Jag är alltid påverkad av ljuset och säsongerna i mitt arbete. Man tänker mest på det då man inte har det. Som nu under vintern.
Dagarna då ljuset knappt visar sig alls. Inomhus kan det kännas som det är kväll en hel dag och jag går och väntar på de får lunchtimmarna då jag skulle kunna plocka fram kameran för att föreviga det jag planerat och sedan blir klockan tre och det är kört.
Jag var i Frankrike för att måla och fota i en vecka och det sista dygnet när det var dags att dokumentera så regnade det och var mörkt i vår lilla by. Resultatet inomhus blev där efter. Så tråkigt eftersom rummen verkligen blir vackrast när de porträtteras av hur solen leker mellan husen om dagarna och silas in genom ytorna.
De är som det är. Inget att göra åt men det är klart att det grämer mig när resultatet blir något annat än vad jag planerat och hoppats på.
Ja, skit i det nu. Det är ju Första Advent och meningen att det ska vara lite mörkt och mysigt så man kan tända mängder av ljus och hänga upp stjärnor i fönster. Vi gjorde det igår.
Lite pliktskyldigt kändes det och inte alls så där pirrigt och mysigt som jag minns att det brukar göra. Och det är konstigt men det är första året någonsin som jag föreslagit att vi inte ska ha gran i år. Är nerröstad av min man och mina pojkar. Känns ändå skönt att de verkar vilja ha det ändå för det är alltid jag som mamma som stått bakom allt fix med julen och om jag inte har lust längre får väl någon annan vara drivande tänker jag. Sa till exempel till min man att han får ta initiativ till att fixa alla julklappar till hela sin familj i år. Fråga mig inte varför jag gjort det i tjugo år…
Jag antar att jag både velat och tyckt att det var mysigt i och för sig. Allt har sin tid. Min man är dock väldigt bra på att fixa julklappar till våra egna barn och till mig så det ska han ha – uppskattar verkligen det.
Upplever att vi kvinnor är rätt bra på att tro att vi är oumbärliga och så står vi där och surar över att vi inte får tillräckligt med uppskattning för grejer människor inte ens bett oss göra. Vi vill bara vara duktiga och bränner oss själva i båda ändarna. Nä, fy fan. Det ska jag lägga av med.
Så i år minimerar jag alla mina egna ”självuppfunna måsten” och chillar lite. Så känns det just nu i alla fall.
Jag har en strategi om att om att flyta med och njuta. Välja mys och välja bort måsten. Då tror jag det blir bra.
Önskar er en riktigt fin Första Advent.
Tack för senaste podden. Tyckte så mycket om avsnittet och det ni pratade om. Läget i världen och katastroftankar- igenkänning!
Tack själv – så kul du lyssnar!
”Hur ser jul ut för dig? Vad är viktigt för dig? Hur ska våra jular se ut? Vem ska göra vad?” Fyra bra frågor att ta någon gång på hösten inför den första gemensamma julen.
Jag blir lite tjurig på alla klagomål om vilket alltför tungt ansvar som ligger på kvinnor, för mig veterligen har ingen allmän manlighet tyngt oss med dessa. I dagens upplysta värld borde det inte vara så svårt att säga att man inte gillar att pyssla, eller inte gillar att laga mat, eller inte gillar att köpa julklappar, eller inte gillar att fixa vad-det-nu-är. Finns det traditioner som ingen gillar att göra och ingen vill ha med i sitt julfirande är det ju bara att stryka dessa. Finns det sådant som båda i ett par vill ha, men ingen vill göra så får man väl hjälpas åt eller dra lott.
Väldigt bra frågeställning 🙂
Så klokt👍🏼🌟
En som också tröttnat på att göra allt själv😅🏡
Önskar dig och familjen en fin och fridfull advent.
Du har verkligen gjort ditt franska hem så vackert. Har bott i Paris några år och jag känner så väl igen det franska som även jag älskar. Ha det gott. /Evy
Jag tycker att du kör på helt rätt strategi, alla behöver sitta i baksätet ibland. Man lär sig sig saker om sig själv och andra när man byter roller och ansvar. Hoppas att du kan få ro i att flyta med och hittar ditt sätt att jula just i år.
Det lät som en bra strategi för alla och envar som du beskrev det, Sanna 👌 kunde tillämpas i många situationer och inte bara under jul.