Det är ta mig tusan inte klokt, men nu säljer vi vårt hus!!
Trodde jag skulle bli gammal här, strosa runt och njuta långsammare i trädgården efter småbarnsåren…
Över en flaska vin i Florens så frågade min man mig om jag inte kunde tänka mig att gå och titta på ett hus så fort vi kom hem. Du vet ”det där huset”, sa han… Och jag var inte svår att övertala. Efter bara några dagar så stod vi med två hus.Känns naturligtvis lite sorgligt att inte längre få ta del av alla klematis jag planterat. Och något utomhuskök blir det ju inte längre…
Att dela med sig av sina sticklingar kan vara det finaste som finns. Varför gå och köpa nya plantor om man kan få ett alldeles förtjusande exemplar av vännen eller grannen. Dessutom är det ju så roligt att dela med sig!
Johanna på Aprill Aprill kom med en hel bricka av palettblads-sticklingar till besökarna på Kustfolk i början av maj.
Dessa sticklingar sprids just nu runt om i världen och går att följa via hashtagen #palettbladunite på Instagram. Helt fantastiskt tycker jag!
Jag roffade naturligtvis åt mig en stickling som nu växer och frodas i mitt kök. Tack Johanna! Ser fram emot att följa Palettbladets framfart detta året.
Jag ska givetvis dela med mig av min så fort den växt till sig. Kanske vid nästa Kustfolk…? Vi blickar på augusti eller september…
Jag har tappat rösten och denna lilla goding har problem med astman och vilar lite under denna morgon. Snart är vi på benen och dansar runt i köket igen…
Planerar du något besök till Österlen nu i sommar? Det gör jag i alla fall.. Imorses vaknade jag i denna säng på Mellby Klockargård.
Marina håller på och tjatar om att vi borde åka till Gotland men nu slår jag nog ner näven och säger att det ska bli Österlen istället. Eller kanske både och…
Jag vaknade av solen.
Vi smög ner för trappan för att avsluta vår träff med en lång och härlig frukost.
Alltså, det var sååååå bra! Alltihop! Reportage om hela alltet och massa fina tips kommer inom några veckor här på Lovely Life.
Här är vackra Malin. Kanske har du sett henne i Trädgårdstisdag under de senaste veckorna då hon snickrar ihop kök och fixar altandörrar osv. Mitt favoritprogram! Faktiskt det enda jag ser nu när jag tänker efter… Malin är grym på alla sätt och vis och jag är så glad över att våra vägar korsats.
Och här är Mia. Initiativtagaren bakom den här mycket lyckade Österlenträffen. Jag är henne evigt tacksam för att hon drog ihop oss och visade sina guldkorn på Österlen. Så himla fint och bra gjort!
Min frukost. Jag var dock fortfarande mätt efter chokladfondanten jag tryckte i mig kvällen innan.. hahaha…
Här var allt vackert. Varenda pinal. Jag diskuterar just nu med min man hur många dagar vi ska tillbringa här i sommar, om vi ska åka hela familjen, dela upp oss eller bara ta ett dygn för oss själva.. Oavsett, så kommer det bli kalas!
Lämnat frukostbord. Så himla vackert.Tack som tusan Österlen. Och tack till alla tjejer som förgyllde träffen. Extra stort tack till Mia såklart och till det mycket inspirerande ägarna påMellby Klockargård, Kerstin och Joi.
Tänk att få avsluta en riktigt fin dag på Österlen i ett glashus med en smaskig chokladfondant och skrattande vänner medans regnet smattrar på taket. Lyllos mig!
Vi är på Mellby Klockaregård. Ett av de vackraste ställena i världen tror jag allt… Från vårt rum sträcker sig utsikten över gula rapsfält och ut över havet.
Jag har hela kameran full av finheter men måste faktiskt krypa ner i sängen och sova en liten stund innan frukosten serveras imorgon bitti.Tusan vilken fin dag vi haft.
Jag har blivit som besatt av bra och rent te. Jag samlar, smakar och bjuder både barn och vänner på fina små tebjudningar.
I Istanbul fann vi små fina teställen. Och eftersom Miranda Rebecca inte dricker kaffe längre så slank vi in här på Sokak Kahvesi en dag.
Vi beställde mint- te.
Vi satt ute längs med vägen men jag smet upp och kikade på deras terass.Jag älskar Backgammon. Min man och jag spelar det stundtals på helgerna när barnen somnat. Med tända ljus och ett litet glas port.
Jag hade nya skor.
I sommar tänker jag använda mig av trädgårdens mynta, citron och hett vatten och göra mitt egna te.Just nu sitter jag i en liten blå bil med Johanna. Balanserar dator, te och choklad med mycket mandlar i knät. Vi är på väg till Österlen för att möta upp ett gäng fina tjejer och för att jobba.
Känns naturligtvis lite sorgligt att inte längre få ta del av alla klematis jag planterat. Och något utomhuskök blir det ju inte längre…
