På location hos Hoby Kullegård Herrgård

Igår åkte jag till Blekinge och checkade in ett av rummen på Hoby Kulle Herrgård inför en kampanjfotografering med Ellos.

Så glad att ha Ellos som kund genom hela 2020 och 2021 –  vi har flera roliga grejer på gång ihop framöver. Så stolt för detta för jag beundrar verkligen deras kampanjer – de lyfter samma budskap som jag gärna gör i mina kanaler.
Och så glad jag blev över att just denna kampanjen skulle fotas på Hoby Kulle Herrgård, en plats jag velat besöka ända sedan jag först såg den i Hanna Stefanssons feed. En rosa herrgård liksom – en dröm!

Insidan är lika läcker som utsidan och jag blev stormförälskad i denna plats. Måste komma tillbaka med familjen – vill möta sommaren här också såklart. Orangeriet, fiket och trädgården sägs vara något alldeles extra under den varma perioden av året.

Upplevelsen var verkligen fin nu även i mars – solen gick ner när jag anlände och byggnaden låg som en liten gyllene karamell på kullen ovanför den vackra gårdsplanen. Herrgården drivs av Tove och Benjamin sedan två år tillbaka och det var verkligen jätteroligt att träffa Tove som jag följt på avstånd via Instagram under en tid. Lika gullig som jag anade!
Är full av beundran över det arbete de lagt ner på Hoby Kulle – väldigt inspirerande!

De väntar en liten inom bara några veckor – så mysigt! Bästa tiden på året att få barn om du frågar mig.
Alla mina tre  pojkar är födda i maj och juni.

Jag knäppte inte så många foton under kvällen då jag kom men desto fler denna förmiddag.  Jag spar lite på dem för nu ska jag sätta mig i bilen och köra hem till Varberg.

Vi har haft en dags fotografering i herrgårdens orangeri och vi hann precis klart nu innan solen gick ner.
Väldigt roligt att se hur andra jobbar med foto och vara med i en större produktion. Som influencer gör man ju alla delar själv till sina kanaler och det är ofta ensamt – känner mig därför extra tacksam att få jobba med ett fint gäng kreatörer och ta del av deras arbete. Jag har till exempel lärt mig hur jag ska sminka mina ögonbryn på bästa sätt – bara en sådan sak liksom. Man lär sig något nytt i alla möten.

 

 

 

Fullt ös i packrummet

Hej där,

Spenderar början av denna vecka i packrummet på jobbet. Denna fredag hade vi lansering av blusar och klänningar som sålde slut på bara några timmar.
Vi var i chock! Så nu har vi ju massor att packa såklart. Försöker packa så fort vi kan men det får ta den tid det tar – vi hoppas vi hinner klart så alla får sina ordrar denna vecka. Jätteroligt och ett angenämt problem såklart – men det resulterar också i att vi inte har så mycket i lager fram till vårt stora vårsläpp senare i vår.

Tur att vi sparade på några produkter …
Återkommer om detta.

När vi har så här mycket att packa bygger vi upp olika stationer och packar vid för att vara så effektiva som möjligt och sätter man en podd i öronen och kör på så går det undan.

Paus för en kopp te…

…och lite gos med vår isbjörn.

Bokbordet är välfyllt just nu – här ligger alla mina favoriter.

Tur att vi hunnit en hel del för imorgon ska jag åka iväg till en plats jag velat besöka länge. Jag ska iväg på en rolig kampanjfotografering och hoppas jag kan kika in till er här imorgon kväll med en liten uppdatering.

Att vara volontär på Kvinnojouren?

Jag är priviligerad på många sätt och jag har dessutom en möjlighet att nå ut till en stor skara människor som lyssnar.

Livet har sett annorlunda ut genom åren och jag är säker på att de smärtsamma livserfarenheter jag har med mig i bagaget varit med och byggt mig till den jag är idag.
Jag har tak över huvudet, mat i kylskåpet och jag vet att jag inte behöver vara orolig för att bli nerslagen framför vettskrämda barn i mitt kök denna kväll.
Det har inte alltid varit så.

Mina egna erfarenheter av våld i nära relationer gjorde att jag till slut blev volontär för kvinnojouren i min hemstad. Nu har det gått lite mer än ett år och jag vill berätta om detta i hopp om att du kanske är redo för ett liknande engagemang i din hemkommun.
När du arbetar som volontär så spelar ingen roll vad du kan tänka dig att hjälpa till med eller hur mycket tid du kan bidra med, all hjälp är välkommen. I Varberg har kvinnojouren boenden där utsatta kvinnor och barn kan gömma sig från sina förövare och under mitt år som volontär har jag varit och handlat till dessa hem och hjälpt till med städning. En gång åkte vi iväg till Gekås och köpte ryggsäckar som vi fyllde med roliga saker till de barn som kommer till boendena och vi ordnade necessärer med mysiga ansiktsmasker och krämer i till kvinnorna. Det låter kanske trivialt med en ansiktsmask och ett nagellack när en utsatt kvinna mest av allt behöver trygg plats att gömma sig på, men det kan också vara den där lilla extra omtanken som är särskilt viktig när någon har det svårt.

Vi har ett rullande schema där vi volontärer tar hand om jourtelefonen på eftermiddag, kvällar och helger. När man ringer till oss så får man prata med någon som lyssnar och tror på det man berättar. Vi är ingen myndighet och för inga journaler, man kan vara helt anonym och vi har full sekretess.
Vi ger praktiska råd men det är viktigt att kvinnan själv känner att hon bestämmer över vad hon ska göra.
Kanske vill hon bara ha någon att prata med och kanske inte vet vad hon vill ha hjälp med, eller så vill hon få stöd vid polisanmälan eller i kontakt med socialtjänsten.

Kvinnojouren samarbetar med ungdomsjouren och där kan man också vara volontär. En stor del av det förebyggande arbetet för att minska våldet är just arbetet med ungdomarna. Det finns ingen som i 40-årsåldern får för sig att plötsligt börja slå kvinnor – detta är ett beteende som man har med sig från unga år och den kraftiga ökningen av våldsporr i samhället gör verkligen inte situationen bättre.

Hos Unizon finner du landets olika kvinnojourer.

Är det så att man inte har tiden för att bli volontär just nu men ändå vill engagera sig på något sätt så tycker jag att det bästa är att följa olika organisationer och aktivister i sociala medier – på det sättet förjer man med i arbetet och visar sitt stöd samtidigt som man kan dela deras information i andra sociala sammanhang, som på jobbet, i grannskapet, på föräldramötet, på middagar osv. Ju fler människor som pratar och engagerar sig i ämnet och lyfter fram detta samhällsproblem i ljuset, desto svårare gör vi det för förövarna.

Då och då får jag mail, sms och dm av följare eller bekanta som befinner sig i en situation där de känner stor oro för en kvinna. De vill hjälpa men vet inte hur.

Checklista om du vill hjälpa en kvinna att fly:
– Hjälp till att byta telefonnummer – ta bort appar där han kan komma i kontakt med henne.
– Hitta ett boende där hon kan gömma sig.
– Se till att det finns en vän eller annan anhörig som stöttar upp och är hos henne de första dygnen.
– Rekommendera att skriva ett tydligt avskedsbrev till förövaren så att det inte finns några frågetecken kring varför hon lämnar – viktigt med detta mentala avslut för henne också.
– Prata inte illa om förövaren – var snarare ett stöd och lyssna, var tydlig med att det inte finns någon framtid i en relation där man är utsatt för våld.

Att tänka på för dig som lämnar en våldsam relation:
– Packa en väska redan nu som du kan ha gömd någonstans om läget blir kritiskt då kan du snabbt komma iväg men ändå få med dig lite tillhörigheter.
– Ha ordning på pass och legitimation.
– Ordna med ny telefon och bank-id så du snabbt kan göra dig av med din gamla alternativt stänga av alla platstjänster och byta Apple-ID.
– Kontakta socialtjänsten, de kan hjälpa till med skyddat boende och sekretessmarkering om det krävs samt vara ett stöd i uppbrottsprocessen. Det går att kontakta soc innan man har bestämt sig, få hjälp att göra upp en plan om situationen inte är akut för dagen. Här finns även hjälp att få om det finns gemensamma barn.
– Fundera över att ta kontakt med läkare för sjukskrivning för att inte bli hittad på jobbet.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Vad du kan göra – Knacka på eller ring polisen om du hör bråk i lägenhet, i hotellrum osv.
Prata med era ungdomar om våld i unga relationer. Vad är ok i en relation?
Bli volontär. Dela kunskap.
Tillsammans minskar vi våldet.

Det blev långt det här inlägget – hoppas du orkat läsa hela vägen hit. Inför Internationella kvinnodagen arrangerar Länsstyrelsen här i Halland #vågavaraförebild – Känner du någon kvinna som är en god förebild i arbetet för jämställdhet? I så fall kan du nominera henne här fram till den 5 mars.

Följ @huskurage @unizonjourer @ninarungs @ungarelationer.se

I hans våld – del 1.

Ett litet soligt hej

Vårsolen har lyst med sin närvaro de sista dagarna här hemma och jag drog fram kameran för att knäppa av några foton.

Bara ben och fötter – det är väl ett vårtecken om något?

Jag plockade ner den sista julstjärnan för två dagar sedan och är sugen på att möblera om här inne och vårstäda växthuset. Också säkra vårtecken.

Phu, vi tog oss igenom den, hela den långa mörka vintern. Kanske gick det lättare i år eftersom den var kall, krispig och vit? Kanske gick det svårare i år eftersom vi var isolerade, ensamma och oroliga?

Känner en stor ödmjukhet inför allt och tar inget för givet.

Vad är klassiska vårtecken för dig?

Blir ett snabbt hej från mig här inne denna förmiddag men kikar in igen senare med ett längre inlägg om hur det är att vara volontär på en kvinnojour.
Vill passa på att tacka för alla era kloka reflektioner både i inlägget om Kvinnokroppen och i Bokcirkeln. Ni är fantastiska!
Jag är så stolt som har så smarta och intressanta följare. Tack för er – den här bloggen är inget utan dialogen med er – ni gör mig klokare, ödmjukare och ger mig nya perspektiv på saker och ting. Jag utvecklas med er.
Är tacksam för att ni utmanar mig, får mig att vilja vara mitt bästa jag och fortsätta arbetet med att dela med mig av det jag tycker är relevant för er.
Tack.

 

Bokcirkeln – Låt oss diskutera Otämjbar

Så vad tycker ni om Otämjbar?

Jag känner mig uppfylld och upplyst efter jag tagit del av Glennons senaste bok. Jag lyssnade på boken under mina promenader och tog skärmdumpar likt nedan på de sidor jag gärna ville stryka under med fet märkpenna. Det finns otroligt många insikter mellan sidorna och jag ska försöka sammanfatta vad som gav mig gåshud.

Först och främst tycker jag boken är välskriven i ett rappt tempo som tilltalar mig – språket är ärligt och det finns inget mästrande och självförhärligande som man ofta stöter på i den här sortens böcker annars. Ni som läst, håller ni med eller tycker ni författaren är självgod?

Jag personligen tycker inte Glennon sätter sig på några höga hästar eller är pretentiös i sitt budskap. Fast det beror naturligtvis också på vad det är för plats i livet jag själv befinner mig på när jag läser dessa rader.
Jag tycker hon pekar på den krassa sanningen med egna erfarenheter som underlag, visar sig mänsklig och sårbar, det är rått och ärligt. Hon ursäktar sig inte, hon är modig och skörstark, hon tar plats. Och jag gillar det.

Glennon skriver om könsroller, barnuppfostran, rasism, sina äktenskap, sociala normer, anorexia, psykisk ohälsa, missbruk och religion på ett väldigt empatiskt sätt – det är kärleksfullt och samtidigt självkritiskt och jag blir full av beundran. Otroligt inspirerande och läkande att få ta del av Glennons reflektioner i dessa ämnen.

Alexandra Pascalidou skriver i förordet – “Använd den här boken som en spegel. Se dig själv och ditt eget liv.”
Jag är beredd att hålla med – detta är en bok jag kommer återkomma till och plocka upp då jag behöver påminnas och få styrning i livet. Den här boken vill jag rekommendera till alla jag känner – inte bara kvinnor.

Bokens början är fängslande minst sagt – “För fyra år sedan, då jag fortfarande var gift med pappan till mina tre barn, blev jag förälskad i en kvinna”. Klart man blir nyfiken på fortsättningen…

Ovan fick mig verkligen att tänka till. Det är ju sant.

Hela boken är full av den här sortens insikter och är verkligen en ögonöppnare. Så nyfiken på att höra vad ni tycker om boken – berätta gärna!

Nu är det dags för nästa bok och valet föll på Blå av Maja Lunde. Hoppas du kan få tag på den i den lokala bokhandeln, på webben, på bibblan eller som ljudbok.

Så ses vi här om två veckor igen, den 11 mars, och pratar om boken.

Ses i kommentarsfältet här under nu då – ska bli spännande att läsa era reflektioner.