Bakom den turkos dörren.

Där bor Lillebror.

Det var vårt kontor förr.
Innan vi blev trebarnsföräldrar.

Vi vabbar idag igen. 

Den lilla magen vill liksom 
inte bli frisk , hur mycket blåbärssoppa
jag än häller i den.

På dagis talar de om epedemi 
och att föräldrar lämnar för
tidigt. Men alltså, herregud,
kommer vi nånsin bli friska.
Här hemma har vi en tyst fejd om 
vems jobb som är viktigast.

 Alltihop är loppisfynd.
Förutom ljusslingan , den rosa
korgen och lampskärmen.

Och tavlan har jag gjort själv.

Herrejösses vad jag samlat 
på mig massa konstiga filurer.
Detta paret nickar med huvudet 
när man puttar till dem.

Solen skiner ute
och jag har lovat kurragömmalek.

Kommentarer till “

  1. Vad fin Igor är! Första bilden liknar han en liten docka som passar in.
    PS Store Simon säger att han saknar er alla.

    Anne

  2. Ja, han är vår lilla docka faktiskt.
    Kolla över värmen hemma, det är nog inte bra att småfrysa när man håller på att friskna till.

  3. Åh gud, du borde vinna massor av priser, ära och berömmelse för dina bilder! De två första är ju himelskt underbara! Perfekta i hela alltet 🙂 Rena rama lyckokorten som säger massor, iaf för mig. Tack för dagens lyckorus 🙂

    Ann-Louise

  4. Han ser nästan ut som en liten docka på den första bilden, finaste Igor:)
    Det måste vara så himla tufft det där med sjukdomstider och barn, nästan så att man förstår att föräldrar lämnar tidigare än de borde…även om det inte är rätt. Här blir vi inte heller riktigt friska verkar det som, börjar tro att vårt sovrum är alldeles för kallt.

  5. Fint med en turkos dörr. Stackare med alla sjukdomar, bacillerna har hittat till mig med men vi hoppas alla att de ger upp snart, vitaminer, sömn, the och kärlek så vinner vi snart kampen denna gång! Kramar med massa energi och kärlek till er! // Carro

Kommentarer stängda