om vågsurf, ljumma vindar och så

Det var en alldeles särskilt vacker dag i Apelviken igår.

Jag cyklade det fortaste jag kunde nerför backen med solsken i blicken och andan i halsen. Vågsurfa, 17.00, det var ju det jag skulle göra.

Och visst kunde inte resten av familjen hålla sig borta från de perfekta vågorna igår heller. Fast jag tror mest de var nyfikna på hur det skulle gå för mamma på brädan… går ju mest under namnet  "Tant" just nu…

Det syns inte riktigt här på fotot men vädret var fantastiskt just över viken, havet var ljummmet och jag vände salt ansikte upp mot himlen flera gånger, andades in hav och tänkte att jag var på det bästa stället på jorden just då. Sen svalde jag ju en del vatten, paddlade och snurrade runt under vattenytan också. Visst tog jag vågor, kom upp halvhjärtat och drattade sedan i. jag ska göra det igen. lovar.

Vi gick upp när blixtrar korsade skyn och tre tromber skapades i horisonten. Ett vackert skådespel och lite läskigt. Solen sken dock fortfarande på oss och vi var liksom "höga på livet" som vi sa. och helt slut.

Jag hade bokat min kurs hos Surfers Paradise. Det bästa, där jobbar alla finingar i stan. Jag mötte ett par som hade hyrt boende av dem, nu på sensommaren kan man boka kortvecka för runt 2000:-  , med 6 bäddar så blir det ju en klockren liten trip för familjen med surfsug eller vännerna som vill komma till västkusten nu när vi inte har fullt av turister i stan. Slutet av augusti och i september är det fortfarande ljummet i vattnet och vinden gör gott för själen.

Igor.

Så nu står jag här med trassligt hår och blåmärken på höftbenen. Funderar på att göra ett klipp, kanske så här. I alla fall med luggen.

Och kära. Tack för fantastiska kommentarer i förra inlägget. De betyder naturligtvis lite extra för mig när jag skriver om viktigheter. 

ska svara på varenda ett såklart, fast först lägga barn..

blunda inte

 

Det har hänt att jag frågat min man om han tror:

"att jag kanske har en hjärnskada, jag är nog lite trögare än alla andra och har svårt att lära mig saker på grund av alla slag jag tagit emot med huvudet…?"

Jag var mitt i sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet då jag blev förälskad i en 21-årig man, en kriminell missbrukare som också använde steroider. Behöver kanske inte gå in på hur trasig hans hjärna måste ha varit redan som tjugoåring. Det tog inte mer än två veckor innan han satte en kniv mot min strupe och jag hittade verkligen ingen väg ut ur eländet. Jag var inte stark nog och där blev jag kvar i fem år, i hans våld, avskärmad från livet som gick vidare för alla andra. Han slog oftast med knyten näve över vänster öra pch när jag kröp ihop så slog han rakt på, uppifrån med öppen hand, med handledsroten liksom,  jag antar att det var för att blåmärken inte syntes under mina blekta slingor.

Min man svarar alltid att det tror han verkligen inte, att jag är enormt intelligent fast lite lat och bekväm:

"Det du inte tycker är skoj känner du inte att du behöver lära dig.  Alla är olika, du är kreativ och ser möjligheter där andra stannar  och det är ju fantastiskt. Och du kan allt, när du själv bestämmer dig för det."

Denna sommaren har jag sjunkit in i någon slags vetskap om att jag duger, även fast jag inte kan det andra kan. Jag kan ju annat. Det är en skön vetskap, den smakar vildhallon och doftar schersmin. Och jag tänker inte längre att jag inte var stark nog att lämna, jag lämnade trots allt innan det var för sent. Jag tänker att jag var stark nog att gå vidare. För det måste jag. livet måste få gå vidare. Kanske på det absolut bästa sätt. för det är jag skyldig mig själv.

Varje år dödas mellan 25 och 30 kvinnor i Sverige, varav hälften av någon närstående. Under förra året anmäldes 28 400 misshandelsbrott mot kvinnor från 18 år och uppåt. Snälla, blunda inte.

Nu har jag satt upp nya tapeter i vårt sovrum, kokat vinbärssaft, tackat ja till surfkursen imorgon, börjat med min sjukgymnastik och funderar på att detoxa kroppen rejält efter denna sommar. Vecka 33, den blir förbaskat bra har vi bestämt, visst?

Ovanför är Lilla Mir som jag fotade för Oddlovin i deras vackra antika Showa kimono.

 

everybody´s got a hungry heart

Veckan som gått och den har varit snäll.

Jag fotade lilla Mir för Oddlovin och vi cyklade strandpromenaden bort efter att solen gått ner bland molnen.

På måndagen jobbade jag hemma och tog tag i redigeringsbiten samtidigt som jag drack enorma mängder citronvatten.

På tisdagen blev jag förälskad i en stuga.

Jag jobbade på Hotellet och fotade min vän när hon förberedde för ett pass Surya Yoga.

Sen gick jag en promenad bland kolonilotterna som jag tycker så mycket om. Jag hade Elin Klins sommarprat i öronen.

På fredagen låg jag på altanen och solade. Och nu både läser och lyssnar jag på Bruce.

Sen kom min man hem med havskräftor och annat gott.

Sedan förflöt helgen i alldeles lagom takt mellan goda måltider, kramar, utflykter, pingisturneringar, långa frukostar och mjuka samtal bland utbrunna ljus med rött i glasen.

Här ovan ser du lördagens utflyktsmål. Sjön höll 24-25 grader och jag har ingen aning om hur många gånger jag kastade mig ut i den där lianen. Hela alltet var så otroligt vackert och glädjefyllt. Sen såg jag en orm, grät förtvivlat och bad min man bära mig till bilen…
 jag tror ändå jag gav ett samlat intryck inför barnen…eller..

om vad jag gör och lite så…

Denna fredagen ägnar jag helt åt redigeringsarbeten och sitter just nu med dessa fina.

Jag träffade Julia och Oliver förra året. Då fotade vi vid en järnväg inne i skogen. Nu hade de fått en lillebror för sex veckor sedan och vi hade en härligt blåsig kväll i solnedgången. Här är resultatet.

 

Denna veckan går helt ut på att samla ihop och avsluta. jag skickar foton kors och tvärs över hela Sverige. Tapetserar, målar, lyssnar färdigt och städar både tvättstuga och kökslådor. Jag har gått tillbaka till jobbet och saknar mina dagliga dopp i havet och de ljumna kvällarna på stranden.

Men helgen ligger framför, likt en oöppnad liten prasslig present och jag ska göra något riktigt bra av den. lovar.

just nu. onsdag kväll.

Det är kväll, min man är på skateboardmöte, de små sover och tonåringen är bortrest.

Jag försöker bestämma mig för om jag ska tapetsera eller måla…

…plocka alla vinbär till saften jag bestämt mig för att göra..

…städa växthuset eller skriva långa mail…

…slänga all krasse som fått löss, du skymtar de orangea blommorna där bakom..

…läsa min nya surftidning, bläddra i Annie Leibovitz fotobok eller jobba lite.

Jag kommer troligtvis inte tapetsera för jag är för slarvig och otålig och jag har nog inte socker så det räcker, nu när jag tänker efter. Mailen hittar jag inte kraft för att skriva och trädgården verkar ha fått en släng av rötmånaden som alla varnar för…

Och nu kom min man hem och lockade med ett Fringe-avsnitt…måste snabba mig att måla…

Ha en trevlig kväll du också.