Godafton. Jag kikar snabbt in på här på bloggen för att säga hej innan mitt huvud når kudden.
Jag jobbar mig tillbaks till vardagen här i Varberg igen efter att ha kört in i Halland fredag kväll.
Vilka otroliga veckor jag haft! Känns som jag mognat, mjuknat och fått nya insikter.
Jag har saknat min hund förskräckligt mycket och jag har helt otippat även saknat träningsformen reformer pilates. Det har visat sig göra under för min kropps välmående både fysiskt och psykiskt. Jag var så glad när jag drog till gymmet idag och ännu gladare då jag kom hem och satte mig i bastun. Jösses så härligt det är med goda rutiner – det gör mig trygg och får mig att känna mig duglig.
Har bokat ett lifting pass tidigt imorgon och har såklart massa jobb att ta tag i också så jag ska krypa till sängs innan 21 idag. Och tänk att det är ljust ute fortfarande och att det blommar blå scilla överallt i hela staden. Nu kommer våren hit också! Hurra!
Hoppas ni haft en härlig helg och mår bra. Tack för alla fina förslag på blogguppslag.
Jag plockade fram kamera och tog lite bilder på vår trädgård innan vi åkte till stranden. Solen höll på att gå upp över hustaken och dagen värmdes sakta upp.
Ljuset faller in på ett magiskt sätt genom trädgården denna tid på dagen och det är mysigt att gå med bara fötter genom gruset och ta sig ett svalt morgondopp. Ser ni förresten hur min kryddrabatt frodas här nere i värmen? Rosmarin, persilja och salvia är det som växer mest. Timjan och mynta får inte alls samma fart.
Jag har satt några djupröda solrosor som blir upp till 2 meter bakom kryddorna och det ska bli spännande att se om de tar sig,
På detta foto ser ni hur passionsblomman växer över staketet och skapar riktigt bra skydd för insyn. Vår granne rakt över vägen har satt upp skydd för sina staket så det är helt insynsfritt.
Jag tycker det är lite fult faktiskt och har inga problem med att folk kan glutta in i trädgården på detta sätt då de går förbi.
Så lugn by ju! Passerar kanske tio personer på en dag.
Vi har några projekt kvar här ute. Vi ska bygga ett utekök, lägga sten på betongplattan och bygga en pergola.
Det är mysigt och smart att vi skapat olika sittgrupper så man kan få skugga eller söka sig till solen på olika tidpunkter under dagen. Alla möbler har vi funnit i olika vintagebutiker i området.
Ok. En bild till på detta otroliga bord i motljus…hahaha…
Detta bord fick jag av en kvinna som skulle göra sig av med det. Det är lite rostigt men jag har lagt en fin duk över och det gör mig inget att det är lite rost på stolarna. Kommer bli ännu finare när all vacker sten är lagd på golvet här. Det kommer rama in platsen och göra den mer ombonad. På pergolans tak ska det läggas gamla takpannor och över detta kommer förmodligen mitt blåregn ta för sig ordentligt. Åh, jag längtar!
Jag har hållit mig sysselsatt med att ge näring till alla mina växter och planterat om små sticklingar på trappen här. Precis som Bodil Malmsten i boken Priset på vatten i Finistère, hennes kanske mest älskade bok, om livet i Bretagne.
Tänk om jag en dag skriver om mitt liv här när jag är runt sextio. Skulle ni läsa?
På detta foto kan ni se mitt blåregn längst bort vid matbordet. Är så glad över att mina stora olivträd klarat vintern så bra och frodas där uppe på terassen.
Vi har haft en större bjudning i trädgården här under vår semester men det var fullt hus så jag prioriterade aldrig plocka fram kameran. Synd! Hade gjort jättebra plockmat som jag gärna delat med er… vänta, kan faktiskt ha mobilbilder kom jag på. Får återkomma!
Ett drömhörn i trädgården. Mitt fina lejon jag köpte på förra årets vintagemarknad i Pezenas. Skålen är skapad av Marie Ohlsson Nylander för HK living.
Ja, det var en liten inblick i hur det ser ut i franska trädgården i april.
Nu undrar jag. Kan ni skriva vad ert önskeinlägg ska handla om?
Högt och lågt, sårbart eller ytligt.
-Kan du inte ta med kameran ut och dokumentera lite på berget och i byn?
-Jo, klart jag kan göra det!
Vandring är den enda rörelsen jag får till då jag är här nere i Frankrike. Jag har lagt fram min kettlebell och rullat ut yogamattan men jag får helt enkelt inte till det. Noll motivation.
Men alla promenader är ju också träning och dessutom jobbar jag då hårt med beundranseffekten – det är otroligt vackert här runt byn.
Det blommar överallt och det small verkligen till av prunkande grönska under dessa veckor då jag varit här. Lägger detta i minnesbanken och planerar in för nästa år. Att vara här i mars och början av april är verkligen kanon.
Jag brukar gå rundan upp på berget, över vinfälten, förbi åsnorna och sedan tillbaka genom byn. Ibland lägger jag på en extra tur uppe i bergen och då tar jag med en ryggsäck med termos och kokt ägg.
I byn finns tre restauranger, ett litet bageri, en vacker kyrka och mängder av vackra gamla gränder. Vinfält omgärdar byn och många hus är uppbyggda kring vinproduktion i källaren då vi lever i ett stort vindistrikt i Languedoc. Närmsta grannen producerar vin och längre bort på gatan ligger ett vinkooperativ där det pressas vindruvor från de olika vinbönderna i skördetider.
Kyrkans byggnad anses vara från 1200-talet och det som är fint med byn är att platsen i sig är ännu äldre än kyrkan. Borgen och byn nämns redan på 1100-talet, så det har funnits ett religiöst centrum här väldigt länge. Under dagarna här nere har vi spelat petank (boule) på torget framför kyrkan. Samma torg som ostronbilen kommer och säljer godsaker på under torsdag morgon. Han brukar ropa i en megafon då han kör in i byn och då vet man att man ska bege sig ut för att handla till kvällens måltid.
Under dagarna då jag varit här så har blåregnet börjat blomma. Detta foto tog jag igår eftermiddag. Så vackert!
Jag har planterat ett blåregn i min trädgård och jag råkade jag beskära lite väl kraftigt inför renovering av väggen bakom.
Jaja, den kommer ta sig. Förhoppningsvis blir mitt blåregn lika vacker som den här.
Undrar hur gammal detta blåregn är…
På väg hem. Detta är två hus från oss och jag är så nyfiken på hur det ser ut inuti dessa båda byggnader.
Hemma igen!
Här är min grind. Kul att ni var med på min lilla tur runt byn.
Jag är på semester med mina barn just nu och slås av hur många olika mentala landskap jag har rört mig genom under dessa dagar i Frankrike. Trots att jag hela tiden befunnit mig på exakt samma geografiska plats.
Första veckan här nere arbetade jag intensivt tillsammans med min kollega. Jag kände kreativitet, glädje, gemenskap och lust. Det fanns också en del press och stress, men det är något jag i och för sig är van vid efter många år som egen företagare.
Den andra veckan, när jag var helt själv, såg annorlunda ut. Den fylldes av ångest, självkritik och oro. Jag försökte arbeta så mycket jag kunde, nu när jag inte behövde ta hänsyn till någon annan. Samtidigt gick jag i bergen, la mig tidigt och försökte att inte fastna i tunga tankar. Jag hade absolut bra dagar, och jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta mig ur det destruktiva men kanske var det helt enkelt inte vad jag behövde just nu, att vara ensam. Klimakteriet påverkar mig fortfarande, även fast jag går under behandling. Jag känner inte igen mig själv. Kanske är det också något jag behöver lära mig att förhålla mig till, snarare än att kämpa emot. Att jag inte kommer komma tillbaka till det som var.
Den tredje veckan kom min familj och något i mig landade. Axlarna sjönk. Kanske för att det fanns ingen möjlighet att vara uppe i mitt eget huvud hela tiden och ägna mig åt märkligt navelskåderi. Jag började sova hela nätter, scrollade mindre, vilade mer och kände mindre oro. Vi har träffat vänner här nere, varit sociala och också fått tid tillsammans på ett sätt som är svårt att få till hemma, där vardagens distraktioner tar plats mer. Så mycket tid och liv. Underbart!
Det får mig att fundera över vad som egentligen är viktigt just nu och vad som får mig att må bra. Jag behöver sluta välja ensamheten som en lösning, när det i själva verket är människor jag behöver. Samtal, relationer, gemenskap. Det är där tryggheten och självkänslan växer.
Nu ska jag bege mig ut på en lång tur i bergen och sedan packa ihop all vintage jag ska ha med mig hem. På återseende.
Godmorgon – jag sitter kvar i sängen med andra koppen kaffe och planerar dagen. Funderar på om vi ska åka på matfesten i Roujan eller på vintagemarknad i Clermont L’herault. Drömvärld om jag får med familjen på båda så jag måste verkligen duka fram en riktigt härlig frukost så de ej kan motstå mina förslag.
Jag utmanar mig själv med korsord och bokläsning så mycket jag kan för jag märker att min hjärna är totalt skärmskadad, blir lätt uttråkad och söker snabba dopaminer. Måste verkligen jobba på detta. Jag har förresten börjat lyssna på en riktigt intressant bok av Gabor Maté – När kroppen säger nej.
Den har precis släppts på svenska och är en varm rekommendation.
Ett första steg till läkning av både fysisk och psykisk smärta kan vara att ställa sig själv en fråga. Nämligen den om var i ditt liv du inte säger nej.
Han menar bland annat att kronisk utsöndring av stresshormon som kortisol kan leda till ihållande inflammationer och autoimmuna sjukdomar. I boken tar han upp flera medicinska tillstånd som han hävdar ofta har en direkt koppling.
Nyfikna? Någon som läst boken? Har ni några reflektioner?
Den engelska versionen kom ut för tjugo år sedan och många tycker att resonemanget är kontroversiellt.
Gabor Maté: Det handlar inte om att förkasta västerländsk medicin, utan om att addera en medvetenhet kring kopplingen mellan kropp och själ. Därifrån kan en djupare läkning ta vid. Ofta utan läkemedel.
Nu är det dags för mig att ta tag i dagen. Hoppas ni har en fin påskhelg och njuter av lediga dagar.
