Författare: Kristin Krickelin

Frankrike, resor

Vinmaraton i Lyon – 2,1 mil med Beaujolais Nouveau i benen

När min man fyllde 45 i våras gav jag honom en startplats i The International Beaujolais Marathon utanför Lyon. Det är inte ett vanligt maraton, utan ett festligt och internationellt löparäventyr som varje november lockar tusentals deltagare från hela världen till Beaujolais-regionen i Frankrike. Här kommer äntligen en sammanfattning av vår otroliga upplevelse.

Min man tränar mycket och är ständigt nyfiken på att utmana sig själv och testa nya saker. Därför kändes det helt rätt att ge honom en upplevelse som kombinerade fysisk aktivitet med god mat, vin och vackra miljöer. Jag hade hört talas om ett vinmaraton som skulle vara något utöver det vanliga och började googla.

Eftersom jag själv också ville springa vågade jag dock inte boka ett helt maraton på 42,2 km, utan valde halvmaran på 21 km. Så fort jag anmält oss båda till 21-kilometersdistansen hörde jag av mig till våra vänner Finn och Johanna och frågade om de ville följa med till Lyon senare under året. Svaret blev ett rungande ja.

Därefter tog ett riktigt fint teamwork vid med bokning av flyg, hotell och restauranger. För ni vet väl att Lyon ofta kallas Frankrikes gastronomiska huvudstad?
Wow. Middagarna vi delade under de här dagarna hade utan tvekan kunnat få ett helt eget blogginlägg.

Åter till vår stora idrottsprestation. Både Finn och Jonas kan ju i princip springa en halvmara baklänges utan minsta fysiska ansträngning, medan Johanna och jag kände att vi behövde ha lite löpning i benen innan vi tog oss an detta äventyr. Johanna laddade ner en app och följde ett strukturerat träningsprogram under flera månader, både imponerande och målmedvetet.

För mig gick det däremot sämre. Efter en ryggskada i slutet av sommaren hade jag inte möjlighet att träna alls. När den stora helgen närmade sig bestämde vi därför att dela upp oss i par under loppet, så att de andra inte skulle behöva anpassa sig om jag tvingades gå istället för att springa. Jonas hade dock inget val, han fick stå sitt kast i livet eftersom han är gift med mig.

Vi anlände till Lyon dagen innan loppet, promenerade runt och utforskade staden lite innan vi åt en riktigt god middag och hämtade våra startlappar.
Här är frukosten på hotellet samma morgon som loppet: ost, apelsin, yoghurt med nötter och två kokta ägg. Jag var dessutom klok nog att stoppa ner extra kokta ägg och frukt i väskan innan vi gav oss iväg.

Sedan följde en riktigt svettig timme då vi sprang efter tåg vi missade, kastade oss in i en Uber till nästa station och höll på att missa även det tåget. Puh. Till slut satt vi äntligen på ett tåg som tog oss i rätt riktning.

Som ni ser var det ändå inget fel på humöret. Det var runt nollgradigt, men solen såg ut att vara på väg fram och vi hade stora förhoppningar om en strålande dag.

Tävlingen lockar deltagare från över 80–90 länder och har dessutom ett starkt socialt och välgörande fokus. En del av intäkterna går till regionala sjukvårdsinitiativ och insamlingar till cancerfonder. Och ja, alla klär ut sig. Mer eller mindre i alla fall.

Vi hade valt den lite mer nedtonade linjen, vanliga löparkläder, kompletterade med basker och scarf för att känna oss lite franskt chic. På plats skämdes man nästan då vi var minst sagt underklädda. Folk sprang runt i helt otroliga dräkter och var utklädda till precis allt möjligt. Nästa år blir det viking för min del, helt klart.

Folkfesten började redan vid tågstationen. Väl framme vid vår start bjöds det på kaffe, sockerkaka och en rolig dansuppvärmning. Stämningen var på topp. När startskottet gick drog våra vänner iväg i ett högre tempo, medan Jonas och jag lunkade lugnt fram till första vin-stoppet där det serverades Beaujolais Nouveau, vatten och salta kex.

Det var då vi insåg det. Alla andra hade egna glas eller muggar med sig. Alla utom vi. Katastrof.
Har vi alltså åkt hela vägen till Frankrike för att springa ett vinmaraton och kan inte ens smaka på vinet?

Jag började skratta hysteriskt, blev både nervös och kissnödig, sprang in i en buske och funderade samtidigt febrilt på hur vi skulle lösa detta. Och så kom snilleblixten. Vi bad om en tom vattenflaska vid vätskestationen och använde den som vinkärl. Så där sprang vi runt med en 1,5-liters petflaska med skvättar av denna ädla dryck. Fullkomligt absurt och väldigt roligt.

Det var för övrigt noll fokus på berusning. Man tog någon mun, sprang vidare och njöt mer av stämningen. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur ett sådant här lopp skulle fungera i Sverige. Vi har ett så märkligt och ofta destruktivt förhållningssätt till alkohol, där allt lätt hamnar i fokus på berusning. I Frankrike upplever jag drickandet som mer socialt och integrerat i sammanhanget. Under alla de år vi bott där har jag faktiskt aldrig sett särskilt berusade fransmän.

Fram till 1956 var det till och med vanligt att barn i Frankrike fick vin till skolmåltiderna, ofta utspätt med vatten. Det sågs länge som en självklar del av matkulturen. Först 1981 förbjöds alkohol helt i skolor, då vatten blev den enda rekommenderade drycken. Det säger en del om hur olika våra alkoholkulturer är.

Jag säger absolut inte att barn ska dricka vin. Men jag kan ibland undra om vårt svenska förhållningssätt, med hårda förbud och märkliga sprittraditioner, faktiskt bidrar till det problematiska drickande vi ser.

 

Men ja, tillbaka till löpningen igen. Banan slingrar sig genom böljande Beaujolais-vingårdar, pittoreska byar och förbi flera historiska slott. Längs vägen finns mängder av stationer med provsmakning av lokala viner, musik och glada hejarop, vilket gör loppet till lika delar löptävling och oförglömlig upplevelse.

Jag var helt lyrisk och fick gåshud av den fantastiska stämningen. Och det var inte bara vin som serverades. Längs långa bufféer fanns charkuterier, utsökta ostar, mörk choklad, salta kex, tigerkaka, Coca-Cola och bananer.

Vi sprang genom vinproducenters gårdar, stall, vinkällare och parker, och ofta stod en DJ och spelade fransk housemusik mitt bland vinrankorna. Helt magiskt.

Titta bara. Jag blir alldeles varm i magen när jag ser bilderna i efterhand. Vi sprang faktiskt hela vägen, med undantag för några uppförsbackar där vi gick – och tog oss medvetet god tid vid varje stopp. Ett lugnt tempo, fullt fokus på upplevelsen.

Jag är så otroligt glad över det beslutet. På grund av min skada hade vi noll fokus på prestation och tider, och kunde istället fullt ut njuta av allt som hände runt omkring oss. Vi dansade, skrattade och smakade av precis allt.

Det visade sig i efterhand vara rena vinstlotten – åtminstone för oss. Våra vänner gick i mål nästan en timme tidigare och missade mycket av festen eftersom de låg så långt fram.

Till exempel detta. Ett fullproppat rave i en vinkällare. Helt galet faktiskt. Ståpäls deluxe av en så oväntad, rolig och magisk upplevelse.

The International Beaujolais Marathon erbjuder flera distanser och lopp, anpassade för olika nivåer och ambitionsgrader.

Lördag
Maratonloppet på 42,195 km startar i Fleurie kl. 08.30 och går i mål i Villefranche-sur-Saône. Tidsgränsen är 7 timmar, med flera mellantider längs banan.
Samma dag arrangeras även halvmaraton på 21 km, med start i vågor mellan kl. 11.30 och 12.00.

Söndag
Då står Bacchus Trail i fokus – ett terränglopp genom Beaujolais vackra landskap. Här finns tre distanser att välja mellan: 13 km (start 08.15), 21 km (start 08.00) och 42 km (start 07.00).

Anmälan & praktiskt
Alla lopp kräver föranmälan via den officiella webbplatsen. För att delta i maraton och de längre traildistanserna måste du vara minst 20 år. Löpare utan tävlingslicens behöver genomgå den franska hälsoprocessen (PPS), som inkluderar utbildningsmaterial – detta gjorde vi smidigt digitalt.

Nummerlappar hämtas torsdag och fredag före loppet på ParcExpo i Villefranche-sur-Saône. Kom ihåg att ta med giltig legitimation och din anmälningsbekräftelse.

Tips inför loppet
Ta med egen vätskekopp eller flaska, då arrangören inte alltid tillhandahåller detta vid stationerna. Klä dig lager på lager – novembermorgnarna kan vara kyliga, även om solen ofta tittar fram senare på dagen.

 

K. LAGERQVIST, Vardag

Bakom kulisserna, när tajming, trötthet och reflektion möts

Jag tog de här bilderna på mig själv dagen innan julafton. Det var verkligen i grevens tid – och egentligen alldeles för sent. Förklädena och väskorna skulle såklart ha lanserats tillsammans med resten av vinterkollektionen och fotograferats på vår vanliga modell för hemsidan. Men ja ja. Leveransen blev försenad, och vad gör man då?

Man gör det bästa av situationen. Man agerar både modell och fotograf ungefär en timme innan butiken öppnar, redigerar bilderna i rekordfart och lägger upp dem på både sociala medier och hemsidan.

Visst sålde vi några stycken den dagen, de är ju så fina! Men ändå… så tokigt att de kom så sent. Den här typen av situationer råkar man ut för hela tiden som företagare. Det är bara att bita ihop och gilla läget, även om det är fruktansvärt surt att investera både tid och pengar i något som sedan inte tajmar. Samtidigt är jag helt övertygad om att ett randigt förkläde är lika fint året om, visst?

En annan sak man som företagare ständigt behöver förhålla sig till – och som är riktigt frustrerande, är returer som uppenbart har använts. Plagg som kommer tillbaka med fläckar, parfymdoft, utan vikränder, med fel etiketter ditsatta. Inget gör mig mer provocerad än den typen av respektlöshet. Det gör mig helt ärligt matt. Att någon köper kläder, använder dem en kväll och sedan skickar tillbaka dem… jag har förstått att vissa sätter detta i system, och för mig är det fullständigt främmande.

Jag går mot årets slut med en stark känsla av tacksamhet över mitt liv som företagare, men också med en enorm trötthet. Under en promenad i dag sa jag till min man att jag inte känner någon hunger längre. Bara ett slags “what’s the point?”. Och det är ju sällan ett bra tecken när man driver eget. Det ständiga jagandet, skapandet, säljandet,  för att sedan börja om igen.

Jag kanske behöver en riktig paus. En semester där jobbet inte följer med, där jag får distans. Men hur tusan får man ihop det? Jag funderar på att dra ner på vissa delar av företagandet och kanske sälja mer tjänster, men det kräver ett nytt omtag och en rejäl dos energi. Mycket att fundera på kring företagandet, med andra ord.
Men first things first. Nu ska vi flytta, och i mitten av januari får jag nycklarna till lokalen jag skrivit avtal på. Känner pepp. Tror faktiskt att det här kan bli riktigt bra.

Och jag är så tacksam över detta år med alla fina kunder och all positiv respons på mina kollektioner. Både stolt och glad över att det gått så bra. Vinterns kollektion slog rekord!

Reklam. Vill tipsa om vårt Vinterarkiv med galet bra erbjudande innan jag avslutar detta blogginlägg och stänger ner datorn.

VINTERARKIVET öppnar i helgen.
Vi vill varmt bjuda in dig till butiken i hamnen nu på lördag. Mellan kl. 11.00–15.00 erbjuder vi 30 % rabatt på köp av våra kläder i butik.Kl. 15.00 öppnar även vårt Vinterarkiv online, där du kan fynda utvalda produkter med upp till 50 % rabatt under 48 timmar. Passa på att kika – vi hoppas att du hittar något fint till garderoben.
Varmt välkommen, Kristin & teamet

Kika in här under lördagen vid 15.00 för att se vårt erbjudande. 

Kvinnokroppen

Tankar kring kortisol och högintensiv träning i klimakteriet

Bland kommentarerna idag:

”Juldagsmorgon och passar på att läsa ikapp din blogg med lite kaffe i handen när resten av huset sover. Spännande att få läsa mer om dina tankar kring kortisol. Har själv fått upp ögonen för ”det lugna” och att faktiskt även träna lugnare och långsammare. Detta efter att ha opererat ett diskbråck efter skada vid ett marklyft… Och också då jag är 45 och inser att stress inklusive ”hård” och intensiv träning kanske faktiskt ger motsatt effekt än vad jag är ute efter. Så ser fram emot dina tankar kring detta ämne. God fortsättning”

Innan jul frös jag mitt medlemskap i CrossFit för att utforska andra träningsformer under ett par månader. Jag är evigt tacksam för boxen och för den gemenskap som funnits där. Tack vare CrossFits varierade träning med gymnastik, kondition och styrkelyft, så hittade jag en träningsglädje jag aldrig tidigare upplevt. Jag vill aldrig mer leva i en kropp som inte utmanas fysiskt och får bli starkare.

Jag tränade 3–4 gånger i veckan, utmanade mig själv och blev riktigt muskulös. Framför allt lärde jag känna min kropp på ett helt nytt sätt. Det var en spännande resa.

Men efter sommaren skadade jag ryggen under wallballs. Jag valde en lite för tung boll, tog emot den fel och drog ett ligament i ländryggen. Efter vila, MR, sjukgymnastik och en hel del nedstämdhet testade jag att gå tillbaka. Men insåg snabbt att ryggen inte längre klarade träningsformen. Det finns alltid anpassningar, men jag känner mig själv, jag är inte särskilt bra på lagom och försiktigt. Så för mig fungerade det inte.

Den långa pausen från gymmet gjorde mig rastlös och otillfredsställd. I stället började jag gå riktigt långa och snabba promenader varje dag, gjorde mina lymfrörelser dagligen och bastade ofta. Jag märkte stor skillnad i hur lugnt nervsystemet blev när jag inte utsatte kroppen för stressande pass där kortisolet peakar. Jag var fortfarande i rörelse men på ett annat sätt.

Nackdelen var att smärtan i nacke och skuldror kom tillbaka, och min artros i ländryggen blev värre. Troligen för att jag inte längre använde musklerna på samma sätt. Jag försökte lösa det genom att lyfta vikter hemma, bar upp hantlar från källaren och körde några övningar innan tandborstningen på morgonen. Men det blev varken särskilt roligt eller hållbart.

I november testade jag reformer pilates med en vän och fastnade direkt. Nu tränar jag reformer en till två gånger i veckan och ska även lägga till lättare styrketräning på samma gym.

Reflektion:
Vid högintensiv träning frisätter kroppen kortisol, ett stresshormon som hjälper oss att prestera. Det är helt naturligt. Men i klimakteriet förändras de hormonella förutsättningarna, vilket gör oss mer känsliga för stress. Det har jag verkligen känt av.

När östrogen och progesteron sjunker tappar kroppen en del av sitt skydd mot kortisol. Stresspåslaget blir både starkare och mer långvarigt, och nervsystemet hamnar lätt i ett konstant “på-läge” där återhämtningen uteblir. För många kvinnor visar det sig som sämre sömn, trötthet, lång återhämtning, ökad bukfetma eller en känsla av att träningen tar mer energi än den ger.

Det betyder inte att högintensiv träning är fel, jag har verkligen älskat den under den här perioden av livet. Men den behöver doseras klokt. I klimakteriet blir återhämtning avgörande, och jag tror att jag mår bättre av att kombinera styrketräning med låg- till medelintensiv rörelse och att begränsa de tuffaste passen.

Mindre press. Smartare belastning.
Att samarbeta med kroppen. Inte kämpa emot den.

Så nu blir det reformer pilates ett tag framöver och jag har till och med fått med min man för att testa. Jag såg framför mig hur jag äntligen skulle få vara bättre än Jonas på något, lite skadeglad över att han, för en gångs skull, inte skulle vara proffs på direkten.

Jag hade nämligen hört att reformer kan vara extra utmanande för män. Balansen, den långsamma och precisa träningen och kravet på fullt fokus och närvaro gör att det blir både fysiskt och mentalt krävande, särskilt för dem som är vana vid prestationsbaserad träning.

…men ja. Vi vet ju hur det slutade för tji fick jag. Jag tänkte inte på hur mycket Jonas surfar och att han åkt skateboard hela sitt liv… såklart var han en fena på det här också. Man hatar ju sådana som kan allt de tar sig för. Skämt åsido.

Har ni testat reformer pilates? Vad tycker ni?

Och vad har ni själva för erfarenheter kring träning i denna period av livet?

Vardag

God Jul kära ni!

Kära ni,
Jag vill önska er alla en riktigt god jul.
Jag vill också passa på att tacka er här inne för fin dialog och härlig gemenskap under året.

All pepp och kärlek kring vårt boende i Frankrike, livet i Varberg och mitt entreprenörskap har varit helt fantastisk och jag är så otroligt tacksam.

Tack för att ni så flitigt läser mina reflektioner på bloggen. Jag älskar verkligen det mer långsamma formatet & jag tror många av er håller med. Under kommande år hoppas jag kunna bjuda på ännu mer inspiration och tankar kring livet i runt 50.

Är evinnerligt tacksam över många insikter detta år och att jag nu lever ett mer långsamt tempo. Julen i år känns som sagt inte alls likadan som tidigare och jag tror verkligen det har med mitt egna medvetna omtag när det kommer till mitt mående. Phu.

Denna morgon kokar jag julgröten i ugn och har letat fram linneservetter till alla gäster. Vi fick två extra vänner med en förändrad livssituation under jul till bords idag. Känns så himla fint i magen att kunna vara spontan och bjuda in. Som att kärleken växer i hjärtat näer man mår bra. Ingen nyhet såklart men att man märker det så tydligt i kroppen ger ju mersmak.

God Jul kära ni! Var rädda om er. Stor kram Kristin

Vardag

Julen avslöjar dina prioriteringar

Tipp, tapp, tipp, tapp…
Nu trippar vi in i julen på riktigt. Något som i många år mest har fyllt mig med ångest har i år bytts ut mot ett lugn i hela systemet. Noll press. Noll stress.

Jag har funderat mycket på vad jag gjort annorlunda och kommit fram till att det är flera saker som samverkar.

Dels har jag inget stort externt projekt med deadline i år. Förra julen bar jag huvudutställningen på över 200 kvadratmeter på Formex i januari, ett projekt som tog enormt mycket utrymme och skapade en hel del prestationsångest. I år är kalendern betydligt snällare.

En annan viktig skillnad är att ingen av mina närstående som lever med beroendesjukdom är aktiv just nu. Inget lugnar mitt nervsystem så mycket som att slippa bära oro för dem jag älskar.

Jag har också fått stöd genom hormonbehandling för klimakteriet, och jag har svårt att ens ta in skillnaden. Förra julen funderade jag, helt ärligt, på hur jag skulle orka fortsätta leva. Det är ofattbart hur mörkt allt blev innan jag fick medicinsk hjälp.

En stor bidragande orsak är också årets värdeord: FÖRENKLA.
Jag bestämde mig tidigt för att göra livet lättare och har lutat mig mot det beslutet hela året. Jag jagar inte prestation längre.
Jag jagar njutning.

Jag lyssnade på Johannes Hansen igår och han slog verkligen huvudet på spiken – vad fan har jag hållit på med tänkte jag när jag lyssnade.

”Du säger en sak, men du gör någonting helt annat. Och ingen tid på året avslöjar dina verkliga prioriteringar så brutalt ärligt som julen. Stressar du över julklappen till kollegan, men glömmer att ringa din mamma?

I veckans avsnitt får du lära dig varför din julstress egentligen är en spegel som avslöjar vad du faktiskt prioriterar – och hur det sällan stämmer överens med vad du säger att du värdesätter.

Du kommer upptäcka varför vi ger mest energi till människor vi är osäkra på inför istället för dem vi älskar, hur dina pengar och din tid aldrig ljuger om dina verkliga prioriteringar, och konkreta strategier för att bryta mönstret. Lär dig skapa en jul som speglar dina värderingar istället för dina rädslor, och våga sätta gränser även när det betyder att andra blir besvikna.”

Lyssna du också på ”Julen avslöjar dina prioriteringar” och se om du får några insikter – du hinner, bara 29 minuter och du kan städa samtidigt 😉

Var det två timmar sol i december hitills..? Lite mer på västkusten tror jag. Varje gång har jag dragit fram kameran eller kastat mig ut på en promenad. Älskar hur solen faller in i vårt vardagsrum.

Hur många gånger kan man ta ett foto på en tavelvägg med ljusspel?

Idag har min man och jag tagit det kloka beslutet att åka iväg ett dygn och hänga lite själva inför julledighet mad familj och släktingar.  Ska bli mysigt att gå hand i hand, äta gott och ha tid tillsammans. Önskar er fina stunder nu i dessa juldagar.

Vill passa på att tipsa om att vi har öppet 12-15 imorgon om ni vill kika in för de sista klapparna eller vill klä er i något liknande jag har på mig under julhelgen.