Månad: oktober 2013

Här kommer fler foton från Lisa Burenius hem. Jag älskar alltihop. Även högen med tvätt. Fast jag är nog mest förälskad i bokhyllan.

Lisas konst smyckar såklart hemmet. Sjukt fint!!

Tack och adjö. Snällt att jag fick kika förbi med kameran, måste nog komma igen… 😉

Följ Lisa här och inspireras du också.

Som en liten skatt fann jag foton som jag tog i början av sommaren.

Miranda Rebecca i det gamla huset som de rev då semesterveckorna var till ända.

Liksom lite tur att vi fick ta oss en kik och svänga runt med kameran i alla rum medan det fortfarande stod kvar.

​

Ända sedan jag var barn har jag älskat att undersöka gamla saker med historia. Kläder, smycken, porslin och nötta hus…

Och jag har flera serier med foton därifrån. Får portionera ut dem, så det inte blir så tjatigt. 

Måndagsmorgon i Varberg och jag saknar kokosvattenet som jag så girigt släckte törsten med förra veckan i Bangkok.

Smygfotografering är egentligen inte min grej men jag kunde inte motså att fota den mycket stilsäkre thai-killen då han gjorde en selfie. Vill ha kepsen också.

Skuldran. Jag har sådana problem med min högra skuldra och den ger mig en brännade värk i halva ryggen och väldigt ofta huvudvärk. Speciellt efter långa dagar vid datorn. Det fick jag hjälp med i Bangkok, var säkert på massage tre gånger om dagen. Och jag har aldrig haft så fina tånaglar som efter pedikyren jag fick vid 23-tiden på kvällen.

Nu när jag kommit hem har jag ju rullat ut yogamattan på övervåningen och försöker träna mig stark, lugn och smidig. Just nu gör jag denna övning för skuldrorna.

Och idag väntar det ju storm här på västkusten. Jag ska gå runt huset och plocka undan det som ligger löst, dricka citronvatten och väcka tonåringen som har lov. Och sen har jag en mängd roliga jobb att ta tag i och en brännande skuldra som behöver smörjas in.

Önskar dig en fin vecka.

Jag undrar om det någonsin blir ljust idag och ute är det blött. Vi har fortfarande tända ljus och tar dagen precis som den kommer. Jag är själv med mina små killar och försöker få dem att äta grape utan större framgång. Jag läser Shantaram eller viker tvätt och hänger min bergskristall runt halsen. Känner mig stark och lugn.

Fast precis hos oss. Yin Yoga med bästa pojkarna.

Bra start på dagen.

Vid 08.00 är det nästan tomt vid poolen. En ensam man som har rullat ut sin matta och gör sin morgonyoga. Och vi.

72 timmar i Bangkok. Redan varit ett dygn hemma, kramat om mina pojkar och suttit på det lilla kontoret på nionde våning och smattrat på tangentbordet i åtta timmar.

Nu har jag en ny stad i mitt hjärta. Staden där katterna gråter och människorna ler från öra till öra.

En sen kväll, på väg i full fart i en Tucktuck-färd till nattmarknaden. Luften var het så att det pärlade sig på överläppen, dofterna spännande och Miranda Rebecca satt med tindrande ögon vd min sida och höll i sig i svängarna. Då öppnade himlen sig. Precis när vi åkte över floden och billyktorna på de rosa taxibilarna blinkade i kapp med gatuskyltarna längs den  galet trafikerade gatan. Regnet smattrade på taket och skvätte in från sidorna. Vi skrattade högt i ren förtjusning. Och när något är sådär vackert och lyckligt så växer bröstet, jag tappar nästan andan och tårar rinner. så är det. Ganska tacksam nu alltså. tack.