Månad: december 2014

  Jag hade förberett ett långt inlägg med tillbakablickar på 2014. Fast när jag började skriva så kändes det mest som om detta året var då jag gjorde allt. och inget. Kanske att det blev för mycket och det känns både inom och utanpå. Det är rätt tufft att skratta helhjärtat med magen då man har andan i halsen hela tiden… Hur kul allt än är. Så nu gör jag om. och gör rätt. Eller försöker i vart fall… Kanske kommer det någon tillbakablick vi ett senare tillfälle. För jag är ju såklart himla stolt över allt och ödmjukt tacksam över all möten.

Vi ska till stranden och grilla pinnbröd. Dimman sveper sig fram över Varberg idag och allt är extra vackert och magiskt.

Jag tänker mig paljetter ikväll. Hur tänker du?

Gott nytt år! Och du vet.

-för jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än –

/Håkan /källa till citat

Jag pratar med koltrasten utanför köksfönstret. Slänger ut solrosfrön och bannar kylan. Det är en ny frukost som plockas fram och dukas undan och jag tänker inte bara romantisera ledigheten.. den kan ju också vara ganska påfrestande. som Du vet.

Och så tycker jag lite synd om barnen, det är ju lov. Vi måste fylla det med äventyr och sköna upplevelser. Jag tänker mig utflykter till stranden med varm choklad eller besök på museum. Jag står i hallen. ingen vill följa med…

Så nu plockar vi fram spel och värmer på tevattnet. Stranden får vänta någon timma..

Jag vaknade först av alla. Gick långsamt ner för trappan, värmde citronvatten och kröp upp under filten i den blå soffan.  Sedan vaknade min man och vi åt en gemensam frukost och tittade länge på vad jag ska ha för bil. För kanske att jag till slut tar mig igenom tillräckligt många lektioner och prov om det redan står en mini och väntar på mig på uppfarten. Min man håller tummarna i alla fall… Igår var vi till och med iväg och provkörde en…. jag är dock mest glad över den lilla Leica 1.7 som följde med oss hem.. Frukost blev det. Tranbär och valnötter i youghurt. Fåglarnas mat hade frusit fast i en stor isklump så jag har bestämt mig för att fixa nötter till dem, träna och göra minst tre prov under dagen. Barnen vaknade och eftersom vi redan hade intagit soffläge så kröp de upp bland oss där…   Riktigt högt upp på önskelistan stod den här boken. Vår åttaåring har pratat hål i huvudet på oss om Malala och hennes öde. Så fort vi läst färdigt Annie Liebovitz måste vi börja vända bladen i denna.. vi har faktiskt redan tjuvstartat lite.. Dags att stiga upp från soffan nu tror jag allt…