Det är en hel del att fundera över när man ska sälja ett hus. Framför allt behöver man riktigt bra bilder som faktiskt lyckas visa vad det är man säljer. Känslan, ljuset, atmosfären och livet i huset.
Personligen är jag inte särskilt förtjust i de där väldigt upplysta mäklarbilderna där inomhus- och uteljus redigeras ihop till något som känns lite overkligt. Jag dras mycket mer till bilder med naturligt ljus, skuggor och lite mer stämning och djup.
Men samtidigt måste man ju också förhålla sig till marknaden och försöka hitta någon slags balans där emellan.
När jag nu går igenom mitt eget bildmaterial står det däremot ganska klart att jag själv nog inte kommer vara fotograf till försäljningen i alla fall. Hela min bildbank är nämligen fylld av stående bilder eftersom det är det format jag arbetar med till blogg och Instagram, där innehållet oftast konsumeras via telefon. På det sättet får bilden ta större plats på skärmen och man kommer närmare känslan i innehållet.
Så nu får jag helt enkelt försöka tänka om lite och se huset med “mäklarögon” istället för bloggar-ögon.
I en mäklarannons och på Hemnet arbetar man däremot nästan alltid med liggande bilder, eftersom det är det bästa sättet att visa ytor, rymd och flödet i ett hem.
Det är dessutom bra att låta en extern fotograf ta bilderna, eftersom hen kan se och fånga vinklar och detaljer som jag själv lätt missar. När man arbetar i miljöerna varje dag blir man lätt hemmablind.
Jag har till exempel hundra miljoner bilder från just den här vinkeln, men typ bara två foton på mitt kök.
Det var dessutom många år sedan jag senast gick in i mina barns rum med kameran.
Min mellankille bor förresten numera i en liten lägenhet högst upp i huset, som också hör till fastigheten. Två rum och ett mysigt litet kök med rutigt golv. Vi har hyrt ut den i omgångar genom åren, mest som övernattningslägenhet till personer som arbetat på sjukhuset och pendlat hem över helgerna. När de byggde tunneln bodde det någon där också. Jag kan tänka mig att det är betydligt trevligare än hotell.
Annars har den varit perfekt som ett första steg att prova på att bo själv innan man flyttar hemifrån på riktigt. Och väldigt bra när vi får gäster, hela Sofias på Mokkasin familj bodde där några dagar en sommar, och vi har haft många andra övernattande gäster som då fått ett helt eget litet boende.
Huset stod klart 1927 och bär på en gedigen historia. De vackra originalritningarna finns fortfarande kvar, sparade i ett stort kuvert i vårt bibliotek. Jag ska fotografera dem och visa er, det är något alldeles särskilt med gamla blåritningar och handritade detaljer.
En gång i tiden låg det dessutom ett bageri i källaren och den stora bakugnen finns fortfarande kvar där nere. Ett väldigt fint minne från en annan tid och från människorna som levt och arbetat i huset före oss.
Det ligger vitsåpade plankgolv i alla rum och just de här tre rummen är mina absoluta favoriter. Matsalen, biblioteket och vardagsrummet. De ligger i fil med varandra och har ett helt otroligt ljusinsläpp genom dagen.
Och trots de stora fönstren har vi nästan ingen insyn alls eftersom våningen ligger så högt över markplan.
På samma plan ligger köket, ett platsbyggt kök från Kungsäter Kök. Mitt i rummet står en stor köksö med marmorskiva, men den går att flytta om man hellre vill ha ett litet matbord med ett par stolar där istället. Samtidigt är det väldigt trevligt med köksö och barstolar, det skapar ett naturligt och inbjudande häng i köksdelen.
Tyvärr har jag inte så många bilder från sovrummet. Jag har målat rummet i en mjuk gul ton och eftersom det ligger mot nordost når morgonsolen in en stund under sommarhalvåret. Det blir ett väldigt stilla och fint ljus där inne.
Även här ligger tre rum i fil med vackra skjutdörrar mellan rummen, vårt sovrum, ett rymligt tv-rum och kontoret. Under åren har rummen fått vara mycket olika saker. Här har det funnits både barnrum och tonårsrum, och precis som resten av huset bär de på många olika perioder av livet.
I anslutning till vårt sovrum har vi gjort om ett annat rum, som ursprungligen var vår mellankilles sovrum, till ett rum för våra kläder. Ja, alltså en walk-in closet. Det låter ju väldigt lyxigt, och det är det såklart också … om man är en ordningsam människa. Vilket min man är.
På hans sida är allt färgkoordinerat och nystrukna skjortor hänger i prydliga rader. På min sida ligger det en ständig hög på golvet, förpackningar överallt, galgar huller om buller och kläder som bara väller fram ur alla öppningar på min stackars sida.
Det är väl en av nackdelarna med att arbeta med kläder och samtidigt inte ha tålamod att vika och lägga in fint. Jag tänker hela tiden att “det där gör jag sen” och under tiden växer högen bara mer och mer.
Never mind. Lyxen i att kunna ta ett av de gamla barnrummen och göra om det till ett rymligt kontor åt min man, med egen kaffemaskin och allt. Ja… ni hör ju själva. Det säger väl egentligen ganska mycket om var vi befinner oss i livet just nu. Det här huset har blivit alldeles för stort för oss.
Och även om det känns sorgligt på många sätt så känns det också väldigt rätt att låta nästa familj få fylla rummen med ett nytt liv.
När vi flyttade in så låg det en heltäckningsmatta i alla dessa rum och den har vi tagit bort till förmån för plankgolven. På denna våning har vi två toaletter och en mängd garderober för förvaring.
Ja, det här var ungefär vad jag lyckades hitta i min egen bildbank som visade lite mer av huset. Men jag inser ju också att vi behöver göra en ordentlig styling och lägga en hel dag på fotografering för att kunna visa upp hela fastigheten och alla ytor på ett riktigt proffsigt sätt.
Sådana här “bloggbilder” fungerar ju egentligen inte till en försäljning.
Så det kommer mer framöver. Jag hojtar när det börjar bli dags!
Och obs, jag får jättemycket DM från personer som är intresserade av huset. Så fort vi går ut med vilken mäklare vi ska arbeta med och har klart fotomaterial till annonsen så lovar jag att länka vidare. Ha en fin helg nu. kram
