Om gemenskap och katedralen på höjden

Att få lite geografiskt avstånd från vardagen där hemma, och fylla på med nya intryck, gör mig verkligen gott. Just nu befinner jag mig i Lyon, uppkrupen i en hotellsäng och med ena ögat på klockan. Snart ska jag smyga ner till den gemensamma frukosten och sedan packa om väskan för att köra hyrbilen vidare genom Frankrike.

I min vardag tillbringar jag mycket tid ensam, så det sociala här har varit en oväntad utmaning. Inte på ett negativt sätt, bara annorlunda jämfört med mitt vanliga lugn, tystnaden och alla tankar som får ta plats när jag är själv. Här pågår samtal under nästan alla vakna timmar, och den tid jag brukar ägna åt att grubbla ersätts av verbala reflektioner och andras perspektiv. Det blir så tydligt hur viktigt det är för oss människor att ingå i en gemenskap. De här dagarna har varit riktigt, riktigt fina.

Men nu ska jag vara helt själv och i tystnad fram till fredag. Visst har jag bokat in några digitala möten men annars är jag helt allena i vårt franska hem några dagar. Ser fram emot att vandra i bergen, sätta upp ett par tavlor och leta efter en vacker duk i Pezenas vintagebutiker.

Innan jag lämnade Sverige så gjorde vi det julfint i min lilla butik och förberedde inför nästa lansering. Vi har delat upp vinterkollektionen i tre släpp och det sista väntas nu nästa helg.
Är så glad över det fantastiska mottagandet av Hanna Wendelbos mönster Vinterblom. Tycker själv det är väldigt vackert! Ett juligt mönster men som passar fint året om och klänningen kan man såklart bära sommartid med ett par sandaler också.

Igår besökte jag en katedral som var helt otrolig.

Basilique Notre-Dame de Fourvière är Lyons mest ikoniska byggnad och ligger högt uppe på kullen Fourvière med utsikt över hela staden. Katedralen byggdes på 1800-talet och är känd för sin praktfulla, nästan sagolika arkitektur med mosaiker, skulpturer och glittrande detaljer i guld och blått. Ett varmt tips att besöka.

I kryptan finns den svarta madonnan, som är en älskad och historisk Mariastaty som sägs länge har varit ett viktigt pilgrimsmål. Utanför katedralen fann jag en souvenirbutik med så galet fina grejer. Jag kom ut därifrån med en kasse av exakt de guldiga juldetaljerna jag önskat mig samt en stor mobil som påminner om den jag redan har i min franska hall fast till en bråkdel av priset.

Ser fram emot att komma till huset och hänga upp den men undrat i och för sig hur det ska gå med över fyra meter i takhöjd…
På återseende. Önskar er en fin start på veckan.

Obs. Ska absolut berätta hur loppet gick i ett separat blogginlägg.

Välkommen till Lyon – Frankrikes gastronomiska huvudstad.

 

Välkommen till Lyon! Jag anlände hit med mitt gäng fredag morgon och denna stad överraskade mig stort. Otroligt vacker med alla fina byggnader, fantastisk mat,  och mängder av vackra butiker att besöka. Alla mina favoriter.
Det säga att Lyon är Frankrikes gastronomiska huvudstad. Inte på ett snobbigt sätt, utan på ett varmt, generösa vis där maten är en del av livet. Och det har vi fått erfara hela långa dagen igår. Bra uppladdning för halvmaran som ska springas idag med andra ord…

Här är nollgradigt och snöflingorna singlade ner igår då vi lämnade restaurangen. Jag har dessutom vaknat under natten och kollat diverse appar för att ha koll på vart mina barn är. Perfekt uppladdning med nerkyld kropp, trerätters middag och noll sömn. Har såklart en vuxen som har tagit över ansvaret hemma men jag kan fan inte hjälpa det. När katastroftankarna sätter igång kan jag inte sova.
Ber om att få återkomma med hur detta går. Vi är dock vid gott mod och jag lägger noll prestation i löpningen – jag trro jag tar en rask promenad och klär mig varmt. Nio stop för att smaka Beaujoulais och tre slott passeras. Min kompis Finn sa att han fick ostron, vindruvor och chokladglass sist han sprang ett liknande maraton. Man är här för upplevelsen med andra ord. Mötte några norrmän igår som ska springa terrängloppet imorgon och de var en bit över sextio. Blev så inspirerad!
Heja livet och spännande äventyr!

 

Nu ska vi kolla på vad jag fyllt magen med inför loppet på en underbar liten restaurang som heter daniel& Denise. En varm rekommendation. De hade fullt av Michelin etiketter på entrén och det verkade såklart lovande. Våra män hade nosat fram denna lilla pärla.

Jag började med pocherat ägg och trattkanteraller.

Till varmrätt åt jag pilgrimsmusslor och jordärtskocka.

Till dessert tog jag en citrussallad med en kryddig sorbet.

Jonas beställde deras klassiker. French Toast med en rosa karamellsås. Kan inte fatta det som dricker kaffe på kvällen. Hur sover de sedan?
Jag var ivrig att komma hem till sängen då jag verkligen längtade efter kudden så vi betalade och tog en Uber till hotellet strax efter nio.

 

Okej. Nu håller ni väl tummarna för mig idag? Det som gör mig mest nervös är kylan och att inte hitta en toalett. Värsta jag vet är att frysa och vara kissnödig. Det sägs att 33 tusen springer loppet så jag vet inte… Ska jag ta med toapapper och sätta mig bland de kala vinfälten eller bakom ett litet slott?

Årets julklapp – det borde vara doftljuset…

Jag stod i blomsterbutiken häromdagen, lade fram ett stort knippe rosépeppar på disken och frågade om de möjligtvis hade ett ännu större. Jag ville ju att det verkligen skulle ta plats på väggen där hemma. Tjejen som jobbade gick för att kika  och då slog det mig plötsligt: Vad håller jag egentligen på med?
Jag hade ju bestämt att det inte skulle bli något rött i år!

Men hemma på bordet stod redan ett gäng nyinköpta röda amaryllisar från torget. Det köpet gick liksom av bara farten – de är ju trots allt de allra vackraste …

Likadant med kläderna. Röda detaljer fast jag tänkt att jag ska vara sval och beige som Emily Slotte eller Elsa Billgren. Varför lyckas jag inte?

Men kanske är det just det som är charmen, att man dras till det som ögat fastnar för, samtidigt som man har en plan om att hålla det mer sparsmakat. Kanske är det just kombinationen som blir allra bäst.

Låt oss i stället fokusera på ljuset i hemmet. Den där lata höstsolen som långsamt vandrar genom rummen om dagarna. Om man har tur.
Det är bara några få timmar nu, så man får passa på att springa ut och få sig en dos D-vitamin medan den är framme.

Men andra ljuskällor då?
Nu när mörkret dominerar större delen av dygnet behöver man verkligen se över belysningen i varje rum – och bunkra upp med levande ljus. Jag har till och med en egen doftljusbudget här hemma, och visst är det en prioriteringsfråga, men doftljus är något som verkligen betyder mycket för mig. Allt syntetiskt går bort; jag vill ha de där lite mer lyxiga, kryddiga doftnoterna. Oftast investerar jag i ljus från Astier Villatte eller L:A Bruket.

Astier Villatte är ju otroligt dyra, men en bonus är att de vackra lyktorna kan användas till pennor eller vanliga värmeljus när ljuset brunnit ut. Just nu är min favoritdoft Stockholm, och jag brukar köpa dem på Artilleriet i Göteborg. De har en brinntid på 60–70 timmar, och jag låter dem bara vara tända i ungefär en timme åt gången – då räcker de länge. Doften är helt underbar. Ljusen är gjorda på sojavax, bivax, äkta parfymoljor och dessutom två hemliga ingredienser.

L:A Bruket kommer från Varberg, och man blir ju så stolt över att så fina produkter härstammar från vår lilla sommarstad. Beach Fire och Coriander är mina absoluta favoriter.
Beach Fire (som tidigare hette Black Oak) är inspirerad av kvällar vid stranden i Varberg – där folk samlar ved, tänder brasor och glöden sprakar i mörkret. L:A Bruket använder en vegansk specialblandning av vax, tillverkat av svensk raps. Det gör ljusen så rena de kan bli, och ger en jämn och långsam förbränning som verkligen höjer hela upplevelsen. Ungefär 50 timmar brinner dessa så det gäller att även här ha dem tända så doften fyller rummen och sedan blåsa ut så ljuset räcker länge.

Jag hörde att Årets julklapp 2025 skulle vara “vuxenleksaker”. Jag vet inte riktigt …
Personligen skulle jag mycket hellre vilja slå ett slag för att ett riktigt bra doftljus borde få den titeln. Finns det någon som inte blir glad av en härlig doft som sprider värme och stämning hemma?

Jag vill ju alltid ha doftljus omkring mig. I Frankrike använder jag Diptyque doftljus, och där är Ambre min självklara favorit. En riktig dröm.

Så om ni är osäkra på vad ni ska ge någon i julklapp i år så slå in ett av dessa. Det gör ingen besviken!
En vintagechampagne eller ett presentkort på massage är också fantastiskt lyxiga gåvor, om du frågar mig.

Tankar kring företagandet

Ni minns gårdagens inlägg då jag klättrade på möblerna för att spika upp de stackars julstrumporna? Men fint blev det, inte sant?
Nu har vi nog bara granen till entrén kvar och girlangen jag beställt att hänga utanför kvar. Tror det blir alldeles lagom med juldekoration för vår lilla fina butik i Varbergs hamn. Den stora granen i hamnen kom på plats igår. Så fint!
Tror de tänder julbelysningen på byggnaden vilken dag som helst nu.

Jag får många frågor om vart vi ska ta vägen nu när vårt avtal löper ut vid årsskiftet. Ja, ni vet väl att lokalen vi är i nu bara är temporär? Tullhuset ska ju byggas om till hotell och restaurang.

Tyvärr kan jag ännu inte berätta vad som väntar härnäst. Det innebär såklart att inte alla bitar fallit på plats ännu, varken när det gäller avtal eller praktiska detaljer.

Oftast oroar jag mig inte för den här typen av situationer. Jag tänker att universum brukar öppna nya dörrar för dem som vågar lämna det som inte längre känns rätt i magen – så jag litar på att det ordnar sig.

En sak är däremot säker, vi har trivts otroligt bra i vår temporära butik nere vid havet. Närheten till vattnet ger mig genuin livskvalitet, och det gör mig ödmjuk inför vad jag vill prioritera framöver. Jag vill leva ett gott liv, fullt av njutning, och med så lite stress och press som möjligt. Jag vill ha det vackert omkring mig och omges av genuina, ärliga och snälla människor. Jag vill ha naturen runt hörnet och alltid vara nära ett bad, kallt som varmt.

Jag vill uppleva mer kultur, äta långa goda middagar med vänner, gå på konserter, lära mig surfa wingfoil, gå på bindvävsmassage regelbundet och leta vidare efter ett nytt drömhus att flytta till.
K LAGERQVIST och mitt företagande ska tuffa på vid sidan och självklart ger jag hela mitt hjärta till mitt arbete men kommer ge lagom av min tid framöver för att prioritera hälsa och god balans i livet.

 

Låta sömnen göra sitt – Imorgon blir en bra dag.

 

Den här bilden får helt enkelt beskriva min tisdag. Kämpig är bara förnamnet. Vad hände ens? Allt bara rasade.

Här sitter jag, känner mig alldeles febrig och med en hjärna som är helt överbelastad, nersjunken i soffan på kvällskvisten och suckar över att hunden fortfarande måste ut och köket måste plockas i ordning. Sjukgymnastiken har jag inte ens hunnit med, och ryggen gör sig påmind på alla sätt den kan. Jag är slut som artist. Och att jag dessutom ska springa ett halvmarathon på lördag ger mig en helt ny nivå av ångest.

Just nu känns det som att allt går emot mig: strul med produktioner och leveranser, problem inför flytten, en kropp som protesterar och en hjärna som inte orkar stressen. Samtidigt försöker jag intala mig själv att det finns en mening i allt det här. Kanske är det en lärdom i tålamod och acceptans? Eller en påminnelse om att faktiskt uppskatta det som fungerar.

Men ärligt talat, jag vill bara checka ut från allt och titulera mig själv som heltids-bastubadare. En bastubadande frankofil låter ändå rätt trevligt.

Hoppas ni har en bättre dag än jag. Nu ska jag låta köket vara som det är, rasta hunden utanför dörren och sen landa på kudden. Ibland är den bästa medicinen mot en dålig dag att bara gå och lägga sig och låta sömnen göra sitt. Imorgon blir en bra dag.