Och så låste jag upp den rosa dörren och hamnade helt plötsligt hemma i Frankrike. Inte alls planerat men livets utmaningar tog mig hit och jag har kört i en evighet. Första gången jag körde hela vägen själv och jag har lyssnat på alla poddar som finns och druckit på tok för mycket kaffe.
Boris och jag gick en tur runt vinfälten igår då dagen nådde sitt slut, himlen färgades rosa och en blek måne visade sig över hustaken. Dagen efter vaknade jag med honom vid fotänden och denna torsdag har han förflyttat sig mellan dagbädd, poolkant och här på hallgolvet. Han är gammal gubbe nu och och den här sömniga byn passar honom perfekt.
Här lägger man märke till livet och alla ljud på grund av att det är så lugnt och tyst. Grannens nya höns tjattrar trivsamt, farbrorn med hästen passerar på väg till vinfälten och huset tvärs emot har hantverkare som putsar på fasaden. Jag äter lax och jordgubbar till lunch och graderna trippar hela vägen upp till tjugonio.
Dagarna lunkar. Jag har jobbet med mig. Allt blir bra,
