Oj, vad jag känner mig stolt och smickrad över att så många otroligt kloka själar läser Krickelin. Stort tack för att ni delade med er av era tankar i mitt förra inlägg. Det var som en lång vacker saga att läsa dem. Och det verkar som om vi är många lite vilsna men drivande kvinnor. Många som vågar satsa på det de drömmer om och har förmågan att se det vackra i livet trots att det är bra skitigt ibland alltså…
Tack!
Jag själv är oerhört stolt över min man som liksom alltid är grym på att allt han tar sig för, det lyser en extra stark stjärna över honom, helt säker på det. Som många andra har jag ingen aning om vart jag är på väg. Men framåt och uppåt, helt klart. Och det är både spännande och lite läskigt. Vackraste stället är alltid där mina barn skrattar. Annars ligger mitt växthus och en av Varbergs klippor nere vid havet varmt i mitt hjärta.
hej.