Marina och jag åkte till Landskrona i början av veckan och hade podd -konferens. Det lackar mot jul och vi spelar just nu in våra sista poddavsnitt.
Som bloggare har man många bollar i luften – en kamera i var hand i alla situationer, hahaha…
Klurigt att inte får med andra människor på bilder så jag brukar gå upp tidigt. Här var vi på Marryhill Estate – ett nyöppnat ställe i Landskrona. Solen gick upp och imman låg tät över utomhuspoolen då jag låg här i badet med utsikt över Ven. Så mysigt och fint -vi passade på att ha poddkonferens, planering, avslutning och möten i kombination med en fin upplevelse.
Miljön är magisk då slottet ligger i direkt anslutning till den här fina lilla hamnen.
Örenäs slott ligger strax ovanför fiskeläget Ålabodarna vid Öresund, nedanför Glumslöv och byggdes 1914–18.
En riktigt julig outfit fick jag på mig till middagen.
Marina var också julig i röd kappa framför granen.
Tjusigt inne på slottet – älskar den här sortens miljöer. Speciellt i juletider.
Var inne på vårt egna stadshotell i Varberg förra veckan då juleljusen tändes på torget – ett hotell från 1902. Så fantastiskt mysigt!
Det är något alldeles speciellt med de här gamla bevarade platserna som bär på så mycket historia. Älskar dem!
December kom och sparkade bort benen under kroppen. Eller hur är det man säger nu igen?
När allt bara tågar på i en väldig fart och man inte hänger med?
Det är samma visa varje år och jag stretar emot – vill inte vara med i karusellen alls. Men min man har typ gått på elva julbord under sex dagar och det är fler uppbokade i kalendern så ni kan ju själva gissa stämningen här hemma.
Jag själv har satt på bastun, dansat runt med dammsugaren och bestämt mig för en tidig kväll i säng. Har lite att smälta i både företagandet och privat.
Har ägnat hela dagen i min hemstad – haft min urspungsfamilj samlad för första gången på sjutton år.
Jag körde bilen, pappa köpte en hatt på gågatan, mamma var glad och bjöd på lunch och min syster hade städat som tusan. Det blev både chokladkartong, clementiner och inslagna julklappar.
Vi körde över Hedvigsborg och grämde oss högljutt i bilen över renoveringen i huset jag växte upp.
”Tänk när du skickade iväg henne i pulkan i backen och sedan sprang efter…” skrattade mamma och pappa mindes de där småbarnsåren. En familj. Ett liv.
Jag funderar på hur jag själv är då mina barn närmar sig femtio och kör runt mig. Kommer de ens vilja ha med mig att göra? Kommer vi vara trasiga och fira jul på olika håll?
Bastun kallar. Vi höres imorgon.
Hela min vakna vardag går ut till att tänka ut hur jag ska fylla rummen i utställningen jag håller på att skapa. För er som inte hängt med så ska jag ge er lite kontext.
I januari är det jag som har det prestigefyllda uppdraget att skapa huvudutställningen för FORMEX.
Det kräver sin planering och framförhållning. Minst sagt. Jag är ingen skolad formgivare som bygger montrar på 200 kvadratmontrar till vardags så detta blev en utmaning att bita i. Spännande!
Mått, byggkonstruktioner, vajerpunkter, el och material…. Ja, det var verkligen inte bara att samla ihop moodboards, dra ihop lite möbler och inredningsprylar.
Min största utmaning hittills har varit att gå igenom alla utställares produkter och finna det jag tycker passar in i rummen jag ska inreda. Har en vision och att leta igenom allt verkar visa sig vara otroligt tids- och energikrävande. Att ha koll på all kommunikation, listor, mått som kommer till detta är något som verkligen fått min hjärna att gå i spinn.
Jag leter efter väggbonader likt den här. Boktravar och ramar också…. (bildkälla)
Jag har börjat samla ihop till moodboards likt detta. (bildkälla)
En köksö kommer platsbyggas och målas – stor utmaning att finna grytor och karotter till detta men jag har en del utställare kvar att kika på. (bildkälla)
Faktum är ju att jag vill bygga upp exakt den här hemtrevliga miljön men ni fattar ju hur mycket rekvisita jag behöver då. Kommer aldrig gå.
Men jag vill ha den här känslan och fylla stora utrymmen med hjärta. Tavlan är förresten en dröm!!! (bildkälla)
Hej fina sovrum. Hade span på en sänggavel men den gick inte att lösa, Klurar just nu på andra alternativ. Vilken tidstjuv det visade sig vara….ghaaaaa…. (bildkälla)
Jag kommer ha mycket keramik. Framför allt fat eftersom vi bygger en platsbyggd tallrikshylla över en hel vägg. (bildkälla)
Hoppas jag finner många handmålade fat att använda i utställningen.
(bildkälla)
Det är konstigt för jag tänker mycket på att jag måste beställa upphängning av tallrikar och hur tapeten ska gifta sig med kulören på väggarna men hela min mailbox är full av kommunikation kring mått, material, eluttag och annat som jag inte ens haft en tanke på innan jag började med detta projekt. Nu börjar deadlines rulla in också så nu gäller det att vara så skarp jag bara kan. Har arbetat överraskande mycket i Power Point – här har det visat sig att det går lätt att dra upp former, mått, lägga in bilder, skriva texter, flytta runt och ändra om för att sedan spara ner olika delar i pdf och också kunna dela via Google Drive länkar.
Alla sätt som funkar och gör arbetet smidigt är bra tänker jag.
Det sista har jag mailat otroligt mycket med olika utställare och projektledare inom olika områden på FORMEX och när jag jag nämnde för min kollega idag att min hjärna håller på att koka över så sa hon att vi ska styra upp olika mappar i mailen för struktur och det kändes som en god idé.
Tänk att jag tackade ja till det här – vilket spännande, läskigt och lärorikt äventyr det här är. Idag blev jag intervjuad av Sällskapets Podcast om mina livsregler och då var en av dem att tacka ja till saker du är rädd för och spontant tänker är ett ”Hell no!!”
Det utmanar, utvecklar och öppnar dörrar. Mod är inte på riktigt om man inte gör något som utmanar och tänjer sina gränser tänker jag.
Allt är individuellt såklart – men har du noll problem med att tala inför folk så är det ju inte särskilt modigt att gå upp på scen och göra det, inte sant?
Denna morgon vaknade jag på ett hotell i södra Sverige. Har precis varit ute i receptionen för att leta upp kaffe men det visar sig att den kommer inte fram förrän 07. Turligt nog erbjöd sig receptionisten att fixa och komma till rummet med en kanna.
Marina och jag är på podd-konferens. Eller ska vi kalla det avslutning?
Vi har bestämt oss för att sluta podda efter två års inspelningar. Det har varit en fantastisk tid och vi har fått så mycket uppskattning. Tack!
Jag har framför allt tyckt att det varit ett bra sätt att visa en annan sida av mig själv som är svår att dela via text och bild i blogg och på Instagram. Poddformatet är mer avslappnat, lättare, skojigare och öppet. Jag är ju ingen allvarlig människa egentligen – det verkar vara många som tror det om man bara läser bloggen.
Instagram och blogg blir mer kurerat för i det skrivna ordet finns det alltid så många olika sätt att feltolka och läsa in olika perspektiv.
Anledningen till varför vi sätter punkt för vår poddresa är pengar och tid. Varje vecka är det samma visa – svårt att få ihop en tid i början av veckan som passar båda och det blir alltid ett pusslande. Fakturan på klippningen kommer också varje månad och det blir en väldigt dyr historia varje år för oss båda. Men oj vad kul och lärorikt det varit.
Jag har deltagit i en hel del andra poddar som gäst under åren också. Imorgon ska jag faktiskt vara med i Sällskapets podcast och dela mina livsregler. Lyssnar ni på den? Det är med Cecilia Blankens, Ebba Kleberg von Sydow & Johanna Swanberg. Den är bra – så ett varmt tips.
Jag lyssnar på lite olika poddar. En del för att lära mig saker – både om politik, entreprenörskap och samhällsfrågor men också för att får ett redigt skratt, slappna av och få lite olika perspektiv på relationer. Poddformatet är väldigt givande och har du bara viftat bort det som ”flams” innan så kanske du har lyssnat på fel sorts podd?
Skulle jag hoppa rakt in i Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams poddsamtal utan någon vidare relation till de båda hade jag nog också stängt av och tyckt att det var både ointressant och löjligt. Det gäller att finna ämnet, samtalet och människorna som intresserar.
Här kommer några tips. FRAMTIDENS E- HANDEL – För mitt arbetet räkning lyssnar jag alltid på den här podden där Pontus sitter i samtal med entreprenörer i min bransch. Det är fantastiskt att få ta del av deras erfarenheter. ALEX & SIGGE – varje vecka lyssnar jag på dessa båda briljanta människor. Deras podd är den absolut bästa vi har och det är otroligt hur de alltid syr ihop och sätter fingret på samtiden. Behagliga att lyssna på. JOHANNES HANSENS PODCAST – Johannes ger dig mentala verktyg och påminner dig om att du behöver utmana dig själv för att utvecklas som människa. Den här är bra! I början blev jag rätt provocerad av at han är så pushig och rakt på men nu gillar jag det. MAJA & AMALIA – en filterlös podd som skänker väldigt mycket igenkänning och skratt. De gråter tills de skrattar och skrattar tills de gråter. Amalia & Maja har råa och nära samtal om allt som känns – den här är bra tycker jag.
Jag är alltid påverkad av ljuset och säsongerna i mitt arbete. Man tänker mest på det då man inte har det. Som nu under vintern.
Dagarna då ljuset knappt visar sig alls. Inomhus kan det kännas som det är kväll en hel dag och jag går och väntar på de får lunchtimmarna då jag skulle kunna plocka fram kameran för att föreviga det jag planerat och sedan blir klockan tre och det är kört.
Jag var i Frankrike för att måla och fota i en vecka och det sista dygnet när det var dags att dokumentera så regnade det och var mörkt i vår lilla by. Resultatet inomhus blev där efter. Så tråkigt eftersom rummen verkligen blir vackrast när de porträtteras av hur solen leker mellan husen om dagarna och silas in genom ytorna.
De är som det är. Inget att göra åt men det är klart att det grämer mig när resultatet blir något annat än vad jag planerat och hoppats på.
Ja, skit i det nu. Det är ju Första Advent och meningen att det ska vara lite mörkt och mysigt så man kan tända mängder av ljus och hänga upp stjärnor i fönster. Vi gjorde det igår.
Lite pliktskyldigt kändes det och inte alls så där pirrigt och mysigt som jag minns att det brukar göra. Och det är konstigt men det är första året någonsin som jag föreslagit att vi inte ska ha gran i år. Är nerröstad av min man och mina pojkar. Känns ändå skönt att de verkar vilja ha det ändå för det är alltid jag som mamma som stått bakom allt fix med julen och om jag inte har lust längre får väl någon annan vara drivande tänker jag. Sa till exempel till min man att han får ta initiativ till att fixa alla julklappar till hela sin familj i år. Fråga mig inte varför jag gjort det i tjugo år…
Jag antar att jag både velat och tyckt att det var mysigt i och för sig. Allt har sin tid. Min man är dock väldigt bra på att fixa julklappar till våra egna barn och till mig så det ska han ha – uppskattar verkligen det.
Upplever att vi kvinnor är rätt bra på att tro att vi är oumbärliga och så står vi där och surar över att vi inte får tillräckligt med uppskattning för grejer människor inte ens bett oss göra. Vi vill bara vara duktiga och bränner oss själva i båda ändarna. Nä, fy fan. Det ska jag lägga av med.
Så i år minimerar jag alla mina egna ”självuppfunna måsten” och chillar lite. Så känns det just nu i alla fall.
Jag har en strategi om att om att flyta med och njuta. Välja mys och välja bort måsten. Då tror jag det blir bra.
