Solskenet gömmer sig för oss idag också och vi pratade om lyckan. Och om sanningen. Det är frustrerande att känna sig otillräcklig, det sätter sig som en stor och ful tyngd på axlarna och sprider ut sig under ögonen. Och var och en bör göra sitt bästa för att släppa onda tankar. Ingen kan göra det åt dig.
Jag är allt annat än vit och svart. Rörig och på mitt i mellan, ganska ofta mest av allt men ändå liten och tyst i ett hörn ibland.
Idag tar jag tåget till staden jag växte upp i. Jag kallar det aldrig hem, för staden är kall för mig. Men klumpen i magen är borta och mellanbror är med mig. Och jag tänker att den här helgen blir en blandning av ranunkler, legobygge, bastubad och promenader.
hej hej.
