Ibland när jag tittar objektivt på mitt hem så undrar jag hur det blev. Ofta finns det ingen tanke bakom utan det ställs saker och högar som på något outgrundligt sätt får vara kvar och agera en del av inredningen. Jag tycker det är rätt skönt faktiskt. Att alla de där tavlorna som skulle ner i källaren istället har stått kvar ett helt år lutade mot bokhyllan bakom.
Bokhyllorna har inte räckt till för de är uppenbarligen fyllda med både det ena och det andra – så travade högar får ta plats på golvet istället. Och hur går det egentligen med mina pelargoner, tar de över rummet? De verkar älska detta fönster där de får morgonsol. De står här året om.
Ett år torkade jag mina rosenskäror i ett herbarium och sedan ramade jag in dem i gamla ramar köpta på loppis. De hänger lite på sniskan men det gör ingenting. Stolen till pianot gick sönder och någon ställde dit en blå. Den blev kvar och jag har tänkt flera gånger att jag borde byta ut men sedan har det bara inte blivit av och till slut kom jag till insikt med att jag gillade skavet.
Kanske borde jag gå igenom mitt bibliotek och plocka ut det vi inte behöver. Men på något sätt så är det som om alla minnen står här – det är min skatt. Allt från tonårens kärlek till Virginia Andrews, till otroligt givande läsupplevelser med Ken Follett och till barndomens Dårfinkar och Dönickar.
Klockan nio idag gick det ut ett pressmeddelande och jag kan nu också berätta i mina kanaler.
Rubrik, ingress och projektledares kommentar följer:
Kristin ”Krickelin” Lagerqvist skapar Formex huvudutställning januari 2025
Den 17–19 januari 2025 är det dags för årets första Formex – mötesplatsen med fokus på inredningsdesign. En central höjdpunkt är huvudutställningen på entrétorget, som denna gång skapas av den digitala kreatören Kristin ”Krickelin” Lagerqvist. Med sitt unika perspektiv och känsla för kreativt uttryck tar Lagerqvist sig an uppdraget att omvandla entrétorget till en inspirerande miljö där det skapandet får vara i fokus.
Vi är väldigt glada över att ha Kristin med oss. Det är första gången vi ger uppdraget till någon som inte har en traditionell bakgrund inom inredning, och det känns som ett naturligt steg mot en bredare definition av vad inredning och design kan vara. Dessutom har påtryckningarna från våra besökare varit stora. Kristin har länge varit ett efterlängtat namn i våra undersökningar, säger Sonja Björk Ebert, projektledare för Formex.
Några citat från mig i pressutskicket följer:
Jag vill skapa en plats som uppmuntrar till eftertanke, där varje detalj har en historia. Besökarna kommer att möta ett hem som känns levande, fyllt med skisser, hantverksmateriel och konst, säger Kristin Lagerqvist. House of Creativity ska spegla ett hem där både det kreativa och det vardagliga livet flätas samman – där skratt, långa middagar, dans i köket och vila samsas med skaparglädje.
Jag älskar att jobba med människor omkring mig och vill skapa något som representerar den kollektiva kreativa kraften i mitt nätverk. Utställningen kommer att vara dynamisk, där besökarna kan se olika projekt i olika stadier beroende på vilken kreatör som arbetar där för tillfället, förklarar Lagerqvist.
Jag känner mig oerhört hedrad och stolt över att få det här uppdraget och det känns fantastiskt kul att Formex vågar tänka utanför boxen och ge någon utan traditionell inredningsbakgrund chansen att skapa House of Creativity. Det är precis den typen av nytänkande som leder till oväntade och spännande resultat och med rätt människor runt sig klarar man vad som helst, avslutar Lagerqvist.
En enorm ära att bli tillfrågad att ta sig an ett så här stort och prestigefullt uppdrag. Att bygga upp spännande och inspirerande miljöer känner jag mig bekväm med men har aldrig arbetat på detta sätt tidigare – ser detta som en mycket spännande utmaning. Just nu funderar jag mycket på logistik, praktiska lösningar och planskiss. Der blir strukturerade exceldokument för att ha ordning på alla delar i arbetet och jag måste vara bra på just struktur och kommunikation – det är många människor inblandade och jag behöver delegera på ett tryggt och tydligt sätt för att visionen ska nå i mål.
Jag tänker att jag redan har en bra idé, att skelettet till utställningen är satt och också kulörer. Nu ska jag bara fylla den med massa kärlek, liv och inspirerande inredning att titta på. Och sedan bygga upp ett tvåhundra kvadratmeter inrett hem på bara ett par dagar… Hahaha. Tur jag är optimist!
Just nu försöker jag knäcka ”golvfrågan” – jag vill inte använda entrétorgets originalgolv utan vill ha ett enhetligt golv som inte konkurrerar med miljön jag ska skapa.
Uppdraget är att skapa en inspirerande miljö där jag kan inreda med produkter från mässans utställare. Jag har redan några favorit varumärken jag kommer kontakta och sedan gäller det att scanna av utbudet hos de andra för att se om de lirar med det jag kommer skapa.
Här är en liten sneakpeak från min idéskiss. Handen ska synas, det kommer vara mycket att fästa blicken på, ni som besökare kommer vilja hälla upp en kopp te eller ett glas vin, slå er ner i soffan eller greppa en pensel och börja måla en akvarell. Kanske vill ni rent av krypa ner i sängen…
Kommer ni besöka FORMEX och spana in utställningen?
Nu vill jag höra er feedback – tror ni jag mäktar med ett projekt i denna storlek och tror ni det blir bra?
Jag själv har kastat jante och imposter syndrome dit pepparn växer och klivit i dessa stora skor nu – jag är helt övertygad om att det kommer bli både vackert och inspirerande.
Ska låta er få följa med i arbetet kring planskiss, moodboards och arbetet med logistiken så gott jag kan. Tror det kan vara kul att ta del av.
Igår gick jag till min frisör och visade en bild på en lång page och sa bestämt – KLIPP.
Sagt och gjort. Kan det vara 15cm som rök?
Lite sorgligt när man verkligen kämpat på för att få det långt men den sista veckan har jag bara tyckt att det varit risigt och tungt. Jag tror jag behövde en förändring också.
Så hon klippte av vid axlarna och lockade till lite. Jag känner mig aldrig fin när jag går från frisören utan måste hem för att ge lite mer volym, styla själv och vänja mig vid det nya. Det känns helt okej antar jag.
Det lustiga är att människor runt mig verkar inte märka att jag klippt av det. Inga barn noterade det och jag stod och pratade länge med min man innan jag påpekade själv att jag hade ny frisyr. Har träffat andra också som inte noterat någon skillnad. Får ta det som ett tecken på att jag passar i det och att det trots allt inte var så stor förändring. Bara jag själv som hajar till när jag ser mig i spegeln. Oavsett – skönt med ett friskt hår som inte är risigt, torrt och tovar sig hela tiden. Nu har jag börjat fundera på om det inte hade räckt om jag gjorde några Ola Plex behandlingar eller någon tjusig fuktinpackning på salong… då kanske jag kunde haft kvar mitt långa…
Men ja, nu är håret avklippt i alla fall och det går inte gå runt och gräma sig över att man är lite väl impulsiv med sina beslut då och då. Lagt kort ligger.
Min vecka startade med kameran i högsta hugg. Fotografering inför kommande släpp stod på agendan och det var skönt att vara i vår hemmamiljö då förra ägde rum på ett stort slott.
Man blir alltid lite mer trygg, avslappnad och smidig i miljöer man är van vid. Där ljuset faller på det sätt man känner till, kaffet puttrar i bryggaren och man har bästa spellistan på. I mitt fall Country Mix med stor del av Zach Bryan. Besatt.
Jag fotade Moa som var med oss även sist. Älskar hennes page ~ blir sugen på egen.
Vi skulle fota beige och svarta kläder så jag tyckte vår bruna back drop passade fint till detta. Det är en duk för måleri på rulle och jag använder baksidan som är som ett material i jutetyg. Det ger lite struktur och fin varm kulör.
Jag tycker om att fånga kroppar i oväntade rörelser och när de inte poserar klassiskt. Ibland får jag kommentarer om att modellerna inte ler eller är glada. Att det skulle vara trevligare att titta på som följare eller kund. Ja, så kan det vara. Men jag själv är av åsikten att det blir bäst när modellen har ett neutralt uttryck och fokuset riktas mot klädesplagget vi vill visa upp.
En som var glad och hade ett strålande leende var Clara Morberg som kom förbi för att hämta några av sina tavlor.
Hon kommer ha en utställning i Göteborg och behövde lite av den fotokonst hon har ställt ut hos oss under sommar och höst. En otrolig fotograf!
Jag passade på att knäppa några foton på vinterns nyheter också. Ska bli spännande att visa er.
Innan jag lämnade Moa på tågstationen stannade vi och knäppte tre outfits utomhus till sociala medier och landningssida.
Är nöjd över dagens arbete och sitter just nu och redigerar alla bilder. På återseende.
Godmorgon –
I natt har jag laddat batteriet till kameran och innan jag nattade mig själv så plockade jag fram all min utrustning och lade detta på rad i soffan. Idag är det nämligen fotografering för kommande släpp och jag ska fota inomhus i vår lokal och så tror jag att vi åker till en åker för ett par bilder utomhus också. Jag har bara bokat modellen halv dag så det gäller att vara effektiv.
Vid tre har jag ett möte där jag ska presentera en idéskiss för en grupp människor. Just nu sitter jag och lägger till anteckningar till min pp. Jag känner mig varken nervös eller osäker. Jag känner mig mer tvivelaktig om jag gör på korrekt vis eller inte. Jag har aldrig tagit på mig ett liknande uppdrag tidigare och inatt drömde jag om att jag berättade för Gert Wingårdh – minns inte hans reaktion men jag tror den var kärleksfull och full av pepp. Vi säger så i alla fall. Tänk om jag hade vaknat efter en dröm där han tittat på mig med avsmak och tyckt att jag tagit mig vatten över huvudet, skakat på huvudet och fnyst åt mig. Det hade inte varit en bra start på den här veckan. Förhoppningsvis blir det hela offentligt på torsdag och jag kan berätta för er vad det handlar om.
Jag har haft en helg blandad med arbete, vila och familj. Jag har inte tränat på 14 dagar för den där mykoplasman kom och tog hela familjen. Jag tror det var det för vi har varit sjuka allihop med liknande symptom. Jag var sängliggande ett par dagar och sedan har det suttit kvar i bröstet ända till nu tyvärr.
Läser:
Ungefär en av tio som smittats får lunginflammation. Andra vanliga symptom på mykoplasma är heshet, feber och torrhosta. Oftast går det över snabbt men ibland kan hostan hålla i sig i veckor.Den som misstänker att den smittats av mykoplasma ska behandla det som en vanlig förkylning. Om man känner sig riktigt dålig, till exempel att det känns jobbigt att andas och gör ont i bröstet och ryggen, ska man kontakta vården genom 1177.
Har ni haft det också?
Från det ena till det andra. Förra veckan var jag på anhörigvecka. Om en närstående är på behandling för en beroendesjukdom så kan det ingå en anhörigvecka. Det finns ett av fåtal behandlingshem i Sverige där den inskrivne patienten får möta sin/sina anhörig/anhöriga ”live”.
Behandlingen sker då tillsammans med andra anhöriga och patienter i behandling under en veckas tid.
Det är väldigt viktigt att anhöriga får kunskap och insikt om beroendesjukdomen och hur den påverkar ens tankar, känslor och beteenden. Jag har gått på mängder av föreläsningar, suttit i gruppcoaching och även individuellt, läst otaliga böcker och lyssnat på poddar Men det var första gången jag var på anhörigvecka. En otrolig upplevelse. Både smärtsamt, skönt, tungt och trösterikt.
Under denna vecka får anhöriga kunskap om beroendesjukdomen och hur ett medberoende kan se ut. Man får även insikt om att man inte är ensam – anhörigveckan är uppskattad och leds av duktiga behandlare. Det känns tryggt.
De säger att man först åker dit för att stötta sin beroendesjuka men förstår sedan att man är där för sin egen skull. I en familj med sjukdomen så blir alla sjuka och medberoende på olika sätt – jag tycker det är viktigt att identifiera ens eget beteende och försöka hjälpa sig själv.
Det som kännetecknar medberoende och beteendemönstret är att det börjar påverka ens liv på ett negativt sätt och det är inte ovanligt att man beskriver det som ”att man lever för någon annan”. Man låter någon annan styra ens mående beroende på vart hen är i sjukdomen just då. Eftersom man regelmässigt åsidosätter sina egna känslor och istället inrättar hela livet efter den som har ett missbruk. Man försöker hjälpa, täcker upp, tar överdrivet ansvar och försöker få sin anhörig att ändra sitt beteende. Man skapar ett otroligt destruktivt kontrollbehov som äter upp allt.
Beteendemönstret utvecklas ofta i hemmet men går sen igen i alla områden i livet, t.ex. på arbetsplatsen och i kompisrelationer. Medberoende leder ofta till psykisk ohälsa som depression, utbrändhet och ångest. Den här veckan har jag verkligen fått insikt i att mitt medberoende har spillt över i alla delar av mitt liv och alla mina relationer.
Beroendesjukdomen är kronisk och dödlig. Lever du sida vid sida med med den så gör du bäst i att få verktyg för att kunna må så bra du kan själv för att inte gå sönder bredvid.
Om ni vill så kan jag berätta mer om detta men naturligtvis inte om min egna familj – utan mer om ämnet och om vad man kan få för hjälp.
Bilderna är från min hotellhiss upp och ner mellan dagarna på behandlingshemmet. Väldigt oinspererande visuellt för ögat men så viktigt och läkande för det inre. Känner mig ödmjukt tacksam över upplevelsen.
