Nu, innan helg så tar jag på mig
raggsockar och tänder ljus som
doftar pelargon och citron.
Det var dags att ta tag i min
skrivarkurs på allvar nu efter barnen
gått tillbaka till skola och dagis.
Jag letade långt in på vinden efter gamla
dagböcker och fann till slut mina ord.
Doften i påsen var svindlande bekant.
Första boken är från 25 januari 1990.
Den är kraftigt parfymerad och mintgrön.
På omslaget går en flicka med håret i lång fläta och
randig klänning, hon går med lite studsande
gångstil (inbillar jag mig) på
en äng med blå blomster.
I handen bär hon glatt en korg
med rosa sommarblommor.
Jag fick dagboken av min farmor Mildred.
Inuti boken hittade jag en elvaårings
författarplaner.
Under några år har jag sedan fyllt
inte mindre än sex böcker
med text om killar, discon
och om föräldrar som kan dra åt helvete.
Jag önskar att jag hade skrivit lite
mer om drömmar och klokheter.
Men allting kretsar kring killar.
Vem sa vad, vad sa han, han ringde, är han kär…
Så nu brunchar jag mitt i allt med ett
blogginlägg, thé och surdegsbröd.
Och så längtar jag lite efter min man.
honung. såklart.
