Det närmar sig lansering

Snälla Juni – sakta ner lite tack. Jag måste hinna njuta som tusan av årets vackraste månad.

Skämt å sido – jag har själv satt mig i en situation som kräver mycket av mig just nu och allt är precis som det ska vara. Jag gillar det höga tempot och det ger mig energi.

Just nu har jag  kniven mot strupen lite för jag trodde verkligen att jag skulle hunnit längre med hemsidan och att den skulle vara lanseringfärdig till helgen. Men aj då, det tog visst längre tid än jag räknat med att redigera alla bilder, lägga in texter och skapa allt annat innehåll som ska till.
Ghaaaa, kunde det bara inte bli klart på en eftermiddag liksom.

Varje dag är jag dock ute här i vår trädgård och samlar tankarna. Vattnar och gräver, en podd i öronen och barnen i vattnet.

Häromkvällen tittade vi på “The hate you give” på Viaplay tillsammans. Jag hade fått den rekommenderad som bok av en lärare som läst den med sina elever. Bra tips för andra lärare!

Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil.

Mina barn tar in rörligt bäst just nu så vi såg filmen. Väldigt bildande om hur den krassa verkligheten ser ut i vår värld. Vi låg nerbaddade i sängen med både tioåring och fjortis och inte ett öga var torrt – fan att det ska behöva vara så här. Vi tar detta vidare och lämnar inte ämnet här hemma.

Fick andra bra tips också:

– Den granskande och lärande dokumentären ”Det 13e tillägget” på Netflix

– Jodi Picault bok ”små stora ting” sägs väcka många viktiga tankar inom

– Många tipsade om Raserietpodden ~ den ska jag börja lyssna på direkt.

Jag började detta inlägget tidigare idag och ligger nu i sängen bredvid sovande barn och skriver det sista via mobilen. Jag ligger nog kvar och får borsta tänderna noggrant imorgon istället. 

När KLco har dragit igång så hoppas jag att jag har massa tid att skriva mysiga och inspirerande inlägg här på bloggen igen.

Ett inlägg som jag håller på att skriva i mitt huvud just nu är ”guldkorn och tips kring att semestra i Sverige”

Om ni får önska ett inlägg ~ vad skulle det vara i så fall?
kram och sov gott, det är dags att runda av för ögonen grusar sig på mig och jag vill komma upp tidigt för att ro i hamn mitt projekt.

Om att jobba själv

Mitt i torsdagen och jag har precis hällt upp ett glas kallbryggt te och slagit mig ner vid datorn. Vill inte påpeka att “det är mycket nu” för det är det mest osexiga någon kan säga tycker jag. Det betyder väl i så fall att man tagit på sig för mycket och planerat dåligt och det gör jag ju aldrig… eller? 😉
En sak i taget. Andas, bada i havet, äta, jobba, sova. & en stor dos familj också såklart.

Jag började dock dagen med att sätta ner mina försådda plantor i trädgården och där hämtar jag alltid massa energi och återhämtning. Det är verkligen inte synd om mig – allt blir bra.

Vid årskiftet gick jag vidare från min andra arbetsplats och har under våren byggt upp ett livsstilskoncept som passar mig och mina andra verksamheter utmärkt. Parallellt kan de växa och ta form och samtidigt stärka varandra.
Jag känner att detta är riktigt bra för mig och mitt skapande – att få jobba på egen hand, ha kontroll över alla delar och att det är jag själv som står bakom den kreativa processen. De samarbeten jag har kommer in från sidan och stärker verksamheten på ett hållbart och bra sätt i en fin balans. Känns både tryggt, hoppfyllt och bra.

Idag kom ett fint paket på posten med mina “Persona’s” som jag beställt från Lemholt & Bergman och det glädjer mig ockaså att berätta att ett av mina samarbeten vid lansering är med dessa talangfulla tjejer.

Livet med kameran i hand – uppe på en stol.
Det finns något visst med att dokumentera en del av livet dagligen på detta sätt. Började tänka på min resa till Toscana denna morgon – ska leta fram bilderna från min skrivarkurs där och dela med er. Världens finaste minne. Att resa själv och att få vara själv är något som jag börjat uppskatta något så vansinnigt mycket det sista.

Det är detaljerna som räknas, inte sant? På kassadisken just nu.

Så gott med kallbryggt. Jag kommer ha lite teprovningar som man kan boka in sig på och också ha som komplement till andra projekt som planteras här imlokalen. We are Laja och KLco har ett  fantastiskt spännande samarbete kring hav och te som lanseras i juni. Längtar efter att kunna dela allt med er här.

Nu måste jag avsluta bloggandet för nu kommer sminkös, modell och fotograf som ska hjälpa mig under kvällens fotografering.  Jag ska vara med på en del bilder själv så vi kommer vara två fotografer som fotar tillsammans. Det ska bli skoj!

Men vill ni se lite av veckans arbete?
Här är lite foton vi tog i lokalen.

Önska oss lycka till nu!

Stora inlägget om tulpaner

Det är första året jag har en hel drös med olika sorters tulpaner i trädgården. Den ena vackrare än den andra. Vissa ser ut som stora pioner och de blir bara vackrare ju mer de slår ut.

Tulpanlökar kan man plantera i sin trädgård från september och fram till frosten kommer. Jag tycker det är fint att plantera dem tätt och i grupper för då blir det som vackra färgklickar i rabatten.

Jag har varit lite osäker på vad det är som gäller nu när de snart blommat över – ska man låta de vara kvar i jorden och hoppas på att de blommar om nästa vår eller ta upp…?
Jag har nu läst på lite och delar det senare i inlägget. Först tittar vi på vilka sorter jag har tycker jag.

Jag fotade av alla och jag tror jag nu kan namnen på de flesta. Rätta mig gärna om jag har fel.

Verona doftar citronglass och ser ut som en stor ljusgul pion – hon är en av mina favoriter tillsammans med Double Touch.

Som stora vackra karameller – inte sant. Tänk att längtan efter buketter har varit så stor och tulpaner är den mest perfekta blomman att   komma först ut på säsongen efter narcisser och påskliljor.

Ställer jag en bukett i kallt vatten och snittar om efter fem dagar så står de sig länge. Och de är nästan som vackrast på slutet.

Man kan torka bladen och ha dessa i en glasskål i finaste vitrinskåpet kanske – som ett minne av månaden maj. Fint att lägga i paket då man går bort också, bland silkespapper i en låda  – som lite hållbar och färgglad konfetti.

Här kommer nu namnen på mina tulpaner.

Double Touch

China Town

Shirley

Apricot Foxx

Danceline

Horizon

Queen of Night

Verona

Den här lila har inte slagit ut än och jag vet inte riktigt vad de heter. Någon som har koll?

När man planterar ska man tänka på att ha väldränerad jord så inte löken ruttnar om den är för blöt. Man kan använda lökjord blandat med benmjöl, jag använde inget av detta utan satte de bara rakt ner i rabatten i november. Jag har hört att man kan gödsla med blodmjöl på våren innan blomning för då ökar chansen att de få sidolökar så de förökar sig.
Googlade blodmjöl :
Blodmjöl är ett proteinrikt gödsel som även fungerar avskräckande på rådjur och kaniner. Det framställs genom att blod från slaktdjur torkas och därefter pulvriseras.

Många av de moderna hybriderna ( de jag har ) har inte tillräckligt med energi kvar efter blomning för att klara av att bilda sidolökar tyvärr och det kan vara svårt att veta vilka sorter som klarar att föröka sig. Googla på en sort som förökar sig om du vill ha blomning även nästa år – ett säkert kort ska tydligen Darwin-hybriden Apeldoorn vara.

Efter blomningen tulpanerna vissna ner i sin egen takt men det ser ju för trist ut i rabatten, inte sant? Men om man planterat i en lökkorg kan man enkelt gräva ner lökarna på en mer undanskymd plats i trädgården – det har ju inte jag såklart men jag tänker gräva upp mina ändå och hålla tummarna för att en del av dem skapat sidolökar.
En tulpanlök blommar nämligen aldrig två år i rad, däremot sätter den sidolökar som i sin tur kan bli tillräckligt livskraftiga för att blomma kommande säsong. Därför bör man alltid låta blasten sitta kvar tills den har vissnat ner helt. Näringen går nämligen tillbaka ner i löken.

Om jag gräver upp med blast och allt och låter de torka i mitt förråd över sommaren så kanske det går… Ska naturligtvis beställa fler lökar också så jag är säker på att få lika fin blomning nästa år.

Klockan tio idag så pratar jag och Hanna Wendelbo om detta i vår live på Instagram – det avsnittet ligger uppe i Hannas kanal 24 timmar efter. Kika in där om du vill ha mer tulpansnack.

Ha nu en riktigt fin dag.

Prestationsångest och trädgårdsliv

Jag är uppe i arla morgonstund igen och det är fortfarande mörkt. En kopp kaffe och en gosig Boris bredvid mig samt datorn in knät. Insåg precis att jag stängt ner word-programmet innan jag sparat mina dokument som låg på skrivbordet igår.
Ghaaaa! Flera timmars arbete har gått upp i rök…

Jag tog några foton ute i trädgården denna helgen för att försöka dokumetra säsongerna och förändringarna. Väntar in både körbärsblom och äppelblom… snart så…

Börjar vänja mig vid den här möbleringen i växthuset – känns mer rymligt och riktigt mysigt. Får se om jag ställer tillbaka allt igen under våren. Ger det några veckor till och ser hur vinrankan tar sig.

Det här fina blomsterstödet är på plats. Här ska honungsrosor klättra bredvid sommarblomster.

Jag grejar här inne – sår och omskolar plantor.

Jag har lite frösådder i växthuset jag fixar med – ena dagen vill jag slänga allt för de är inte lika frodiga som jag hade önskat och andra dagen gullar jag med dem och känner mig rikast i livet.
Det beror lite på dagsformen och om jag “gud förjude” jämför mig med någon influencer som har hela sitt tunnelväxthus fullt av knubbiga och goa plantor redan. Kolla @snickarglädjensträdgård – herrejösses så veckert det kommer bli.

Hur känner ni när ni ser influencers hålla på med sina blomsterodlingar på sociala medier – får ni prestationsångest och blir alldeles matta? Eller blir ni inspirerade?

Min kära vän Hanna Wendelbo säger tryggt till mig  “Alla gör olika Kristin – men det brukar blomma ändå”.

Känns ju dock helt vansinnigt att man är besviken på några plantor med tanke på vad vi alla går igenom just nu. Kanske att det är det lilla, att jag får bekymra mig över plantor som räddar mig från  att grotta ner mig i vissa större existetiella frågor som också gärna pckar på uppmärksamhet inom mig just nu.

Alla gör olika som sagt. Det enda vi vet är att solen går upp och ner imorgon igen.

Så här såg jag ut igår. Vi skulle ta lite foton inför vår föreställning A la Varberg.

Och här är vi. Anna Linton beskrev allt så fint i ett inlägg igår så jag repostar hennes text här:

Visste du att det finns en koppling mellan förmågan att drömma och entreprenörskap. Dessutom har vi som människor förmåga att överleva och ta oss igenom svårigheter, det är inbyggt i vårt DNA. I tider som dessa kan vi ibland behöva påminna oss om våra drömmar och vad vi kan göra för att nå dem.
Den 29 april skapar vi ett unikt tillfälle för dig att ta del av våra och några av våra vänners drömmar och erfarenheter, genom den digitala inspirationsföreställningen A la Varberg. Vi samlar ihop våra respektive kunskaper och ger dig en digital upplevelse om samarbete, drömmar, gemenskap, verklighet och sårbarhet. Du får möta konstnärerna @lisaburenius & @kollijox – influencern @krickelin – konceptutvecklaren @marinaevertsson och hela team We are Laja så klart: @life_of_magic@lovisa_pa_lajet & @annalinton1.
Dessutom blir det musik av @lisapedersenmusic, en massa hopp och framtidstro!

Aldrig tidigare har det varit så viktigt att fortsätta drömma och börja eller fortsätta skapa det vi vill se i och för den här världen. Aldrig tidigare har det varit så viktigt att påminna oss om det som är viktigt på riktigt för var och en av oss.

Din biljett (195 kr per st) köper du här. Och känner du någon som just nu, mer än någonsin, behöver en boost för sig själv och sina drömmar – ge bort en biljett!
Vi ser fram emot att träffa dig den 29/4.

 

Det mörka håret

Äsch vad sent det blev. 22.18…
Men eftersom jag redan lagt in dessa bilder kan jag skriva några rader innan jag checkar ut för idag.
Jag tänkte på mitt hår. Ska visa er någon bild på hur det är en dag för jag har börjat tappa, det har liksom gått av mitt på så på vissa ställen ser det ut som jag klippt upp håret på ett galet sätt.

Så trist. För anledningen till varför jag färgade det brunt var att jag ville hitta tillbaka till min ursprungsfärg och vårda håret. Så blev det värre. snark.

Men jag tittar på de här fotona som är tagna för en massa år sedan. År 2011 faktiskt och då var jag 32 år.
Då hade jag ju mörkt friskt hår – håller tummarna för att jag får ordning på kvalitén på håret igen.

Vad kan håravfall bero på? Då det går rakt av?
Har ni liknande erfarenheter?