Krickelins

God förmiddag, kära ni!

Jag sitter och jobbar med en text, men blir ständigt avbruten av mina egna ingivelser – att baka, städa ur garderoben och ta itu med alla andra små “måsten”. Och sedan finns det ju också andra människor och ärenden som pockar på uppmärksamhet. Nåja, det är i alla fall anledningen till att blogginlägget uteblev igår. Ibland är det skönt att fylla på med något vardagligt och lite ytligt när de mer genomarbetade texterna inte riktigt vill ta form.

Jag snubblar in i vecka 40 med en önskan om att oktober ska bli vilsam och njutbar. Just nu vill jag mest vandra i naturen, basta, simma i havet, läsa böcker och kolla på film med familjen. Alla beslut jag tar styrs av detta lilla mantra – haha, det blir lite tokigt eftersom det innebär att det inte blir så mycket gjort. Och ja, det får ju konsekvenser. Jag antar att flytten från vår gamla lokal har lagt sig som en blöt filt över axlarna på mig – jag prokrastinerar och hittar ständigt ursäkter för att slippa bära och städa det sista.

Det är lite som med bokföringen och kvittoredovisningen: det är först när jag egentligen borde jobba som jag hittar på allt möjligt annat, som att baka eller rensa garderoben. ADHD deluxe, på ett sätt.

Min vän och jag bastar vid havet på måndagar. Under sommaren tar vi paus eftersom vattnet är varmt och alla har fullt upp med annat, men nu är vi tillbaka i rutinerna – och det är så fint. Tänk att vi en gång har simmat i mareld här – vilken otrolig upplevelse! Just nu är vattnet ungefär fjorton grader, och jag promenerar dit och tillbaka med ryggsäcken för att få ihop mina steg. Igår blev det nästan 15 000 steg och över en mil totalt på en dag.

Nu ska jag ta sista turen bort till lokalen och städa ur, för att sedan lämna nycklarna. Sedan ska jag skriva klart den där texten, med en muta till mig själv – bastu och banankaka i halvlek. Wish me luck!

September fortsätter leverera otroligt sensommarväder. Varje dag är det strålande sol, krispiga morgnar, hög luft och härliga dagar. Vill inte minnas att vi haft ett så bra år väderleksmässigt på långe…håller ni med?

Vi hade en otrolig sommar i Varberg med jättemånga stranddagar, ljummen badte,peratur och härliga sommarkvällar. Och nu fortsätter hösten på liknande sätt. Är verkligen tacksam för det gör att livet känns lite lättare att bära. Inte sant?

Veckan har varit alldeles lagom med blandat arbete, många långa promenader, familjeliv och fina stunder. Vardag när den är som bäst med andra ord. I natt snittade jag nio timmars sömn och det kan verkligen vara anledningen till att jag vaknade med strålande humör och planerar att ta mig ut i skogen på kantarelljakt.

Tidigare i veckan knäppte jag de här bilderna i vår butik i hamnen. Och nu känns det faktiskt otroligt skönt att vi äntligen kan klippa banden till den gamla lokalen och slippa dubbla hyror. Det har varit en dyr historia de här månaderna.

Som grädde på moset har jag dessutom en kund som fortfarande inte betalat sina fakturor – 80 000 kr sedan i våras. Fy alltså… jag la ner så mycket tid och energi på det uppdraget. Om deras bolag går i konkurs nu står jag där tomhänt, utan ersättning för jobbet jag redan utfört. Självklart påverkar det mitt företag ekonomiskt.

Jag har aldrig själv satt ett bolag i konkurs, så jag har ingen erfarenhet från den sidan. Däremot har jag tyvärr varit med om kunder som gått i konkurs och inte betalat – lika snopet varje gång. Man blir både besviken och lite förbannad.

Har ni varit med om något liknande? Hur har ni hanterat det?

Bokmässan rullar på och jättemånga fina böcker korsar min väg dessa dagar. jag har passat på att lägga upp min bok till köp i vår butik för kanonpriset 150kr så om ni handlar något av oss så passa på att lägga med den. Riktigt fin gåva säger många som handlar den i vår fysiska butik. Ni får den signerad så passa på!

(Reklam)

Om boken:
Krickelins Livskraft från trädgård & hav är en kreativ trädgårdsbok utan pekpinnar – om att landa i det gröna och finna lust och känsla snarare än att få de perfekta rabatterna. Vi får ta del av allt från hälsofördelarna med trädgårdsarbete och kalla bad till hur man odlar med tång och gödslar med bokashi, växtfärgar tyg och inreder en keramikverkstad i trädgården. Boken är till brädden fylld av inspiration, skaparlust och att välja glädje, lek, naturen och kärlek – allt som ger en större livslust.

Ni kan köpa den här. Och ja – nu när jag ändå skriver om vår webbshop så vill jag berätta att vi har ett erbjudande i 48 timmar just nu. På alla guldsmycken får ni 15% rabatt med koden SEPTEMBER15. Vill passa på att tipsa om att investera i ett par örhängen – använder mina varje dag. Eller har du armband eller halsband på önskelistan så kör i vind – perfekt att passa på inför födelsedagar och julklappar också.
Kika in i vår butik och spana in sortimentet. 

Nu ska jag följa mitt egna goda exempel och snöra på mig vandrarkängor. Först en långpromenad längs havet alldeles allena och sedan till skogs med familjen. Kanske fixa middagen på muurikka i trädgården och basta därefter.
Det blir en fin söndag.

Vad ska ni hitta på?

Jag stod bakom den stora syrenbusken den där ljusa sommarkvällen i mitten av åttiotalet. Axlarna var uppdragna, bröstet fyllt av vrede. Om jag blivit kränkt, tillsagd eller förlöjligad – det minns jag inte längre. Men jag minns doften. Den tunga, lila doften som jag drog in djupt för att lugna mig själv.

Jag höll om min lilla kropp, hjärtat slog adrenalinfyllda slag. Där inne satt familjen kvar runt middagsbordet som om ingenting hade hänt, medan jag stod ensam med ett raseri som kändes större än jag själv. Och plötsligt bestämde jag mig: jag ska ge igen. Jag är inte rädd för något.

Med bestämda steg gick jag runt busken och fram till altandörren. Ett knytnävsslag rakt in i glaset – och rutan brast. Skärvorna föll ner runt mina bara fötter och in mot matbordet där pappa, mamma och storasyster satt. Deras miner var oförglömliga, och pappa flög upp ur stolen för att fånga mig. Än idag vet jag inte vem som blev mest rädd – de, eller jag. Kanske var det faktiskt min familj.

Jag tänker ofta på den där lilla, blonda och bestämda tjejen. Kanske mer än någonsin nu. Jag längtar efter att hitta tillbaka till henne – till det jag hade innan livet kom och tryckte ner mitt sanna jag, tills jag kanske började leva mer för andra än för mig själv. Inte för att jag vill slå sönder rutor när jag blir orättvist behandlad, utan för att jag märker hur vi kvinnor gång på gång tystar vår egen röst. Vi sväljer våra åsikter för att bevara den goda stämningen, för att passa in, bli accepterade, bli älskade. Vill ju inte att andra ska uppfatta oss som bortskämda eller gnälliga. Oattraktivt.

Incidenten med syrenbusken kom tillbaka till mig idag, mitt i vardagen, när jag drog runt med dammsugaren. Tänk att jag verkligen slog näven rakt genom rutan.

Och tittar man på det gamla fotot från Varbergs torg – där jag står bredvid min uttråkade storasyster – ser man det redan. Det gick inte att sätta sig på mig.

Önskar er en fin helg.

Vi går mot helg, och helt ärligt – jag ser mest fram emot att den bara ska passera så smidigt som möjligt. Vi ska nämligen flytta ut det sista från lokalen vi hyrt i sex år, och herregud vad mycket prylar vi hunnit samla på oss under den tiden.

Jag får smått panik över hur lång tid det tar att få ordning på allt. Helst av allt vill jag bara knäppa med fingrarna och vara klar. Färdigflyttad. Hejdå och tack för den här epoken!

Jag har dessutom varit själv hela veckan och även om mina barn är stora så är det rätt mycket mer fix med all logistik, mat, hem och hund när man är soloförälder.

Har fyllt på med matcha, bastu, promenader och tidig läggning så det är inte ett dugg synd om mig. Men att flytta är fasen inte roligt alltså.

Hoppas ni har en skön vecka och njuter av det vackra vädret. Vi har helt otroliga solnedgångar här på västkusten och det är en dröm att fortfarande sitta ute och äta lunch i ett linne. Vilken vacker septembermånad vi har.

Trevlig. helg.