Jag är sist med att stoppa ner
frö i såjord i år.
Och inte övervintrade jag
några Mårbackor heller.
Men Malvan och Rosenskäran, de
ska i alla fall sås innan helgens slut.
Jag svävar runt i ingenmansland med
dagisscheman, jobb, mellanmål,
lov, kattskit, iPhone och djupa
suckar blandat med kvävda faaan.
Idag grät jag nästan framför dagisfröken.
Hulkade om hur svårt det var med tre
och att jag tappat
kontrollen över tider, vabbande och
försäkringspappersgrejer. Pappan som
ska jobba i London och mamman som
jobbar lite hur som helst verkar det som.
Barn som klänger och snorar och jag
Instagrammar på toa för att
slippa lite grann.
Jag letar efter lyckan, känner jag.
Men så pass klok är jag, så jag vet.
Att jag har den här i handen hela tiden.
Du… jag grät faktiskt häromveckan på dagiset. Inte så mycket men lite snörvel, snörvel liksom. Fast jag sa att ojsan, kanske var det någon slags allergi som slog till… Egentligen var de för att alla fyra härjade järnet hela morgonen och drog varann i håret och så glömde vi massor av saker och kom försent. Och jag skulle på något viktigt. Och övervintrande pelargoner…wohoahaha jag får inte ens mina att överleva på sommaren. Och frön köper jag och lägger på hög till en annan vår. Och i helgen så sa jag till mina vänner att snart så har jag en griffeltavla och då ska jag återta kontrollen på de 13 aktiviterna, och skolmöten och kalas och allt annat som vi mest bara glömmer. Men ändå…den är ju där..under alltihopa, lyckan alltså.
Och så bra du är. Allt blir så himla vackert här i din värld. Till och med texterna om det röriga livet blir så vackert så det knyter sig i magen, på ett fint sätt. Och vet du hur glad jag blir när jag ser ett foto med min blogg på din skärm? Tack för att jag får finnas med där i vackra världen liksom!
Kramar och psst! Bröllopsbilderna var magiska!
Du och många mammor med dig är mina idoler och förebilder. än är jag inte tillräckligt gammal (eller vis) för att skaffa barn men jag beundrar er alla som får vardagen med jobb och barn och förkylningar mm att gå ihop, ni är grymma!! Du lyckas trots allt detta även lägga upp vackra inspirerande bilder och skriva kloka ord på bloggen, ett mysterium för mig.. Kram från en okänding
Nej Krickelin, JAG är sist med att sätta frön i såjord. Mina rosenskäror och malvor i påsar är inte ens inköpta… Jag tänker att vi är så bra vi mammor (och pappor) i vår strävan att ge våra barn vad de behöver. Du duger! Och alla andra med gråten i halsen och hjärtat i bröstet och stressen i magen. Hoppas din helg blir fin. En kram och massa pepp skickar jag några mil söderut till dig! /Malin T
Jag är impad av er som drar tyngsta lasset. Min man är pappaledig för tillfället och sköter all markservice men jag håller ändå på att bli tokig och förlora förståndet allt som oftast. Heja dig!
Precis så är det. Du skriver så fint att jag bara måste kommentera, fastän jag aldrig gör det. Kram på dig! En läsare i Varberg
Hej, jättefin blogg du har. Otroligt fina bilder som berör och vackra ord som gör detsamma. Skönt att veta att man inte är ensam i otillräckligheten. Känns nästan som en destination man stundtals tror man kommit till, men inte alltid vill vara i… Samtidigt finns det inget som kan slita en därifrån. Trots allt så är dom ju värda allt dom kära. Efter regn kommer solsken. I alla fall så hoppas jag på det. Kram Viktoria
Du är så vis ta till vara på det bevara det i ditt hjärta❤
Det är sjukt jobbigt då det blir för mkt glöm inte att vara mkt med dem som ger dig kärlek, går det bara lite så sug ut allt och göm det i ditt hjärta.
Du är fantastisk!!!
Stor kram fast jag inte känner dig!
Det är så få som berör och inspirerar som du!
Kloka du. Kloka läsare. Sänker axlarna och känner att även jag duger. Tandagnissel och panikblick till trots.
tack!!
Du sätter ord på det där mamman i mig bär på så ofta. Det blir inte alltid som man tänkt. Jag försöker tänka, så här blev det idag. Jag njuter av dina vackra foton ofta. Klokt att vara människa, precis som man är, precis just nu i denna stund. Ack, så svårt att tänka vissa dagar. Idag tror jag helt enkelt jag ger upp städningen, jag har två älsklingar som ligger steget före ändå. Önskar en trevlig helg.
Kloka ord och vackra bilder, det är en lisa för själen att titta in här hos dig.
Känner ofta det där med tiden. ATt jag fastnat i klister på något vis. Men jag tror att lyckan handlar om att gilla läget helt enkelt. Det är så här det är just nu.
Och det min vän är att vara mycket, mycket klok.
Kram
Fantastiskt! Vi sov i ett härligt Romantikrum på Varbergs Stadshotell och Asia Spa. Ring 0340-690108 och prata med bokningen eller gå in på hemsidan http://www.varbergsstadshotell.com
Måste bara fråga….
Såg fina hotellbilder på ditt instagram igår..
Vilket hotell?
Kanske ska gifta mig i Varberg och hotellet såg såå fint ut 🙂
/m
Jag tänker alltid på hur otroligt tapper du är, hur mycket fint du sprider och delar av ord och bilder. Jag är lika gammal som du men har bara ett barn. Och bara det kan vara svårt att få till med jobb, kreativitet, egen tid, och allt det där. Jag brukar tänka att det inte är nån ide att gå in varenda känsla. Likaväl som att man ibland får bryta ihop och tycka att allt är skit även om man vet att man har så
mycket att vara glad över. Det här kanske mest blev
rörigt.. Känner att jag alltid har mer jag vill säga! Kram till dig!
Vissa dagar är jag inte stolt över mig själv i min roll som mamma. Profylaxandningen används lika effektivt som under förlossningen för att lugn och fokusera. Varför kan en förälder aldrig stämpla ut? Men det är som du säger, här sitter jag (vi) medan gråten tar över och inser att detta är lycka.
Skickar massa pepp till dig, fina Kristin! Kram Suss
Vad fint du skriver, oj vad många det måste vara som känner igen sig i det du beskriver. Vardagslycka känns ibland ouppnåelig, med alla måsten och krav. Men sen ibland, för en sekund, glimrar det till, och den där känslan av total harmoni infinner sig (för att nästa sekund ge sig iväg igen), men då vet man allafall, den finns där nånstans att finna.
Kram till dig.
Här sitter en annan mamma som känner igen sig så väl i det du skriver. Sista raderna om lycka var så träffande att jag till och med började gråta (det behövs inte så mkt för att tårarna ska komma krypande när man ligger på gränsen hela tiden.). På något sätt får jag stöttning genom att läsa om din vardag – och det känns lite bättre att veta att man inte är ensam om att ha en man som arbetar utomlands och på hemmaplan står man ensam och servar med allt vad vardagen har att erbjuda denna vecka, denna dag.
Hoppas du får lite skön avkoppling tillsammans med rosenskäran och malvan i helgen!
Styrkekramar!!
Tack Krickelin, jag tar också med mig orden om lyckan i handen. För innan idag var jag så lovstressad att det blev svårt och prata och andas samtidigt. Jag ler mitt finaste mot dig, mig själv och alla andra som kan behöva.
Kram till dig!
love your pictures!
Jag vabbar inte längre, min Yngstan är snart tonåring, men OJ vad jag känner igen det där! Och vad KLOK du är: det med att ha lyckan i handen hela tiden var dagens bästa. Jag tar det med mig, att plocka fram när vardagstristesspaniken faller över mig.
Trots att jag bara har ett barn känner jag igen. Vabbande gör inte livspussel lättare! Fast jag tror det är en period, snart blir det lättare, sommaren blir fin!