Kanske är de vanligaste symptomen under förklimakteriet och klimakteriet just vallningar och kraftiga humörsvängningar. Det är i alla fall det många söker hjälp för – och ofta också det som leder till att man påbörjar hormonbehandling.
För vi kvinnor är ju otroligt smärttåliga. Vi är vana vid att ha ont – efter graviditeter, förlossningar och amning. Så när kroppen börjar mola och värka där runt 40 tänker man lätt att “det här är väl bara en del av att bli äldre”. Man biter ihop, för det är ju så vi gör.
I mitt förra inlägg om min ryggskada var det många som delade egna erfarenheter men också några som skrev att de har ont i kroppen trots att de ej skadat sig – stela leder, trötta muskler och en känsla av att kroppen har börjat protestera, utan någon tydlig orsak.
Jag vet precis hur det känns att vakna på morgonen och känna sig gammal i kroppen efter en natt. För min del hade jag dessutom vaknat flera gånger varje natt med värk i ländryggen. Jag blev orolig, trodde nästan att jag hade något allvarligt – så jag gjorde en MR som visade artros och en gammal blödning. Sådant som blir bättre med rörelse och träning.
Men ärligt talat tror jag att klimakteriet spökade också. För sedan jag började med hormonbehandling i början av året har värken minskat markant. (Om man bortser från min senaste ryggskada, förstås…)
Värk i kroppen är faktiskt ett av de vanligaste – men minst omtalade – symtomen under förklimakteriet och klimakteriet. Och nej, det är inte inbillning. Det finns en tydlig biologisk förklaring.
När östrogennivåerna börjar sjunka påverkas inte bara menscykeln, utan också leder, muskler och bindväv.
Kroppens förmåga att binda vätska minskar, vilket gör att brosk och leder blir torrare och mindre elastiska. Samtidigt kan den inflammatoriska aktiviteten öka. Resultatet blir stelhet, ömhet och en diffus värk som gärna flyttar runt i kroppen.
Många beskriver:
-
Stelhet i fingrar, knän, höfter, nacke eller axlar
-
Morgonstelhet som lättar när man rör sig
-
“Vandrande värk” – smärta som flyttar runt
-
Tyngdkänsla eller svullnad i kroppen
-
Allmän muskelömhet, som en ständig träningsvärk
-
Ibland stickningar eller domningar
Under förklimakteriet, när hormonerna svajar extra mycket, kan värken dessutom komma och gå i cykler.
Vi kvinnor är ofta väldigt bra på att ta tag i saker. Vi tränar, sover ordentligt, äter antiinflammatoriskt, bastar, badar kallt, torrborstar, vandrar – you name it. (Jag pekar på mig själv här.) Men ibland räcker det faktiskt inte. Ibland handlar det inte om livsstil, utan om hormonbalans. Då kan man behöva kolla sina östrogennivåer och få lite hjälp utifrån.
Östrogen har nämligen flera viktiga roller – det skyddar brosk och benmassa, smörjer lederna och dämpar inflammation. När nivåerna sjunker försvinner en del av det naturliga skyddet, och lederna blir mer känsliga.
Lägg till sömnbrist, stress och låga progesteronnivåer – vanligt i förklimakteriet – så försämras kroppens återhämtning och smärttålighet. Och plötsligt känns allt lite tyngre.
Jag hade själv aldrig sökt hjälp för just värken. Jag sökte hjälp för att jag inte orkade med att leva längre – jag var på botten psykiskt, och min man fick bokstavligen tvinga mig till läkaren.
Men det blev vändningen. Jag har testat mig fram bland både tabletter och plåster och har landat i att östrogenplåster och en isatt hormonspiral för progesteron.
Nu är jag mer jämn i humöret och inte så ledsen längre. Jag har dessutom mindre ont i leder och sover bättre.
Om du känner igen dig i det här, om du lider av värk, stelhet eller bara den där känslan av att kroppen inte längre känns som din – sök hjälp.
Man behöver inte gå runt och ha ont och må dåligt. Det finns lindring, och Du förtjänar verkligen att må bra.
