Det känns fint att min vackraste vas – i husets härligaste rum – får spegla trädgårdens skiftningar genom säsongerna. Jag försöker dokumentera varje vecka. Titta så många buketter som avlöst varandra, ända sedan körsbärsblomningen!
Äppelblom, löjtnantshjärta och tulpaner.
Röda tulpaner trängdes i rabatten.
Syrenen blommade under två veckor och hela kvarteret doftade ljuvligt.
Nu blommar pionerna, och även mina perenna vallmo ’Coral Reef’ har börjat slå ut – otrolig färgprakt i rabatten.
Äntligen kom regnet, och trädgården drog en lättnadens suck. Nu får allt nytt liv, och de små plantorna jag nyligen satt får äntligen en chans att rota sig ordentligt. Det känns hoppfullt igen. Men vad är det egentligen med kylan? Maj har varit den kallaste jag kan minnas – jag hörde till och med att det snöade i Borås! Jösses.
Önskar er en riktigt fin helg – med både värme och blomning.
Nu har vi äntligen flyttat in i vår nya butik – och firat både 5-årsjubileum och invigning! På fredagen hade vi en mysig kväll med vänner och familj, och på lördagen öppnade vi dörrarna för allmänheten. Flera av mina kära stamkunder kom förbi med blommor och grattiskramar – jag är så innerligt tacksam!
Visste du detta? Byggnaden vi nu håller till i är från 1883 och ligger i södra delen av hamnen. Den ritades av stadsingenjören Henrik Holmberg, som inspirerades av medeltida arkitektur. Fasaden pryds av gult tegel från Jylland – en fin blinkning till Varbergs historiska handelsband med Danmark.
I över 130 år var detta Tullhuset – navet för stadens tullverksamhet och en viktig pusselbit i Varbergs utveckling som hamnstad.
Och nu får vi äran att skriva nästa kapitel i den här historien.
Jag är så glad över hur allting har fallit på plats. Mitt stora intresse för inredning har verkligen varit en tillgång – både i tidigare butiker och när jag ansvarade för huvudutställningen på FORMEX i januari i år. Att skapa inspirerande butiksmiljöer, och att arbeta med kreativ kommunikation både fysiskt och digitalt, har blivit två av mina främsta styrkor som företagare.
Just nu lägger jag sista handen vid våra nya smycken – lanseringen skulle egentligen redan ha skett, men några små justeringar har dragit ut på tiden. Jag hoppas att vi kan presentera dem i juni!
Ljuset här inne är helt magiskt – det flödar av god energi! Jag ser verkligen fram emot högsäsongen, när Varberg fylls med liv och besökare från när och fjärran.
Precis utanför vår butik leder vägen upp till Varbergs Fästning – ett måste när du är här. Om du planerar att besöka oss i sommar så passa på att ta en tur dit också. Här kommer några tips på vad du inte bör missa!
1. Upptäck Historien på Hallands Kulturhistoriska Museum –
Museet ligger inne i fästningen och erbjuder spännande utställningar om Hallands historia – från vikingatid till nutid. Här kan du bland annat se det berömda Bockstensmannen, ett medeltida skelett med bevarade kläder – unikt i sitt slag!
2. Följ med på guidade turer –
Under sommaren erbjuds guidade turer där du får höra om fästningens dramatiska historia – med fängelser, kungar, krig och spioner. Detta är så spännande och kul – en varm rekommendation.
3. Promenera runt fästningen –
Den stora muren och bastionerna bjuder på en fantastisk utsikt över Kattegatt. Perfekt för en promenad i solnedgången eller en picknick med havsutsikt.
4. Butiker och hantverkare –
I och runt fästningen finns små butiker, konstutställningar och lokala hantverkare – särskilt under sommarhalvåret. Vi är en del av detta.
5. Gå på evenemang och konserter –
Varbergs Fästning används ofta som scen för olika kulturevenemang – allt från konserter och teater till marknader och medeltidsdagar. Tips – Missa inte A Day at the Park med Miriam Bryant, Victor Leksell & Hov1 bland annat.
6. Fika eller äta något gott –
Det finns caféer och restauranger i anslutning till fästningen, där du kan njuta av något gott med utsikt fantastisk utsikt.
I vår butik hittar du våra egna linnekollektioner – tidlösa, välskräddade plagg tillverkade av franskt, obesprutat lin och producerade i Litauen.Utöver kläder erbjuder vi ett noga utvalt sortiment av inredningsdetaljer, smycken, konst, keramik, böcker, drickor, choklad & egna teblandningar.
Om bara någon vecka kommer en frysbox med italiensk gelato till oss också – glass skapad i Halland.
Även i vår nya butik har vi lagt stor omsorg på att skapa en inbjudande plats för att prova kläder. Vi vill att det ska kännas som en upplevelse i sig – därför har vi inrett provrummet med en mysig soffgrupp och en avslappnad atmosfär där du gärna får stanna en stund och bara hänga.
Ska försöka ha färska blommor från trädgården här hela sommaren lång.
Om man inte vill sitta i soffan och vänta på sin partner eller kompis som provar så kan man gå ut i solen på balkongen här.
Där kan du slå dig ner i en av sofforna, bläddra i en bok och njuta av stämningen och solen – med Kallbadhuset som närmsta granne.
Missa för allt i världen inte våra teblandningar! Ta dig tid att dofta, utforska de olika smakerna och hitta din egen favorit. Just nu är min personliga favorit vår nyhet – 029.
Ja, varmt välkomna ska ni vara. Vi ses här vid havskanten sommaren 2025. kram från mig.
Jag kör min yngsta till kyrkan. Han ska konfirmera sig. När jag kommer hem igen parkerar jag bilen, kliver ur och möts av den äldre damen med den vita gamla retrievern.
Jag hälsar.
– Ha en bra dag, säger hon vänligt.
– Detsamma, svarar jag.
Hon skiner upp och säger:
– Åh, vad snällt sagt – tack!
Jag blir stående en stund efteråt. Börjar fundera på hur många – eller kanske hur få – mänskliga möten hon har i sin vardag. Känner hon sig ensam?
Bestämmer mig för att möta fler blickar. Säga hej oftare. Ta tiden att stanna upp och ta ett litet samtal med en främling ibland. Vi behöver varandra mer än vi kanske tror.
Situationen för mig tillbaka i tiden, till för 25 år sedan. Jag var nybliven mamma, bodde i en mindre stad långt bort, och kände mig som den ensammaste människan i hela universum.
Millennieskiftet firade jag ensam i en blå soffa med fyrverkerierna flimrande från TV:n. Ibland tog jag bussen in till centrum bara för att få vara bland människor. Jag gick upp och ner för den lilla gågatan med barnvagnen, besökte ICA, köpte blöjor och Mariekex.
Där i kassan jobbade en tjej med vänliga ögon. Hon log alltid, sa något trevligt. Hennes vänlighet var det enda varma jag mötte på flera månader kändes det som. Det var för hennes blick och leende jag ibland tog mig in till stan. Så sorgligt att tänka tillbaka på faktiskt.
Det finns så många sätt att känna sig ensam på. Man kan känna sig helt ensam – även mitt i en familj, bland vänner, bland människor.
Just nu skriver jag en text om medberoende som jag tänker dela med er inför sommaren och alla dess högtider. Den är inte riktigt klar än, men jag vill redan nu berätta lite om tillståndet. För om du aldrig har hört talas om begreppet kanske du ändå känner igen känslan.
Att vara medberoende är väldigt, väldigt ensamt.
Det innebär att man anpassar sig till någon annans destruktiva beteende – ofta i hopp om att hjälpa eller rädda den personen – men till slut förlorar man sig själv på vägen.
Medberoende är vanligt i relationer där en närstående lider av en beroendesjukdom, som alkohol- eller narkotikamissbruk. Men det kan också uppstå i relationer där psykisk ohälsa eller andra destruktiva mönster finns.
Vanliga tecken på medberoende är:
-Du tar överdrivet ansvar för någon annans liv och mående.
-Du sätter andras behov före dina egna, tills du knappt vet vad du själv känner.
-Du har svårt att säga nej eller sätta gränser.
-Du känner skuld när du tänker på att prioritera dig själv.
-Du påverkas starkt av hur den andre mår – mår hen dåligt, gör du det också.
-Du försöker ständigt fixa, rädda eller förhindra att allt faller samman.
Medberoende är inte samma sak som att bry sig.
Det handlar inte om omtanke eller kärlek i sig även fast man intalar sig det, utan det handlar om att ens egen identitet och självvärde börjar kretsa kring den andres behov och problem – ofta utan att man märker det själv. Jag var på en familjevecka en gång och där beskrev de medbereonde som ” kärlek som har gått vilse”.
Jag måste vara uppmärksam när mitt medberoende kickar in runt människor som behöver extra stöd – under många år har detta tillstånd ätit upp mig.
Var rädda om er och ha nu en riktigt fin vecka i försommarsolen.
Solen väcker mig denna söndag. Jag räknar snabbt timmarna jag sovit – inte perfekt, men det får duga. Jag smörjer in ansikte och hals med ansiktsolja, greppar en handduk och går ner mot köket.
Där väntar ett stort glas vatten med pressad citron. Jag mal kaffebönor, plockar fram svala ögonpads från kylskåpet och sätter på åtta koppar i kaffebryggaren.
Medan kaffet rinner ner smyger jag ut i trädgården för ett kallt morgondopp – det absolut bästa sättet att starta dagen, om du frågar mig. Jag stannar till vid vallmon, som snart slår ut i aprikosfärgade moln. Majluften är krispig, jag drar handduken tätare runt axlarna. Om bara några dagar blommar hela rabatten av dessa skönheter.
Jag badar alltid naken på morgonen – grannarna sover fortfarande, och allt är så tyst. Vattnet omsluter mig, jag räknar lugnt till tjugo innan jag kliver upp och virar in mig i den rosa handduken. Dags att hälla upp kaffet i en termos.
På vägen upp beundrar jag pionerna jag fick på vårt femårsfirande i fredags. Så vackra.
Min man sover fortfarande, insvept i randiga lakan. Jag häller upp en stor kopp kaffe till mig själv och öppnar datorn. Idag släpper vi en ny kollektion, så det är dags att förbereda utskick och inlägg till sociala medier.
Frukost? Det får bli äggröra, svart te, en smoothie och det ljuvliga brödet från Kustbageriet jag köpte igår. Söndagsfrukostar är alltid lite extra mysiga här hemma.
Efter frukost planerar jag dagen. Minsta ska till kyrkan, mellan lär sova länge, och den äldsta kanske tittar förbi i eftermiddag. Min man ska surfa, jag ska jobba några timmar innan det blir trädgårdsfix, en lång promenad, bastu, bad och familjemiddag.
Så tacksam över att ha nått fram till söndag i vecka tjugo – kanske årets mest intensiva vecka för mig. Men det gick. Vi har släpp vid tre i eftermiddag, så än är det inte över, men jag är med. Fortfarande på banan.
Min vän Åsa tipsade mig om en artikel i Breakit – en svensk digital nyhetssajt som vanligtvis fokuserar på näringslivet och tech. Just därför blev jag så positivt överraskad när jag såg att de hade lyft klimakteriet som ämne. Ett oväntat men väldigt viktigt grepp!
I artikeln delar flera tunga namn inom näringslivet med sig av sina personliga erfarenheter av klimakteriet – och hur både livet och karriären har påverkats. Det förvånar mig inte att många av dem vill vara anonyma. Men just det säger en hel del om hur samhället fortfarande ser på kvinnor i den här fasen av livet.
Här är några citat direkt ur artikeln:
“Jag fick sömnproblem också. Det är klart att det påverkade min vardag, men jag har pannben så jag körde på ändå. Men det fanns vissa dagar när jag inte var lika alert som vanligt.”
”Framförallt gjorde klimakteriet mig till ett monster hemma. Min stackars sambo förstod ingenting när jag plötsligt kunde explodera eller brista ut i gråt för att mjölken var slut.”
“Saker som egentligen var helt normala, triviala, fick mig att gå igång på alla cylindrar. Man är inte jättenöjd med sig själv just då. Man vet att man överreagerar, men det går inte att stoppa sig själv.”
”Reaktionen jag fick när jag någon gång nämnde klimakteriet var beklagande kommentarer eller generad tystnad, ungefär som att man skulle ha nått bäst före-datum. Därför undvek jag att tala om det.”
För mig har det nu gått ett par månader sedan jag började med hormonbehandling, och det är som att någon har dragit upp rullgardinen – livet och ljuset har kommit tillbaka. Det är nästan svårt att förstå att jag i december satt och funderade på hur jag skulle kunna avsluta mitt liv utan att min familj skulle bli alltför drabbad. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag ville inte vara med längre.
Min klimakterieresa har smugit sig på under flera år – med sömnlösa nätter, hjärndimma, ilska, en kropp jag knappt kände igen och en djup ledsamhet. Jag har verkligen försökt allt: ätit bra, tränat, skalat bort åtaganden, jobbat mindre, lagt mig tidigare… men inget hjälpte fullt ut. Det var först när vi höjde dosen på mina plåster som jag började känna igen mig själv igen.
Jag blev glad. På riktigt.
Det har varit en skitjobbigt faktiskt. Jag har skämts, tvivlat, känt mig förvirrad och korkad – som att jag gått vilse i mig själv och i livet.
Läs hela artikeln här. Och snälla – om du befinner dig i en liknande situation: gå till en gynekolog och be om hjälp. Ju mer vi pratar om det här, desto mer sprider vi kunskap. Fördomar bleknar, förståelse växer – ingen ska behöva gå igenom det här ensam för det här är verkligen inga lätta grejer att ta sig igenom.
