Jag cyklade fort nerför backen och lyfte ansiktet mot solen.
-hej. så fint att du kom, för du vet, jag älskar när du värmer mig.
Sen fick jag ett mail som landade i magen och jag vände blicken uppåt med utsträckta händer och sa
– jo, jag greppar ödmjukt livet med mina fingrar kära du, jag håller fast så gott jag kan, hedersord på det.
Sedan kom nästa mail. Kom till Florence i april Kristin! Jo, jag tror jag åker.
