att erbjuda än Monets hus och trädgård och att lära känna ett litet ställe på detta sätt är dessutom väldigt mysigt.

Att välja att bo en timma utanför Paris och istället ta en dagstur in visade sig vara ett lyckokast för oss. Vi uppskattar lugnet och det är inte bara jag i min familj som mår riktigt dåligt av stora folksamlingar, massa ljud och nya intryck. Vi planerade att ta tåget in från Vernon men missade med bara två minuter och fick vackert sätta oss i bilen igen och köra in istället. Ganska så osmart…
Krångligt att hitta p-plats  och sedan tog det oss 2,5 timmar att ta oss ut från Paris vid 18-tiden på grund av trafiskstockningar. Lokaltrafiken är mycket smartare i dessa lägen såklart.

Vi bor bara ett stenkast från den lokala kvarterskrogen där vi har ätit dessa dagar och bara några hundra meter bort mot Monets Hus som vi planerade att besöka under en dag.

Vi var där innan de öppnade och köade. Glad i hågen över att vi var bland de första hundra men det tjocknade på med turister på bara några minuter och det var svårt att ta sig fram både inne och ute. Ajdå!
Det var ju så himla fint så och jag ville nästan gråta över alla människor jag behövde trängas med i denna magiska miljö.

Men se. Det kan hända att jag fångade ett hörn eller två med min lins ändå. Köket är otroligt fint!
Hursomhelst. Det här hemmet och trädgården är väl värt ett besök – försök att besöka då det inte är mitt i högsäsong.
Vet ej när det är – men det var nog skjutsingen högsäsong då vi var där…

Jag tänker att man inte får begränsa sig. Har man siktet inställt på Eiffeltornet och Monets Trädgård så är det stor chans att man blir besviken för att man inte direkt är ensam om det. Det gäller att vara lite kreativ och finna små platser längs vägen där man kan pausa och uppleva landet och kulturen här. Fråga till exempel damen på creperian vart hon badar.

Var inte rädd för att strosa runt och göra det spontana, ta er bort från där alla andra är. Kanske finner man en magisk trädgård och en  gammal ateljé då man letar efter en toa och försvinner på upptäcksfärd i ett par timmar.

En sådan blomtrappa måste jag ordna till min trädgård. Fantastisk!

Vi har med oss memory och vanlig kortlek vart vi än går. Det skiljer fyra år på våra minsta men de finner stor behållning i varandra och är väldigt omtänksamma och fina.

När man reser med barn, i alla fall mina,  så tänker jag att kraven får inte vara för höga. Jag gillar att de testar och utmanar sig själva men är det så att de verkligen inte uppskattar något vi vuxna planerat så brukar vi ändra om och avbryta innan man förstör humöret för resten av dagen. Upplevelsen blir inte skoj för någon om en i familjen mår dåligt.

Igor är väldigt intresserad av smycken så igår delade vi upp oss under flera stunder i Paris. Igor och jag sprang i butiker och tittade på halsband och Otto var med pappa på en mysig uteservering och drack Orangina. Sedan blev det ost, frukt och kex till kvällsmat i vår stuga. Alla var för trötta för att gå på restaurang.

Att gå på restaurang med barn som inte orkar är verkligen pissigt tycker jag. Ångest deluxe.

Det var lite från vår bilresa ner. Idag åker vi vidare ner i Frankrike – jag vaknade redan vid 06 och är jättepepp. Ska sitta i bilen väldigt mycket idag så det kanske kommer upp ett inlägg ikväll om Monets trädgård eller hans hem. Eller kanske om stugan vi bott i…
Ha en bra dag nu.