Vi möts på vattnet, sa vi. Jag cyklade ner till viken och hon bar sin bräda över den lilla ängen och ner på stranden där hon bor. Jag bar ner brädan och stegade genom tången samtidigt som den sjunkande solen skiftade till orange, paddlade ut några hundra meter på stilla vatten med fantastiska brännmaneter där under och så möttes vi flytande från var sitt håll. Samtal om Köpenhamn, prioriteringar och familjeliv . pusslet. Och havet kändes fortfarande ljummet då det slog upp mot fötterna på brädan. 
Sedan dök solen ner i horisonten och och jag paddlade tillbaka till viken i overkligt rosa hav, cyklade hem i våtdräkt med filt om axlarna och drack te med min man. de här kvällarna. Min trädgård är full av hallon och barnskratt medan huvudet är fullt av glasskärvor. Mina foton är från en sådan kväll i viken. en annan. kram och fin torsdag.
höstkvällar i viken
