Mildred. Min farmor hette det. Hon hade mjuka händer och lika smala underarmar som jag. Vi brukade stå vid gärdsgården och vänta på farfar och min storasyster som hämtade morgontidningen. De tog lång tid på sig och matade hästarna med morötter eller sockerbitar längs vägen. Vi pratade om blommor, om flitiga Lisa och de gigantiska rodedendronbuskarna som stod i slänten. Det var fuschians sagolika droppar som hon älskade mest. tror jag. Sedan åt vi havregrynsgröt och jag som var så rädd för ormar fick farmors hand i min på väg till utedasset…
Tre ägg blir en fin liten tjockpannkaka. Vi äter den med honung och kanel.
I morgon går jag och köper en fuschia.