Bekännelser från en rörig hjärna. Jag var på fest i helgen och hamnade i ett fnissigt samtal om personliga egenheter. Eller – det blev mest mina egenheter, om vi ska vara ärliga.
Jag gapskrattade när jag berättade, mest för att mottagaren såg ut som om jag berättade något fullständigt chockerande. Vi var varandras motsatser om man säger så. En man i medelåldern med stark dragning till ordning och reda & så jag med mina rätt flummiga vardagssituationer.
Men vad skulle jag göra då? Klart man måste gapskratta åt det.
Jag brukar skoja bort mina mindre smickrande drag. Det känns bättre att skratta åt eländet än att skämmas.
Någon annan skulle säkert säga att jag borde ta tag i det. Att jag borde jobba på att “ändra min personlighet” och styra upp mitt liv.
Men när man är 46 år och redan försökt tusen gånger – då vet man: vissa saker är bara som de är.
Jag har ju förmodligen ADHD. Det vet jag. Både min mamma och mina barn har diagnoser. Men jag har hittat verktyg längs vägen:
Till exempel min man, min närmsta kollega och min revisor. Listor. Acceptans.
Här är några av mina mest kaosiga vardagsdrag:
Bilbeteende av sällan skådat slag
– Jag har klivit in i fel bil flera gånger. Alltså inte bara min egen, utan helt okända människors.
Oftast händer det efter att min man lämnat av mig utanför en butik. När jag kommer ut igen och hoppar jag in i en bil som inte är vår – och det sitter en främmande (ofta chockad) man i förarsätet.
En kompis till mig gjorde samma sak. Fast då satt Mikael Persbrandt bakom ratten. Det känns ändå himla värdigt?
Min egen bil är också ett kapitel för sig. Den är ett rullande kaos:
– Motorstopp p.g.a. glömt tanka
– Kletiga mugghållare med nycklar fastklistrade i botten
– Träningsväskor, blöta handdukar, gamla sopor
– Burkar, kaffekoppar, prylar på alla säten och golv
– En gång hällde en påse briketter ut sig i passagerarsätet. Jag lade en handduk över under en vecka och betalade senare ett av mina barn för att dammsuga upp det.
Men! Jag får inte längre motorstopp. Man lär sig av sina mest pinsamma stunder, tro det eller ej.
Garderoben = min man kallar den en naturkatastrof
Jag städar, hänger in, viker. Dagen efter: högar på golvet igen. Min man och jag delar garderobsrum. Hans sida är färgkoordinerad och pedantisk. Min är ett kaos. Jag fattar inte hur det kan vara så. Städar så ofta.
Min man suckar över hur jag ställer in i diskmaskinen också men ärligt – det ska ju bara diskas, måste alla gafflar ligga i prydliga rader då?
Det goda i det hela? Han har bett mig vänligt men bestämt att själv få ta ansvar över hela familjens tvätt. Det går jag gärna med på – för jag lagar maten och sköter handlingen allt som oftast.
Ordning utåt, kaos inåt
Jag kräver ordning runt mig i öppna ytor – i kök, sovrum, vardagsrum. Får världens stress om det står smutsig disk på bänken i köket eller om det är slängda skor och jackor i hallen. Men öppna en låda, bil, garderob eller källare… och ni förstår varför jag frågar: Någon psykiater här som kan förklara detta?
Jag har svårt med mejl, sms, Kivra och räkningar. Jag glömmer ofta att betala privata räkningar.
Kivra… vad ÄR det ens? Det plingar till med 20 notiser och mail – och plötsligt har man missat något viktigt mitt bland allt oviktigt. Massa besked om ditten och datten så man orkar aldrig läsa ens och så helt plötsligt BAAAM (!) ett från inkasso…
Facebook? Har ej varit där på länge. Har missat både fester och möhippor för att jag inte hängt med i app-trådar. Jag kan inte sortera.
Det har verkligen varit skitjobbigt under åren med alla mail från skolor, datum, information, olika trådar man ska följa osv.
Men!
Till mitt försvar: Jag sköter jobbet. Alltid. Deadlines, fakturor, leveranser – allt i toppform.
Det är det privata som faller mellan stolarna. Det är kanske samma där som med huset – att allt man ser får jag gärna vara iordning. Jag bad förresten min kollega läsa detta inlägg innan jag publicerade och hon ville gärna att jag ska skriva att jag har väldig ordning på jobbet och som chef – så jag inte upplevs som en rörig männsika ”för det är du verkligen inte Kristin!”
På jobbet är struktur a och o tycker jag och det är också viktigt att vara transperent med mina utmaningar för det gör att vi hjälps åt och kompletterar varandra. Precis som i familjelivet där jag väger upp där min partner kanske inte har sin styrka.
Är det pinsamt att punktlista sina svagheter? Ja.
Är det skönt att skratta åt dem tillsammans med andra som kanske känner igen sig? Också ja.
Känner du igen dig i något? Kroka arm!
Och du som har färgkoordinerad garderob, städad bil och betalda räkningar – snälla, döm mig inte. Jag lovar att jag har andra kvalitéer.
Nu funderar jag nästan på att be Jonas skriva nästa blogginlägg:
”10 anledningar till varför det ändå är rätt härligt att leva med Kristin”. Hahah.
Ska jag ta tag i mina 4976 olästa mejl?
Som att sopa bort all sand från stranden. Eller bara radera allt och börja om…
Vi får se.
Problemet med Kivra är samma som fördelen med Kivra: allt ska komma till samma ställe. Så likadant som den fysiska brevlådan, stort och smått samlas. Så är det svårt att hantera den fysiska posten är det inte konstigt att Kivra också blir struligt.
Jag är tvärtom när det gäller var stöket ligger, MÅSTE ha ordning i lådor och skåp. Så går det inte att lägga/ställa in saker på ett ordningsamt sätt blir de kvar utanför och stökar. Exakt alla som under mitt liv klagat på hur stökig jag är har fungerat precis som du, och blivit chockade är de öppnat ett skåp och funnit prydliga rader. 😀
Facebook är ett mysterium. Jag har avslutat kontot en gång men nu försöker jag igen. Men det är rörigt! Har inte kivra, gillar att ha få kanaler att hålla koll på.
Jag tänker att vi alla har våra svaga sidor. Fast jag vill egentligen inte skriva svaga sidor för vi är olika och bra på olika saker. Det låter som att du och din man ändå kompletterar varandra väl.
Några av mina små egenheter:
– Jag använder gärna soffan i vardagsrummet som garderob.
– Avskyr röra men är oftast för trött för att ta tag i mina röror som jag ställer till med i hemmet.
– Det är omöjligt att komma ihåg mejlfakturor. Vet inte hur ofta jag glömt bort och sedan får betala mer i och med dyra påminnelseavgifter.
– Går in med skorna på och tar av dom i köket. Låter gärna skorna stå kvar i köket till nästa gång jag behöver dom. Är det löparskor kan ta det ett par dagar innan de flyttas till rätt ställe….
Tycker det är befriande att höra om andras små egenheter. Tack för att du delar!
Underbart inlägg! Om man får säga så 🙈 Så befriande att läsa att det inte är perfekt bakom alla ”perfekta” bilder. Min bästa kvalitét är att stapla oren disk över hela diskbänken och spisen, ibland köksbordet med. Försöker med att jag ska diska oftare, men det GÅR INTE! 😆 Först när alla tekoppar + reservkoppar är använda går det att diska 😅 Sen blandas ren disk med oren på diskbänken – men jag har stenkoll på vad som är diskat och ej. Har ingen diskmaskin, och inte plats för heller, men funderar på om det kan fungera att skaffa en sambo 🤔
Herregud det var precis som att läsa om sig själv på pricken 🤣🤣 Är 47 år och blir aldrig organiserad, på jobbet ja, hemma nej. Vill ha städat och fint dekorerat i hemmet, men skåpen, bilen, garaget,vinden är som hemma hos en galen samlare av rang 🙈 Tänker att jag ska bättra mig men håller aldrig, varför fungerar man så ?
Tack för att du delar med dig och bjuder så hjärtligt på dig själv. Vi har väl alla våra utmaningar 🙂
Jag ser dock väldigt mycket framemot Jonas blogginlägg gällande att det är härligt å leva med dig. Jag tror han kan skriva om betydligt fler än 10.
Otroligt bekant… och Kivra men framförallt Klarna och kontokortsappar verkar ha slagit mynt av att det är svårt att ha full koll! Tog lång tid innan jag insåg att det var kombon av Kivras fördröjning av bet och att den avsignade betalningen inte läggs in synligt i internetbanken som gjorde att räkningar jag trodde var betalda ibland dök upp som inkasso! Pengarna hann gå åt innan räkningen som BARA syns i kivraappen faktiskt drogs. Morr. Lägger in manuellt i bankappen nu. Out of sight out of mind!
Jag känner också igen mig, super jobbigt! Men ordning på jobbet…
Ja är åt det båda hållen 😵💫 måste ha det städat runt omkring mig i mitt space & måste ha det städat o iordning i alla skåp – lådor – förråd! Undra om ja har nåt slags tvångssyndrom då 😩 önskar såååå att ja bara kunde låta det vara rörigt ibland ! O ibland undrar ja – är det rörigt fast det är som upplever att det är ordning ? Snurrigt det där !
Vet när du gjorde en video för nåt märke Kristin & du råkade spilla nån droppe olja på din fina skjorta – ja minns ja liksom undrade så hur du skulle få bort det 😵💫 men ändå älskade att du verkade så obrydd o att ja önskade ja hade det i mig .
Så skönt med livets kontraster & kan önska att ja kunde vara mer stökig o rörig ibland ~ för det känns som man kanske är en gladare människa då ? ❤️
Jag är visserligen ingen psykiater 😄men det där med att vilja ha det prydligt och cleant i sitt space, samtidigt som det är komplett kaos i lådor och skåp, det är ju en av de vanligaste ADHD paradoxerna. Är det kaos i hemmet blir det för mycket intryck och överstimulering, ens mentala kaos amplifieras av röran omkring en. Lådor och skåp tenderar att bli en ”safe zone” där det dels är out of sight – out of mind, och att organisera lådor blir så oöverstigligt svårt att initiera så där ger man upp direkt, det får vara så. Och har ändå en slags ordning i den röran. Jag har oftast en mental bild av hur lådornas innehåll ser ut och vilken grej som ligger i vilken röra 😏
hög igenkänning! livet med adhd är ett helvete – rätt ofta. det gäller att hitta strategier och ordna upp och människor som har förståelse. ändå önskar jag att vara helt ’normalt’ (vad det än är) för att det är så ansträngande! bara att komma iväg på morgonen trots att jag har ordnat allt och lagt fram (outfit, sportskläder, dator, mat) är det stressigt varje gång. adhd är ingen superpower!
Haha hög igenkänning.
Diskmaskinen åker allt i. Varför har vi ens grejer som inte kan köras där? Och noll ordning.
Jättebra på att städa snabbt, trycker in allt i skåp. Fråga mig inte vilket skåp jag lade vad i bara. Vi fick tex köpa ny tv vid en flytt för att jag hade ansvar för packning (sambon renoverade) och när vi flyttade in hittade vi inte ”dosan” till Samsung tvn, fanns inte att köpa ny. Någon vecka efter inköpet av ny tv hittas dosan i botten av en gosedjurslåda.
Har blivit bättre på räkningar men oftast någon dag sen även om jag alltid tänker jag ska betala direkt, något annat dyker alltid upp…
AUTOGIRO!! På varenda räkning, även de som bara kommer en gång per år. Det är så fantastiskt skönt att veta att man inte missar något. Enda problemet är att jag av någon anledning bara kan lägga upp autogiro på de privata räkningarna, inte på företagets räkningar. Jag har inte riktigt fattat varför, men det är nog att jag måste betala för en mer avancerad banktjänst än den jag har för att kunna använda autogiro på även på företaget.
ja, samma här, varför håller på med det!
Känner igen mig – väldigt ordningssam på ytan. Inga grejor ligger framme, men trycker in massor i skåp och lådor och orkar aldrig städa där. Ibland slänger jag in grejor och stänger snabbt för att inte allt ska ramla ut.
Har funderat på om jag är ytlig – mån om en snygg yta, nästan pedant, men egentligen hastig och rörig. Tror att många felaktigt tror att jag är samlad och strukturerad – sååå fel 😂 Dock, precis som du, väldigt ordningssam på jobbet.
Ha ha, har aldrig funderat på om jag har ADHD men känner igen mig SÅ i allt du skriver! Funderat en del på varför man ”uppfattas bättre” som ordningsam än som slarvig? Vi är ju bara olika! Skönt att läsa att du och tydligen många fler (kommentarerna) är som jag! Kram
Haha ja Äsch, ta bort dom bara! Mailen.
Är de viktigt kommer det nog nya!
Och Tack för skratt och inspiration! Jag är samma ang.garderoben… Byta kläder flera ggr per dag… Städar flera gånger per år garderoben och precis som du, blir det kaos direkt 😂🙈🙃😉 och har alltid beslutångest vad jag ska ha på mig…
Maken har sin helt fint och prydligt….
Det är tur att vi alla är olika! Det vore tråkigt annars om vi alla vore likadana!
Hej, har inte adhd men är nog lite högkänslig. Tycker också det är jobbigt med all info från skolan som rasslar in (tre barn i ålder 6-11) tillsammans med pling om fordonsskatt i Kivra.
Man scannar av direkt- är det här akut viktig info- nej! Då läggs det åt sidan. Samma taktik i mejlkorgen, hehe.
Vi får kämpa på Kristin! Jag väger upp det med annat 🙂
Kram!
S.
Känner så igen mig i det du skriver. Det är skönt! 😅👌🏻