Vi fick lakrits från vänner. Från lakritsfabriken i Ramlösa.
Fin förpackning tänkte jag och stoppar i mig två lakrits om dagen ungefär.
Och nu klär jag mig mest i lila och tänder doftljus så ofta jag kan. Favoriten kommer från Lilla Bruket och görs i min hemstad. Ceder, apelsin och rosmarin. Ja, ni hör ju, bättre kombo går nog inte att göra.
Jag var på en föreläsning med Morgan Alling förra veckan och passade på att köpa hans bok.
Nu läser jag snart sista sidan.
Den berör och ruskar tag lite i mig.
Kanske så mycket så att jag igår letade upp mitt förflutna, ringde och bad om lov att få gå vidare.
En enda liten signatur bara.
Snälla.
Och du vet.
Idag sträcker jag på mig extra mycket.
För en stor börda håller på att lossa från mina ganska beniga axlar.
Och 2012 är året då jag blir tonårsmamma.
Det är bannemej inte klokt. Jag sträcker på ryggen lite till dårå…
Jag märkte knappt att du kom. Men helt plötsligt satt du här vid mitt bord och pratade med mat i mun och rapade högt.
Och jag som hade längtat efter dig. För du är ju min månad. Men helt ärligt, nu vill jag nästan att du ska gå. Det blev inte som du lovade. För du lovade väl?
Jag skulle ju vara bästa mamman, pigg och glad, äta mängder av apelsiner, vara ordningsam, träna massor…, ja, du minns väl vad vi kom överens om?
Och nu har jag ju varit på jobbet varje dag i över en vecka, gnällt på familjen, ätit gammal ost blandat med glömda tryfflar med smak av saffran och sprungit runt med välling på nätterna, vad kallar du det va, va, va?
Fiasko.
Nä, nu vill jag att du går ut genom dörren där. Stäng och vänta därute i kylan en stund.
Sen kan du göra en ny entré och så kan vi låtsas som ingenting.
