Det spelas Bo Kaspers och
jag har en såndär
dag som gör mjukt i hjärtat.
Jag har foton att jobba med men
jag blir fast i växthuset istället.
Där tar tomatplantorna och krassen
alldeles för stor plats.
Och jag älskar det.
Grannen tog bort alla buskar
på sin trädgård så helt plötsligt
blev det en väldig insyn.
På Österlen åt vi mycket sill med lingon
och vi köpte ett par spetsgardiner
på en loppis som vi passerade.
Och vips, så blev det mitt egna rum igen.
Bland fikon och timjan grejar
jag bland mina små planteringar.
På en annan loppis i Simrishamn
köpte jag sju djupa
tallrikar med vackra flickor på.
Perfekt till sommarfilen med vinbär i.
Och en sak till.
När vi skulle köra hem från Österlen
så tvärvände min man bilen och sa:
-Nej, vi tar den vackraste vägen hem.
Och det säger så mycket om honom,
tänker jag.
Tycker så mycket om ditt sätt att skriva. Känslan.
Och bilderna. Underbara.
Kram
De där buskarna alltså.
Förstår att du saknar dom.
Blev fint med gardinerna. Man vill ju ha sitt eget lilla rum.
Och dahliorna. Så himla fina.
Hälsar Åsa
Det gör det verkligen. Vilka alldeles fantastiska bilder.
Fantastiskt växthus! Och spetsgardinerna blev ju pricken över i!
Det ser verkligen mysigt ut, förstår att du trivs!
Veksthuset ditt er bare suuuperkoselig,skjønner at du er mye der:)
fin fin kveld
klem