Jag stod utanför Willys i min gröna vinterkappa när den första snön föll över vår stad. I vagnen låg skinka, prinskorv och andra nödvändigheter inför julen. Jag hann precis innan de stängde. Och jag tänkte att jag stänger av julstressen precis Nu, där och då liksom.
Och jag hade så stora planer för min nya blogg. Eller inte så stora egentligen, jag hade bara tänkt att ha ljusa foton och kanske blogga tre gånger i veckan eller så. Men ljuset håller sig framme några få timmar om dagen och då springer jag runt på jobbet för det mesta. Men idag tog jag med kameran dit och fotade det vackraste taket jag känner till. Sen var det mörkt igen och jag cyklade det fortaste jag kunde till dagis. Där stod två vilsna barn i hallen och en fröken som ville hem. Sist på dagis. Den känns inte bra i mammahjärtat, tänkte jag och bjöd pojkarna på gröt med hallonsylt.
Usch nej detta med mammahjärtat är fan inte lätt.. Mina barn är ofta bland de sista, men också kanske det beror på att vi bor på ett område med stor arbetslöshet. Jag hämtar dem ändå 16. Men då har jag också lämnat dem 06. Tack & lov har de nu ”jullov” en hel vecka med sin pappa medan jag MÅSTE jobba! Det suger!
det här tyckte jag om ..
Det ÄR ett vackert tak! 🙂
Ta hand om dig i jul!
Kramar Kicki
Tack kära Minna!
Ja, snö hade varit mysigt att få till jul 🙂
Hej, hittade just hit och ville bara lämna ett spår. Jag bor i Kungsbacka och vet precis vad du menar med vädret. Vi är redo nu! Bring the snow on. Kram
Jag tycker den nya bloggen känns jätte fin, ljus och len och lite sådär sällsamt vacker som du:)
Fortsätt så.