Ödet tog oss från det fina växthuset fullt av pelargonsticklingar till ett hem från 1700-talet. Ja, så himla spännande va? Vi skulle bara fota fasaden och frågade snällt då vi stegade över gärsgården med hungriga magar och på randen till att utbrista i värmeslag.
– Men kom in, ni vill kanske se er om?
Jo, man tackar. Höns, kaniner, härliga ungar, keramik, byggstenar från medeltiden och mycket annat. Vi var alldeles uppfyllda av härlighet och gick runt med stora smil i ansiktet. När de sedan frågade om vi ville ha lite kaffe och krusbärspaj så höll jag på att smälla av… va! Så himla fint!
Pappan hade täljt skedarna själv. Bara det liksom…
Mamman och hennes vänner hade drejat kopparna.
I trädgården stod också en litet rökeri och vi fick givetvis smaka av den goda lammkorven som de stoppat och rökt själva. Vi var i himmelriket, minst sagt. Sedan satt vi där i flera timmar och lyssnade på gotlandshistorier. 
När vi till slut tackade för fikan och behövde bege oss så fick vi en liten tur i ateljén.
Här håller Karin Sutare till och skapar massa finheter i keramik. Jennie fick med sig uttryck hem till Varberg och det ska bli spännande att se vart det hamnar.
Vi beslutade oss för att köpa några burkar av deras honung med oss hem, som ett fint minne av denna dagen. När jag tänker tillbaka så kan jag nog inte ens fatta att det där hände… Tur att jag har massa foton att gotta mig i så här efteråt. Människor är bra fina alltså. Öppna hjärtan kommer man långt med.
