på vägen ut

På väg ut i växthuset.
I hallen har jag placerat
biblioteksböcker som ska lämnas.
Fikonet som ska ut.
Och kaffet som ska med.

Brädorna står lite överallt i huset.
Tavlan visar tiden i alla länder.
Och det är så bra att ha en 
sådandär som man knackar på,
som visar hur vädret ska bli, tycker jag.
Vad heter en sådan tro?

På morgonen förberedde jag  växterna för en varm dag.
Och de säger att det ska var varmt hela veckan.
Vi äter våra tomater nu. 
De är söta och varma.

Ringen köpte jag i Oslo.

Som sagt. Dahliorna tar verkligen över växthuset i år.

Pelargonerna går det sådär för. 
Sticklingarna jag tog är sega.
Men de doftar fantastiskt när 
jag gnuggar bladen.

Idag försöker jag hinna med det som inte hanns 
med igår. Jag följer samma lista.
Sen undrar jag så när jag ska
ta mig tid att samla mina ord.

Och en annan sak. Jag har
börjat leta efter mig själv
på sistone. Jag letar liksom överallt. 
Sitter tyst och lyssnar och försöker hitta mig
där bland alla samtal och åsikter.
Vet ej varför..
Jag kanske 33-års krisar.
Eller så är jag bara nyfiken.

Kommentarer till “på vägen ut

  1. Vad fint! Mina Dahlior har det inte gått riktigt lika bra för. Den ena kom aldrig upp och den andra fick aldrig några blommor. jag var nog för sen och för ouppmärksam. Även blommor behöver väl sin dagliga dos kärlek antar jag. Känner att jag inte räcker till för alla. 🙂 33-årskris säger du. Känner själv att gu större barnen blir dessto mer tid öppnar sig för mig igen, att vara mer än mamma och då kommer valen och funderingarna. Vem är jag, vad vill jag?

    Skulle du få lust att göra en bok har jag sett att Blurb.com har en försäljningstjänst. Kan vara bra om man vill prova på och inte ligga ute med kostnader för många ex. Om man inte får till det med ett förlag som vågar ta risken förstås.

  2. Barometer, just get!! Tack! Och tack för många kloka tankar om att leta efter sig själv, kommentarer som jag tacksamt suger åt mig, kram

  3. Jo, jag har lyssnat, så härligt med muminrösten och allt 🙂 Jag satt på simskolan och glodde på ungar i en pool när jag lyssnade. kram

  4. det är bra att leta efter sig själv och lätt att tappa bort sig lite ibland och ofta är det inte samma person man hittar…

  5. Vi har en barometer i köket. Idag står den på sol – och det stämmer ju!
    Jag har den senaste tiden i mitt 38-åriga liv för första gången börjat hitta in.
    Skalat av och börja hitta det där jaget och inte det jag trodde att alla andra trodde var jag.
    En kris. Kanske. Men ändå skönt. Att erkänna för mig själv. Det är ok att leta. Bli glad att finna sig själv där inne under en massa skydd och gömställen som jag byggt upp alla dessa år.
    Hälsar Åsa

  6. Oh, precis likadan som din barrometer, hade mina föräldrar hängande i hallen, under hela min uppväxt.
    Sedan det där med att tappa bort sig, det händer mig då och då, genom åren, speciellt om det sker mycket runt omkring, jag tror det bästa är att kunna konstatera att man har tappat bort sig, och inte bara köra på.
    När pusselbitarna hamnar på plats kommer man på att man har hittat sig själv igen, det kommer inte som en blixt från en klar himmel, som på film, nej det smyger sig på en.

  7. Åh en barometer – vill jag också ha. Det hade min mormor och morfar. Har inte tänkt på den på evigheters evighet. Vad fint.

  8. En liten kris då och då är bra för utvecklingen. Lyssna du på. Rätt vad det är hittar du dig. Eller upptäcker att du ju var där hela tiden 🙂

    Kramar

  9. Du får lyssna på Märta Tikkanens sommarprat när du har en stund.
    Jag hade ingen stund men gjorde det medans jag städade kylen, det gick det med.

    På tal om orden.

    Kram min vän.

Kommentarer stängda