Miranda Rebecca har ett gäng Wyandotte som är förbaskat ståtliga och vackra. De värper året om och bor i sötaste lilla hönshuset jag någonsin sett.
Hönshuset har Jake byggt. Såklart. Han har också byggt deras bedårande växthus och håller i detta nu på att försiktigt ta ner dessa vita väggar och plockar fram originaltapeten från mitten av 1800-talet…
I sovrummet är det blått och i hallen samsas diverse härligheter.
I det turkosa köket. Mirandas minnen som samlas här och där är bland de vackraste och jag måste verkligen skaffa korgar som hänger från taket.
Hon bjöd på Myntate i växthuset samtidigt som vi gick igenom ett och annat.
Miranda och jag brukar tävla om vem som har mest avflagnat nagellack…hahahaha.. antar att vi har mycket viktigare saker för oss än pilla med naglar och sådant..ska vara glad om man får på sig mascara någon gång liksom…
I Lyckan, som hennes hus heter, hade det blivit höst och vi gick en tur i trädgården.Miranda visade sin nyaste tatuering som håller på att läka. Love deep like the sea. Tjusigt.Och här är ju hönshuset. Gulligt, inte sant?
Vi skulle fota en del nyheter och tog oss ner till fyren, ett stenkast från Mirandas lilla hus.
Där låg havet ofantligt stilla och vi hade med oss morgonrockar, te och en trumpet.
Denna mugg kommer nämligen snart in i sortimentet igen.
Vattnet var svalkande och härligt. Jag ångrar att jag inte låg i lite till faktiskt… höstbadandet är fasiken helt beroendeframkallande. Jag tar ett dopp varje dag nu.
Sedan blev det brått. Min mamma kom med barnen och vi hade lovat dem kräftor som Mirandas pappa fiskat dagen innan. De gick på upptäcksfärd under huset och matade hönorna med brödskalkar.
Och sedan frossade vi i havskräftor medan regnet smattrade på växthustaket och sköna toner av country spred sig där inne. Efter maten gick barnen och jag ner till hamnen och kastade skalen i vattnet så fiskarna skulle ha något att smaska på.Sedan blev det mynta- och rosente igen. Så mysigt. Alltihop!