Min kostym ser ut så här numera. Jag går bara i jeans och t-shirt. Jeansjacka eller stor stickad tröja över. Får jag för mig att dra på något annat så åker det strax av igen och jag är tillbaks i min trygga kostym.
PÅ sin höjd blir det en linneblus till jeansen som variation till kortärmad och långärmad t-shirt. Jag känner mig så himla tråkig.
Försöker piffa upp mig själv med örhängen och läppstift.
Jag tror det var när jag började träna och samtidigt gick igenom klimakteriet som kroppen förändrades. Jag blev helt plötsligt mer bred om ryggen, överarmarna, axlar, lår och rumpa.
Jag trivs med att ha en stark kropp men de mest positiva fördelarna med träningen har varit psykiskt – jag blir piggare och gladare av träningen. Det verkar som om jag har behövt träningen extra mycket när jag går igenom klimakteriet. Det märker jag nu när jag haft uppehåll länge på grund av jobb och sjukdom. Jag har inte lyckats ta mig tillbaks i mina goda rutiner med regelbunden träning än och det känns riktigt jobbigt. Är väldigt nere i humöret just nu.
Men en annan sak som smugit sig på med i den här delen av livet bland muskelbygge och klimakteriet – min kropp har förändrats och jag har tappat bort mig i min klädstil.
Jag känner mig utklädd och grov när jag tar på mig något feminint som klänning eller kjol. Så obekväm liksom.
Har aldrig någonsin upplevt det här tidigare.
Det har varit ett stort problem det senaste året då jag helst skapar kläder till mitt eget varumärke som jag själv vill bära. Om jag inte känner mig fin i långa linneklänningar och kimonos, hur ska jag då stolt kunna stå bakom de kläder jag producerar?
Det har såklart inte bara med kroppens yttre förändringar att göra – det är även de inre förändringarna. Tvivlet och hatet. Känner mig ful. Litar inte på mina tankar.
Jag har så svårt att koncentrera mig, vara smart och kreativ sedan jag gick in i klimakteriet. Hjärndimma, ilska, trötthet, uppgivenhet.
Det är inte konstigt att kvinnor i min ålder skiljer sig och blir sjukskrivna för utbrändhet – det är klimakteriet alltihop. Man blir helt dum i huvudet och tappar bort livet totalt. En oerhörd utmaning att vara företagare genom det här ska jag säga. Får ingen ordning på min medicinering heller men hoppas verkligen att en månad in med dessa plåster ska hjälpa mig.
Såg Camilla Läckbergs nya realityserie och i det senaste avsnittet delade hon med sig av liknande problem och symptom. Har fått skjuta upp en deadline med två månader – vem ringer jag för att lösa det för mig…?? Hahaha…
Så glad att hon berättar om sina erfarenheter för jag jag känner mig som en galen människa. Vänder ut och in på mig själv för att klara det här men även Sveriges mest drivna kvinna verkar ha dukat under för det här helvetet.
Jag var inte alls beredd på detta.
Nu måste jag upp på hästen igen och klä mig i kjol. Det är ju vår!
Detta är en klädsel jag kan tänka mig. Känner mig oftast bekväm i det. En mönstrad och lagom lång kjol som faller snyggt tillsammans med linne.
En liknande variant i linnetyg.
Samma kjol med bikini och birkens.
Samma top med byxa. Det är också fint.
Ska försöka bära detta mer än jeans och t-shirt.
Det här gillar jag. Och nu är det shortsväder snart.
Denna outfit gillar jag så mycket så den kommer i ny färgskala i årets kollektion också.
Jag har gått igenom många utmaningar och kriser i livet men det här med klimakteriet skojar man verkligen inte bort. Upplever att människor runt omkring har fördomar och inte riktigt fattar hur det ställt till det både fysiskt och psykiskt. Att man inte blir tagen på allvar. Det känns som de tycker jag överdriver och med vilje skapar dålig stämning.
Jag har jobbat mig igenom allt här i livet och fixat sinnessjuka kriser samtidigt som jag klarat av att göra mitt jobb men nu går jag runt som en arg och ledsen zombie.
Nu sätter jag mitt hopp till den nya hormonbehandlingen jag fått med plåster och ska komma in i bra träningsrutiner igen – förhoppningsvis ser jag nu ljuset i tunneln och blir mitt normala jag igen. Tänk att få sova och vara glad igen! Vilken lyx.
Stor kram till er.
En extra stor kram till dig som går igenom samma tid i livet.
