Idag vaknade jag upp till ett
Pisa som låg i morgonsol.
Jag som inte har med min karta, min man alltså, är
väldigt tacksam över att staden är
så liten. Jag har gått omkring hela
förmiddagen utan att någon gång behöva
få känslan av att vara lite lost.
Jag köpte frukt på Mercato delle Vettovaglie
och satt en lång stund inne i en vacker kyrka.
Efter det slog jag mig ner i solen vid lutande
Tornet och vilade blicken på turister
som tog kort på varandra.
När jag reser själv så lägger jag märke till
så mycket som jag annars inte skulle gjort.
Något fridfullt över det hela, som om att
man står en bit ifrån och
observerar livet.
Tornets skugga kom sakta över mig och jag
flyttade mig till en marmortrapp
vid katedralen längre bort.
vid katedralen längre bort.
Där satt jag länge och skrattade till Malin Wollins
krönikor och brände mig i ansiktet.
För mig blev det sen glass.
Tiramisu och hasselnöt.
Och nu försöker jag bestämma mig för
om jag ska börja på en ny bok eller sova middag.
Pisa. Jag gillar dig.
Vad underbart. Njuuuuut!
Vilka härliga bilder och egen semester med skrivarkurs och allt! Jag har inte varit i Pisa sen jag var liten och kommer mest ihåg det lutande tornet bara.. Här regnar det mest och skulle behövas lite italiensk sol! 🙂 Njut!
Åh vad gott för dig du! Hoppas du finner massor med inspiration!
kram
Pisa är verkligen en trevlig och behändig liten stad. Vi var där för ungefär ett år sedan och jag säger som du – jag är tacksam att den är så liten att man inte springer totalt vilse.
Det låter som en underbar resa, där du får tid att tanka energi. Härligt!
Kramar
Sitter här och tittar ut mot en regnig leråker… Tomten utanför är uppgrävd för att ge oss bättre värme i vinter. Ingen bra tröst när regnet nu förvandlar jorden till en dypöl, funderar nästan på att gå ut och ta mig ett gyttjebad. Någon som blir sugen på en brottningsmatch? 😉
Kontraster, det var det jag ville komma fram till. Glass i solen. mmmm. Missunnar dig varken utsikten mot världens vackrast defekta torn eller insikterna du säkert kommer att vinna på din skrivarkurs. Sådetså.
Så storsint kan man vara med utsikten över en gyttjepöl, någonstans i ett regnvått västsverige. Hm.
Tack för vackert förmedlade känslor i ord och bild! Hoppas att hallonen smakade precis som de ser ut – ljuvliga!
/helena
Va härligt det ser ut! Modigt att åka iväg så där själv, eller är det bara jag som är feg.
Så fint morgonljus det var, fin bild. Hoppas du får en fortsatt härlig resa.