Jag minns så väl när jag satte mig på den där långa bänken våren 2020, pirrig av förväntan och full av energi. Året innan hade jag tagit det stora beslutet att stå på egna ben – att bygga ett eget varumärke, helt själv. Jag var otroligt tacksam för alla år med mitt tidigare varumärke, för resorna, lärdomarna, gemenskapen och alla äventyr. Men det var dags att gå vidare. Ett stort och samtidigt lite skrämmande steg i mitt företagande.
Vid årsskiftet hade jag precis skrivit på kontraktet för en ny butikslokal, fylld av planer och drömmar. Jag såg framför mig möten och evenemang, föreläsningar, middagar, workshops, nätverkande och en plats där idéer skulle få ta form och växa.
Men så kom mars 2020. Först började nyheterna om smittspridningen ta fart, och den 11 mars klassade WHO covid-19 som en pandemi. Kort därefter, i mitten av mars, införde Sverige sina första större åtgärder – resor begränsades, sammankomster ställdes in och distansarbete blev en ny verklighet.
Lagt kort ligger. Kontraktet var redan påskrivet – nästan 300 kvadratmeter. Jösses, vilket steg!
Jag hade dessutom byggt upp relationer med leverantörer till mitt nya varumärke på Sri Lanka – en plats som jag och min familj återvänt till under många år. Men när pandemin slog till förändrades allt. På gatorna patrullerade militären och samhället stängdes ner helt. Utegångsförbud infördes och allt stod stilla.
Som tur var hade jag redan beslutat att lägga produktionen av linnekläder i Europa. Dels för att underlätta kommunikationen, men också ur ett hållbarhetsperspektiv. Här hade jag bättre insyn i fabrikerna som sydde mina plagg, och arbetssätten och villkoren liknade dem vi har i Sverige.
I Europa stod verksamheterna inte still på samma sätt, och produktionen av min linnekollektion kunde ändå fortlöpa någorlunda enligt plan. Men allt från Sri Lanka blev en helt annan historia. Något år senare möglade varorna på en båt – en dyrköpt och lärorik erfarenhet för mig
Men så är det – så kan det gå. Jag var långt ifrån ensam om att möta utmaningar som företagare under pandemin. Butikslokalen stod där i alla fall, redo att inredas, och det var bara att fortsätta framåt med planerna, samtidigt som jag anpassade mig efter restriktionerna.
Det som faktiskt blev en av de stora fördelarna under den här tiden var att de flesta befann sig hemma, med blicken fäst vid sina skärmar. Det gjorde att många kunde följa min resa och lanseringen av varumärket på nära håll – en liten ljuspunkt och positiv kontrast till alla tunga larmrapporter som annars präglade det här märkliga året.
I juni 2020 slog vi äntligen upp portarna – både digitalt och fysiskt. Hela linnekollektionen sålde slut direkt, och även vår keramik fick snabbt nya hem. Den sommaren semestrade de flesta svenskar på hemmaplan, och många valde bort storstäder och gallerior för småstäder och naturupplevelser. Det gjorde att många också hittade till oss i Varberg. Med våra rymliga butikslokaler kunde vi ta emot besökare på ett tryggt sätt, och trots de märkliga omständigheterna blev sommaren intensiv – och alldeles fantastisk.
Jag krokade arm med många av mina kollegor och vänner – tillsammans skapade vi roliga projekt och hjälpte varandras varumärken att synas. Bland annat hade Hanna Wendelbo workshop i måleri hos oss i lokalen, vilket blev en härlig mix av kreativitet och gemenskap.
Vi hade workshop i växtfärgning en sommar och det var verkligen lyckat.
Tänk så mycket vackert som har skapats innanför dessa väggar, och så många vägar som har korsats. Så många kvinnor har mötts här och knutit band för livet. Det fyller mig med värme i hjärtat att ha fått vara en del av det.
Sofia Mokkasin Jansson höll workshop hos oss två gånger och lärde ut konsten att skapa pappersblommor – långt innan trenden tog fart i Sverige. Hon var verkligen pionjär inom området, och senare skapade hon bland annat blommor för Svenskt Tenn.
Ja, jösses, vilken resa vi alla har gjort under de här åren!
I morse satt Hanna Wendelbo i soffan på Nyhetsmorgon bredvid Karl Fredrik och pratade om Rosa Bandet-kampanjen. Såg ni?
En helg var Linda hos oss och höll en kurs i hur man gör egen surkål och kimchi. Älskade detta!
Varje gång vi hade en spännande kreatör hos oss hade jag alltid med mig kameran för att dokumentera. Den visuella berättelsen om lokalen och allt som hänt här har verkligen betytt mycket för varumärket.
Kors vad jag har grejat med miljön för att ständigt utveckla den och bjuda på något kreativt och vackert. Det har verkligen varit en fröjd!
Och kollektionerna som tagits fram genom åren har alltid haft härliga berättelser runt sig, med inspirerande moodboards som skapats i sann “storytelling-anda” – något som år av bloggande verkligen har lett fram till.
Detta blå mönster blev väldigt populärt minns jag. Kanske ska vi väva upp en gyllene variant i samma ruta?
Och här står jag, i vårt fina kök. Ett kök som inte alls finns kvar längre – spisen är bortburen, tavlorna nerplockade, diskmaskinen står på sniskan, och ja, lokalen är snart helt tom efter en hel dag med lådor och möbler.
En epok går i graven. Det är både lite sorgligt, men också ganska skönt. Jag brukar känna i magen när jag är klar med saker, och för mig är detta nu ett avlutat kapitel. Nu är det bara att fästa blicken mot framtiden.
Just nu är jag verkligen spänd på vinterns kollektion. Jag har provat våra nya plagg idag – en helt fantastisk ny kjol och en underbar blus som lanseras tillsammans med andra klassiker som jag vet att ni kommer uppskatta inför vintern.
