Om jobbet just nu

Det händer så mycket skoj hos oss under hösten. Specialgäster i butiken på lördagar har blivit en succé.
Eller vad säger du om höstens gäster – Lisa Love, Götefors, Emma von Brömssen, Hanna Wendelbo, Jenny Brandt & Frida Eklund? Håll utkik efter datum.

Vi planerar andra aktiviteter också. Dels kommer vi bli duktigare på att dela med oss av tips i våra digitala kanaler och vi kommer skapa middagar, workshops och andra events kring FGL.
Just nu ligger en middag med oss hos FGL Store uppe på sidan – boka in dig själv med en gång på en mysig stund tillsammans.
Ta med en kompis också vetja! Det blir en intim middag en torsdag – vi tänder ljus, lagar en mustig gryta och laddar med mysiga och viktiga samtalsämnet kring bordet.
Läs mer om middagen här.

Så här såg det förresten ut då Dagens Industri var hos oss och gjorde ett reportage.

Det blev ett helt uppslag om entrepenörsskap och om hur FGL utvecklats under åren.
Så glad för all fin respons kring den här artikeln, tusen tack!

För några veckor sedan var Just wanna have Fun hos oss och intervjuade mig. Det handlade också om företagande och de ställde massa frågor om vad man skulle tänka på om man ville satsa på eget osv. Hela artikeln finner du här.

Lina som är en av grundarna är också delägare i smyckesmärket Lite Kalabalik. De har såååå fina grejer.
Missa inte Christin’s fenomenala blogg heller.

Lyllos oss att de var en av våra lördagsgäster i butiken denna höst. Jag passade på att köpa ett blått hårspänne.

En maffig rosa ring hade inte varit tokig heller…

Malin Wikerberg från Lite Kalabalik och Johanna från Aprill Aprill är goda vänner så de pasasde på att komma ihop. Johannas handgorda små keramikvasar för sticklingar är fantastiska . De är fina att bara ha utan blomma i tycker jag…
Jag köpte en fin blå och Johanna stoppade ner en extra liten grön i min påse. Blev så fint här hemma – jag ska fota och visa en annan dag.

Så fina tjejer. Denna dagen kändes det inte ens som man jobbade för vi hade bara så himla mysigt här ihop bland alla fina kunder

En annan dag på jobbet. Köket brukar fungera som ett bra kontor.
Eftersom vi inte besöker Indien i år så är det extra viktigt att vi har bra videosamtal med våra leverantörer. Just nu pratar vi mycket om när det ska sluta regna hos dem och om leveranser som är på gång.

Hela september, oktober och november är uppbokade med massa skoj här på FGL alltså. Men skojigast blir såklart i december då Mirandas bebis kommer. Längtar massor!

Bli älskad av alla?

Igår knäppte jag tre foton på de buketter jag har spridit ut i huset. Blommor från min egen och Maries trädgård. Som karameller!

Jag har tänkt mycket på en sak den senaste tiden och igår, då jag scrollade genom mina favoriter, så satte en av dem verkligen ord på känslan jag försöker jobba med:
“Mitt mål är inte att bli älskad av allt och alla. Mitt mål är att älska allt och alla.”

& att älska mig själv.

Otroligt mycket tid och energi har lagts på att vara omtyckt av alla under så många år. Undrat vad folk tycker om mig, kämpat för passa in och vara duktig. Inte göra några fel.

Insett, lite för sent, att jag inte kan vinna detta lopp . Ännu bättre – jag vill inte vinna.

Jag har varit bekräftelsenarkoman de luxe. Minns en gång för några år sedan då Johanna och jag  jobbade med en reklaminspelning och jag vände och vred på hur varenda tagning gick,  då ingen sa “Grymt, bra jobbat!” så trodde jag att jag misslyckats och att alla tyckte jag var kass.

Johanna, som känner mig, märkte det och ropade ut till hela teamet “Tänk på att ni måste peppa och bekräfta Kristin hela tiden..”
Hahaha. så illa är det inte längre vid sådana här tillfällen men ändå.
Jag vill ju vara bäst, eller så bra Jag kan vara i alla fall. Vill inte göra någon besviken. Folk har förväntningar och jada jada jada…

Snacka om att ta sig själv på för stort allvar.

Förra veckan skrev jag ett inlägg och fick olika reaktioner i kommentarfältet. Såklart.
Folk är olika och ser då på saker på olika sätt. Idag, när jag skriver detta så vet jag att denna text kommer upplevas på ungefär fyra tusen olika sätt innan dagen är slut. Även om ni alla läser precis samma sak.

Vissa kanske håller med och känner igen sig. Vissa upplever mig som svag. Andra som modig som berättar. En annan kanske inte ens bryr sig alls och vill bara kolla fina bilder med blommor på. Det är ok.
Jag landar på fötterna ändå – även om ni inte ger mig en high five över detta inlägg.

Jag gillar dig. Tror det i alla fall – Jag känner ju inte dig som kikar in här men jag tänker att du måste vara en hygglig prick som vill hänga här med mig om dagarna.
& Jag försöker göra mitt allra bästa med att gilla mig själv. Jobbar stenhårt på det. Men det kan vara ganska svårt att gilla sig själv ibland.
Håller du med mig?

Men det är en absolut nödvändighet annars är det knepigt att tycka om livet. Om man inte gillar sig själv alltså.

En annan sak. Följer du Isabelle och hennes familj på Instagram? De flyttade ju till Bali för ett tag sedan. Galet inspirerande!
Jag har blivit helt besatt av tanken och vill just nu vidga min familjs värld och leva i en annan miljö med annan kultur i ett till två år…

350 knölar – Dahliafrossa hos Marie på Håkesgård

Marie. Marie. Marie. Som en dröm står hon här i sitt egna hav av dahlior.

Jag begav mig ut till Marie Emilsson på Håkesgård för att spana in hennes dahliaodling,  dricka en kopp kaffe och prata ikapp.

Jag har längtat hit länge. Så fort jag kommer hit och omgärdas av allt vackert grönt och alla djur så sjunker axlarna och leenden börjar leka över läpparna.

Maries samling av tagetes gick inte av för hackor och nästa år är det jag som driver upp något liknande. Galet fint och effektfullt i en rabatt.

Kan du fatta att hon satt 350 knölar med dahlior i år och också planterat som en park av ringblommor, tagetes, solrosor och annat fint som får ögonen att nästan trilla ur skallen av beundran.

Minns inte namnet men kors vad maffig.

Tre små får också såklart. Obama och Oboy. Undrar om den tredje heter Ajax…?

Marie öppnade upp ladan för att visa vart hon skulle servera fika till hennes gäster under helgen.

Vi gick en tur i trädgården också och pratade om hur sommaren har varit. Vi har båda haft högsäsong i våra verksamheter och vi var rörande överens om att det var skönt att få pusta ut lite då barnen börjat i skolan och så vidare.

På innergården mötte Maries duvor oss.

Som Sofia i Körbärsdalen. Jag tror till och med att en duva heter Paloma.
Fick typ gåshud då Marie satt och snackade med sina duvor på trappan här.

-Men visst vill du ha kaffe ? sa hon sedan och kastade sig in i köket och började fixa med kaffekokaren.

Jag kikade ut genom köksdörren och fick ytterligare en dos av trädgårdsinspiration.

Inne i vardagsrummet fanns det ännu mer…

Så fint här.

Vi tog med oss fikabrickan till växthuset.

En oas mitt i grönskan.

På morgonen hade Marie bakat bondkakor och så hade ihon mixat ihop två skålar med banan och mango. De toppade hon med kokosflingor, bipollen och gojibär. Väldigt gott.

Fick plötsligt sug efter att baka småkakor och ha hemma.

Marie berättade att hon drömde om att skapa en stor dahliaodling och sedan kunna öppna upp för självplock på gården.
Hon har skapat fina rabatter med trästörar och bambupinnar som stöd kring. Otroligt smart.

Åkte hem och byggde samma konstruktion men jag var naturligtvis alldeles för sent ute och det slutade att jag stod med tårar i ögonen och konstaterade att min dahliaodling har sett sina bästa dagar. De har fått växa för fritt, brutits av och fått någon slags ohyra. Så ledsamt. Får se om jag får till det innan knölarna ska grävas upp och vinterförvaras.

Men lyllos mig som fick med mig världens finaste bukett från Håkesgård att njuta av.

Dahlior i mustiga färger, dillkronor och tagetes. Som en karamellbukett!

Den fick åka med till jobbet och sedan buketten fått flytta med hem till mitt vardagsrum. Det gäller att snitta om blommorna varenda gång jag flyttar dem bara.

Idag åkte jag dit med hela familjen och plockade en bukett till. Fikade världsgod päronpaj med vaniljgrädde också.

Tack för allt vackert du skapar Marie!
Vi är många som beundrar dig och du ger otroligt mycket inspiration.

Håll koll på @hakesgård  för att veta tider för självplock och när Marie har trädgårdstitten igen.

Min tankar kring trädgårdsliv och mjuka samtal

Hej där.

Jag är fortfarande helt slut sedan onsdagen då vi arrangerade tre föreläsningar med @mickegunnarsson på Arena Varberg. 2000 personer kom för att inspireras och få tips och råd kring hur vi skapar goda relationer mellan vuxna och barn i den digitala värld vi idag lever i.

Vi gjorde Varberg lite mjukare onsdagen den 5 september 2018.

Vi tyckte det var viktigt att involvera olika perspektiv och engagera oss vuxna, men också barnen själva och alla lärare i Varberg. Så vi hade 700 femteklassare på förmiddagen som fick lyssna, på eftemiddagen kom 400 pedagoger och på kvällen kom 900 föräldrar. Allt var gratis tack vare  finasiellt stöd från Vagabond Shoemakers.

Det väckte en hel del känslor och Micke drog ner en hel del skratt. En del föräldrar sa att de direkt skulle gå hem och be om ursäkt till sina barn.
Vi fick  många kramar av tacksamhet och high fives efter denna dagen.

Allt började med en dos av lätt frustration, en vilja att bidra – en kunskapstörst och en idé som blev till ett koncept tidigt i våras.
Tillsammans – med olika kompetenser kan man få ihop en sådan här fantastisk grej. Blir alldeles varm i magen. Ska försöka visa lite bilder från dagen vid ett senare tillfälle och berätta vilka tips och råd vi fick med oss.

Under torsdagen gled jag runt mellan dator och trädgård i mina mjukaste kläder.

Plockade in denna bukett. Stunderna i trädgården ger så mycket – total närvaro för mig. Jag är ofta splittrad och har svårt att komma till ro – här och vid havet finner jag vila för hjärnan.

Trädgården blommar som aldrig förr.

En purpurfärgad bukett fick flytta in i köket.

På posten kom en bok – Tillsammans, en liten bok om svensk demokrati.
Det var Magdalena som skickade och skrev att hennes mamma hade jobbat många år som bibliotikarie och alltid saknat en bok om demokrati för barn. Till slut skrev hon en egen.

Den är fatastiskt. Pedagogisk, lättläst, vacker och sjukt viktig.
De galet vackra illustrationerna är gjorda av Anna Wennberg.

En bok som på ett lätt sätt uppmanar barn att tänka själva, börja fråga, intressera sig, engagera sig.

Så himla viktigt.  Nu är det bara ett par dagar kvar till valet. Jag kan inte tänka mig att jag har så många läsare som inte delar mina åsikter kring lika människovärde men vill ändå använda min plattform till att be er alla vara obekväma, stå upp, ifrågasätta och diskutera när ni möter på en individ med nedan åsikter. Fråga hur de själva har blivit påverkade negativt. var inte arg – bara nyfiken. Då skapas de bästa samtalen.

Plockat från min Instagram feed:

@gretasglasyr. Nä det är främlingsfientliga personer som kommer hit och vill ta över vårt land. Bo och ära gratis.
Ingen hjälp till handikappade och gamla och sjuka. Hoppas folket inser detta och röstar rätt på Söndag.

@krickelin till @gretasglasyr Du känner så. Vad ledsen det gör mig. Undrar hur du har blivit negativt påverkad över de invandrare som kommit till Sverige? Jag är helt övertygad om att de flesta som flyr från sina land och söker skydd i Sverige vill jobba och bidra med gott till det svenska samhället. Kan du inte gå in på @valjarskolan och läsa på lite mer om de olika partierna och sedan se om du känner på samma sätt? Sverige kan ha en mänsklig invandringspolitik samtidigt som vi tar hand om handikappade, gamla och sjuka. Det är ofta rädslor och lite kunskap som skapar den känsla du har och det vore så otroligt sorgligt om du bidrar till att rösta oss ur en demokrati och mot ett bakåtsträvande samhälle. Håller tummarna för att du ska ändra uppfattning innan söndag.

@gretasglasyr till @krickelin har redan bestämt mig , vill inte ha ett muslimskt samhälle. Vill ha mitt gamla Sverige tillbaka , tänker på mina barnbarn , och de gamla som behöver hjälp. Tyvärr är det lyxturister som köpt biljett hit . De verkliga flyktingarna har ej råd .

 

 

I Stevns Klint – Danmark

Vi befinner oss i Hoejerup, Stevns Klint, bara en bit utanför Köpenhamn och tre timmar från Varberg.
Stevns Klint skapades för mer än 65 miljoner år sedan av kalk och krita och det är verkligen en fantastisk miljö att utforska och ta foton i.

Vi har checkat in två nätter hos The Norrmans och här vaknar jag om morgnarna.

Tycker så mycket om den bleka rosa kalkfärgen de målat väggarna med – detta är den gamla gården där grisarna stod förr.

Vid åtta serveras frukost och den går inte av för hackor…

…kolla här! Allt är i princop närodlat, bären och fikonen plockar de samma morgon i trädgården. Detta koncept är så bra tycker jag – inga bufféer där mat ligger framme och sedan slängs. Är man extra hungrig och vill ha mer än det som serveras på brickan så ber man bara om det.

Vi fick en mysig morgon tillsammans och satt också länge och pratade om våra branscher ihop med Lars och Anna som äger stället.

Att resa och träffa människor är det absolut bästa sättet för utveckling tycker jag – dessa erfarenheter är inget man kan läsa sig till  för att utvecklas framåt både privat och i ett kreativt företag. Man behöver fylla på med nya influenser – dofter, smaker, tankar, spännande intryck och andra sätt att se på saker och ting. Man behöver bli utmanad och få andra perspektiv. Jag hade en ganska bestämd åsikt i ett ämne innan jag satt ner och pratade med Anna och hennes syn på det fick mig att mjukna. Så viktigt det där.

Speciellt nu inför valet. Prata med varandra – vänd och vrid på saker och se ur en mängd perspektiv. Livet är inte svart eller vitt.

Igår skulle vi ut och fota.
Att vara modell för sitt egna varumärke är smart och kul. Men snacka om utmaning.
Jag har inte varit lika stark och frisk som jag brukar de senaste veckorna – jag har inte tränat på flera veckor och det har såklart påverkat både den mentala och fysiska häsan.  Men det gick ändå – allt går om man vill skitmycket och försöker göra det till en rolig grej brukar jag tänka.

Först hälsade vi på korna. Så fina!

Sen körde vi loss med kläder och kameror bland kalkbrott, vid coola väggar och stränder. Så mycket skratt!

Att jag har avskavt nagellack från bröllopet för några veckor sedan, rufsigt salt hår och en concealer som jag skrapade det sista ur på morgonen gör ingenting.

Vi vill att våra bilder ska vara autentiska och lekfulla. Så här ser vi ut och vi är inte så noga med smink och sådant. Eller rättare sagt – jag tycker det är trist att köpa och så är jag inte så duktig på att kladda på det. När håret är för fixat så blir jag nervös och känner mig ful bara.

Nu börjar den lilla magen puta. Miranda är i vecka 26 nu…

Nere vid stranden var det blåsigt som tusan och jag var lite sur över att det var skarp sol. Jag ville inte ha skarpa skuggor och dessutom ville vi  jobba med en karg, dramatisk och dov ton  i bilderna inför hösten.

Vad gör man inte för sitt jobb – med livet som insats nästan här på bergväggen. hahaha…
Det sägs att den svarta randen här i bergsväggen blev till för flera miljoner år sedan då en meteroit slog ner här.

Mir var vacker i vår pyjamasskjorta som lanseras snart. Går förresten att använda hela dagen lång och har dessutom praktiska fickor.

Handtryckta pyjamasbrallor kommer också.

Rekommenderar en resa hit – verkligen! Det bästa är att åka när det inte är högsäsong så slipper man att dela upplevelsen med massa turister. Så här såg det ut då Daniella och jag var här förra året.

När vi kom tillbaka till The Norrmans så tog vi en tur i deras fantastiska trädgård. Måste ta fler bilder här innan jag åker…

Vi plockade hallon och björnbär.

Jag smakade på ett rött äpple.

Sedan gick solen ner och det blev dags för middag. Egentligen serveras inte middag på veckodagarna när The Norrmans gått in i lågsäsong men vi hade tur att de hade en bokning från tidigare och fick också en plats vid matbordet.

Social Dinners – så vansinnigt trevligt. Alla slår sig ner till bords och har en fin stund ihop.
Så avslappnat och familjärt.
Typiskt osvenskt får man väl ändå säga utan att generalisera alltför mycket – att slå sig ner bland fämlingar och umgås en hel kväll. Jag satt vid samma bord som en fransk professor från ett stort svenskt universitet. Vi pratade om surf, bilresor genom Europa och grytor med bäckfisk i.

Det serverades indisk gryta med nanbröd. Vansinnigt gott och det Lars som står vid grytorna inför varje middag. Vilket ställe va!
Min man är sjukt avis på mig som redan hunnit vara här två gånger utan at ha med mig honom som sällskap.
Lars pratade om en höghöjdsbana 30 minuter härifrån så jag har redan börjat fundera på om vi kan få till en trip med barnen hit snart.

Nu ska vi strax lämna detta ställe och dra vidare mot Varberg. Jag har en del jobb att göra inför @ettmjukarevarberg . Föreläsningen äger rum imorgon, har du inte bokat upp dig än så gör det med en gång.