I början av veckan lämnade jag mitt paradis i Languedoc och landade rakt in i stormarna på den svenska västkusten. Kontrasten kunde inte vara större. Sedan dess har jag försökt komma ikapp på alla plan – lanseringar, kollektioner och flytten från vår gamla lokal.
Vi har fortfarande vår butiksyta på runt 300 kvadratmeter på Brukstorget. Att betala dubbla hyror i ett halvår har inte varit roligt, men snart är det över. När sista flyttlasset går och nycklarna lämnas över kommer jag känna mig fri.
Men vad krävs mer för att känna frihet i mitt sinne och i min kropp?
Frihet för mig just nu är så många olika saker:
– Städa källaren.
– Rensa garderoberna.
– Bli klar med nästa kollektion.
– Sälja vårt stora hus med den gigantiska trädgården och flytta till något mer lättskött. (?)
– Lägga upp arbetet smartare så jag kan tillbringa mer tid i Frankrike.
– Gå i terapi och komma lite mer till ro i mig själv.
– Komma igång med träningen efter ryggskadan och känna mig stark igen.
Listan är lång – men var börjar man egentligen?
Häromdagen lyssnade jag på Underbaraclaras podd, där hon och Malin pratade om att skapa förändring i livet för att må bättre. Clara berättade om alla steg hon tagit för att förändra – ändå fanns skavet kvar. Till slut skilde hon sig, och plötsligt öppnade sig en helt ny tillvaro.
Är det kanske en skilsmässa jag själv behöver?
tillägg 13.32. (Obs! Ironi. Läs kommentaren i kommentarsfältet om du är en av dem som nu tycker synd om min man)
Eller handlar det snarare om att våga prioritera, våga rensa bort det som tynger, för att skapa ett liv som känns lättare och friare?
Jag behöver definitivt en skilsmässa av något slag. Kanske inte från min man dock. Jobbet? Hemmet?
Det är alltid vemodigt att lämna. Speciellt den här tiden på året när Sverige är mindre lockande.
Den här gången städade jag och bytte lakan, men lät grejerna stå kvar i kylskåpet och fönsterluckorna vara öppna. Min mamma ska bo där ett tag, så alla vanliga stängningsrutiner kunde jag hoppa över
Så fint att hemmet används. Inte sant?
Jag ska ge henne en hel liista med nyupptäckta pärlor här i Languedoc – kultur, mat och natur. Allt det där jag vet att hon gillar.
Har lagt bubbel på kylning, fixat pool och trädgård.
Sådärja. Packad och klar för hemgång. Kommer snart tillbaks igen…
Läser ibland bloggen, detta läste jag…du är ärlig och delar med dig öppet av dina tankar. Det är modigt. .. och jag tror det behövs som motvikt till allt ”som alltid ska vara perfekt ”.
Till alla perfekta liv… finns de?? Alla vi som drömmer, har så många tankar om livet. Är vi bara jobbiga??.. Nej det tror inte jag! Människor är olika, fortsätt vara DU, du är intressant, sann, modig…. inte alla som vågar vara det. Jag får nog läsa bloggen oftare😊. Lycka till med allt🌟
Jag har följt dig i många många år och en gång (för något år sedan) träffat dig live på något event i Halmstad där jag gick fram och uttryckte mitt Tack för att du är så genuin/autentisk och sårbar på din blogg. Mänsklig. ”Trots” all din framgång, som är oerhört inspirerande.
Det finns en gemensam benämning för de som känner ett behov att förminska (dig, i detta fall), för kritik är en sak och den ska vara konstruktiv, annars är det bara förtäckt mobbing – men att vilja förminska någon handlar om avundsjuka. Att den som förminskar någon annan känner att den själv inte är nöjd med sig själv och sitt liv (ofta omedvetet/oreflekterat). Och då måste andra tryckas ner/tryckas till.
Det känns alltid sårande, när man är sig själv och blir avvisad. Det blir ju en form av härskarteknik som i sig alltid går ut på att just förminska någon annan och degradera hens värde.
Det jag har gjort när det hänt mig någon gång i arbetslivet är att bemöta det med en spegling ”jaså, du gillar att förminska människor? Men det köper inte jag, för jag äger mitt eget värde. Så jag står upp för min rätt att vara Jag.”
Precis som du så klokt bemött kommentarerna här.
Och nu poppar det upp en gammal sång från söndagsskolan som gick ”du är du och du duger, du är du och du duger, du är du och du duger – ja, du passar perfekt i Guds famn”. Tänk om alla människor kunde känna så? Då skulle det inte finnas något behov av att förminska andra.
Tack för fin och klok reflektion.
Och så kul att du kom fram och sa hej!
Önskar dig en fin helg Sara!
kram Kristin
Tack detsamma till dig! Kram 🙏🤗
Jag uppskattar verkligen dina texter om när livet skaver. Vi är i samma ålder och jag förstår precis dina tankar om livet. Jag uppfattar och uppskattar din ironi i dina texter och känner igen mig i mycket. Jag hämtar kraft i att läsa om att andra har precis samma funderingar och mående som jag. Fortsätt så!! ❤️
Tack – fint att du uppskattar! Stor kram
Håller med Helena. Jag hämtar också kraft från dina texter. Skönt med nån som vågar lyfta den där känslan att nåt skaver. Det där odefinierade och svåra att komma åt. Du funderar på om Frankrike är lösningen, jag funderar på om jag ska bli renskötare.
Intressant att ditt inlägg triggade så många. Är det för att du lyfter på locket och ventilerar känslor som många trycker bort?
Tack för en givande och inspirerande blogg!
Tack för en fin plats att få följa ❤️
Är själv också i en förändringsfas i livet, barnen börjar klara sig själv, har bytt jobb, men känner att jag tappat mig själv nånstans på vägen och känner mig inte som mig. Kan vara att klimakteriet börjar närma sig med små steg, kan vara att jag la ner mig själ i mitt förra jobb så hela min identitet blev mitt arbete. Tänker att jag behöver hitta mig igen och att en förändring inte behöver vara till ondo. Ingen skilsmässa från min man, utan snarare mer tid tillsammans och hitta till ett nytt mer gemensamt liv. Ser fram emot att återta livet mitt i livet ❤️
Skickar massa pepp din väg – förändring i livet kan verkligen röra upp känslor och man kan tappa bort sig själv både i ekorrhjul och klimakteriet. stor kram
Hej. Jag tycker att det är så roligt att läsa när du funderar och planerar ditt liv och företag. Lite nyfiken på om du tänkt tanken att endast fokusera på webbshop och digitalt skapande. Och ha pop up butik vid utvalda tillfällen. Just för att kunna vara mer i Frankrike.
Jag körde eget i många år innan pandemin (inte längre) och är så imponerad över vilket starkt och personligt varumärke du har lyckats skapa. Hoppas att du klappar dig själv på axeln ibland – det är lätt att glömma som egenföretagare och när man har mycket på gång.
Fortsatt lycka till – ser fram emot att fortsätta följa ditt utforskande av livsstil, jobb och livet i stort.
Tusen tack för positiv feedback!
Elsker at du vil ta ut skilsmisse med kjelleren din, Kristin😝 Selv forstår jeg ikke hvordan det er mulig at vi – hvert eneste f…ings år – må kjøre lass på lass med søppel som ‘oppstår’ i garasjen!?! Og det er ikke sånn at naboene g forbipasserende bryter seg inn og legger sitt skrot der…
Elsker at du er ekte i både blogg og kommentarer. Og at du skiller mellom privat og personlig. Og at du viser oss livet rundt overgangsalderen og i medavhengighet. Livet er så brutalt og uendelig vakkert på en gang. Alltid.
Tack för feedback – ja, det är olika det där – vad som uppskattas av somliga gillas inte av andra osv. Tror det viktigaste är att vara sann mot sig själv och stå upp för sina åsikter och sin egen röst att få uttrycka sig på det sätt man själv vill i sitt egna forum.
Kalla det tondöv om man vill men det finns ju mängder av andra influencers att inspireras av på annat håll om man inte gillar att vara på just denna plats 🙂
Så enig❤️ Dette er jo din plattform. Skal du liksom ikke _eie_ den og forsvare den fordi noen misforsto eller ikke skjønte en spøk?
Så himla fint och mysigt att förbereda och göra det härligt för mamma, ✨ vilken ynnest för er båda,
Så mysigt – är verkligen glad över att hon kan komma ner och njuta av denna plats hon också 🙂
En skilsmässa från det som stjäl energi från dig är det första jag tänker. Alla de där måstena som hänger över dig som bara äter upp tid från det du egentligen vill. Typ så tänker jag.
Precis! Skilsmässa från det som äter upp är precis det man behöver ibland. 🙂
Hoppas du hittar sätt att kunna vara ännu mer i ert fina hus i Frankrike! När ni väl flyttar så får ni väl sälja den med allt som tillhör källaren 😅 flyttade från en tvåa till ett ganska stort hus för fem år sen. Undrar hur många kilo mer grejer och möbler man har nu…!
ja, jösses! har en vän som flyttade in i ett litet attefall och gjorde sig av med allt. är så avis!!!
Intressant! Tycker det är moget och modigt att göra förändringar för att må bättre. Stora som små.
Jag var med om en väldigt stressig episod med en traumatisk händelse mitt i allt. Eftersom jag inte stannade upp sa kroppen ifrån på olika sätt. Jag förändrade tre saker: bytte jobb för att få mindre ansvar, började planera för en flytt som skulle innebära att bo på en plats och på ett sätt som innebär mindre logistik och den tredje saken var att både min psykiska och fysiska hälsa måste ”räknas” när jag känner efter (t.ex. sjukskrivning, tacka ja eller nej till saker). Den sista är givetvis det svåraste 🙁
Tack för avtryck och delning – så klokt! Heja dig!
Skönt att fundera på vad man ska sluta göra ibland, som omväxling till att lägga till och börja och starta upp. Kanske också på kapitel man vill avsluta. Kan vara smärtsamt även om det inte ens rör relationer tycker jag, men saker man gjort under lång tid som blivit en del av ens självbild, och kanske andras bild av en. Och uppfriskande.
Håller med!
Intressant och tänkvärt inlägg. Och så vackra miljöer och bilder. Tack för en jättebra blogg. Du känns väldigt genuin vilket jag uppskattar väldigt mycket.
These are exactly the questions I am also posing myself. Feels right to pause for a while and reflect on what do in the next phase of your live. Might have something to do with turning 50 in couple of month (at least for me). To change key elements in yor life needs a lot of courage and the ability to trust and know yourself. So all the best for your process…
Tycker det är svårt att läsa när det blir för privat om din man t ex och om du ska skilja dig från honom. Är så gammal nu så kanske nån slag lärdom av livet i en lång relation!? Försöker alltid vända på perspektivet, om det t ex var min man som skrev så i sin blogg om mig…..det skulle jag känna mig inte helt bekväm med. Men kanske har du stämt av med honom, vad vet jag!? Egen erfarenhet här: Ibland kan ens dåliga mående göra en lite tondöv mot sin omgivning, pga att man kan vara så mycket uppe i sitt eget trauma. Fast man tror sig snarare vara inkännande mot andra just pga sitt svåra. Professionell hjälp finns ju att få både om det skaver i ett äktenskap och/eller hos en själv så alla inblandade kommer vidare på ett, för alla, bra sätt. Som sagt uppskattar inte detta men tycker annars att du är mycket läsvärd med en härlig o inspirerande blandning 🙏😊 (o jag vet att jag kan scrolla vidare)
Ok – tack för din reflektion. Jag ser mig själv inte som privat, men absolut personlig i mina texter. Du har ju ingen inblick i hur min relation faktiskt är, och kan såklart tolka in vad som helst i en rubrik.
Men på riktigt – tror man verkligen att jag skulle skriva ner tankar om en skilsmässa från min man i en bloggtext? Oavsett om jag talat med min man eller ej om det?
Jag kanske behöver vara ännu tydligare i texten med att det inte på något sätt var vad jag önskar eller ens funderar över. Det framgår ju också om man läser hela inlägget tycker jag :
“Jag behöver definitivt en skilsmässa av något slag. Kanske inte från min man dock. Jobbet? Hemmet?”
Jag lever i en trygg och bra relation, och det är kanske just därför jag kan unna mig att skriva texter av den här typen. Bloggar är ju en form av krönikor – man utgår från egna erfarenheter, samtid, reflektioner och tankar.
En blogg är en plats för drömmar, olika vinklar och fragment av ett liv. Den behöver inte alltid spegla den exakta verkligheten.
Och tack – fint att du gillar bloggen. Tondöv skulle jag själv inte kalla mig.
Kanske mer korkad i så fall – Naivt av mig att tro att mina följare skulle hänga med i jargongen över att jag ironiserade över vilka förändringar ”jag behövde” ~
Jag kommer inte heller flytta. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag ej städa källaren.
Jag tycker mig ana en viss irritation i din text! Varför!? Vill du på riktigt ha ett kommentarsfält med olika tankar, även kanske för stunden obekväma, eller vill du bara ha kommentarer som stryker medhårs!? Kommentarer kanske inte heller baseras på att man som läsare verkligen tror att du lämnar ut allt precis som det är. Så kanske naivt av dig att tro att jag tror det, men ditt uttryck kring skilsmässa då och då, tonar väl in på tiden vi lever i! Jag läste ditt inlägg korrekt med olika förbehåll, tack! Eftersom det inte är första gången du nosar runt i skilsmässa, så ville jag uttrycka hur det landade hos mig, om ok!? Ang dondövhet i relationer så är det utifrån en bred egen erfarenhet av att befinna sig på båda sidor om det här och jag skrev inte något om någon annan! Ens egen tondövhet kan vara svår att se själv helt och hållet och kanske bara avfärda sådär! Det är i de närmaste och trygga relationerna man kan få syn på hur rolig och fantastisk jag själv är att leva med!
Nu får du påminna mig om när jag någonsin under mina tjugo år i äktenskap nosat på skilsmässa i mina bloggtexter. Har noll minne av detta och det stämmer heller ej. Då har kontexten varit helt missvisande och verkligen missuppfattats av dig/er som läsare.
Jag tackade dig för feedback och gav förklaring. Gjorde även rättelse i texten för att ej fler skulle uppfatta den som du.
Undrar vem av oss som är irriterad för övrigt… ?
Jag förstår faktiskt inte heller logiken i att skriva en text som väcker känslor hos läsarna, och sedan bli irriterad över att läsarna känner känslor. Spela inte på dom strängarna då om du inte vill ha sådana tankar/frågor tillbaka… Det är som att skapa ett scenario där andra lätt gör fel, så att man sen kan avreagera sig. Tråkigt.
Jag upplever inte att jag ifrågasätter känslor – jag delar mitt perspektiv och försöker reda ut missförstånd. Är det verkligen så fel?
Kanske uppfattas jag som irriterad för att jag är rak i min kommunikation och inte alltid stryker medhårs. Det får jag ibland höra från följare: ”Vill du bara ha människor som håller med dig och aldrig ifrågasätter? Bara de som stryker medhårs?”
Men jag vill egentligen vända på frågan: förväntas jag alltid stryka medhårs? Jag uppskattar både positiv och negativ feedback, och jag vill gärna ha en öppen dialog. Samtidigt gäller att om man lämnar en kommentar, så får man också vara beredd på ett svar – ofta i samma ton som kommentaren själv.
Hej Kristin,
Tack för en fin blogg. Angående ditt svar till annan person ovan: Jo, du har faktiskt nämnt skilsmässa till din man (och att sälja huset) även tidigare och också jag har reagerat och undrat. Som läsare är det inte lätt att veta att du drömmer eller skämtar, om du inte förtydligar det. Man tar det som skrivs på allvar, särskilt sådana ämnen. Önskar dig en fin helg.
Jag har för mig att du skrivit om skilsmässa vid ett tillfälle för nåt år sedan, där du också fick reaktioner och fick gå ut och förtydliga att en riktig skilsmässa från din man inte var aktuell! O kanske även för nåt år sen längre tillbaka än så! Denna må-dåligt-dans du har här återkommande med dina läsare; kanske utgör vi nåt slags digitalt medberoende i den eller så kanske är vi en part i ett komplext kommersiellt grepp, upplever jag som otroligt tröttande! Helenas kommentar säger en del! För mig blir det för privat, helt enkelt, o jag vet utifrån egna erfarenheter, samtid, reflektioner, tankar, drömmar, olika vinklar o fragment av ett liv, att det inte är gynnsamt för de verkliga relationerna. Det vill jag inte riskera att vara en varken medberoende eller kommersiell del av!
Hej Charlotte —
Tack för påminnelsen! Jag har faktiskt ingen aning i vilken kontext jag skrev det, men det var 100 % skämt/ironi.
Just nu funderar jag på min retorik här på bloggen: ska jag anpassa mig efter de få följare som inte kan läsa mellan raderna, eller ska jag vara sann mot mitt sätt att skapa texter?
Vi är ju alla olika och för en del behöver man vara supertydlig. Det är som när jag delar recept — jag vet ofta inte exakt hur mycket jag tar av varje ingrediens. Samma med ord: jag skriver från hjärtat i det ögonblicket. Visst måste jag acceptera att inte alla uppskattar mitt sätt att skriva, men betyder det att jag ska ändra på mig? Och ska jag inte få förklara mig om det uppstår frågetecken?
Min man läste inlägget och kommentarerna — han tyckte det var både roligt och reflekterande. Jag landar i att fortsätta vara drömmande, reflektera, kanske mystisk ibland och eftertänksam. Om någon tolkar det som att det lutar mot skilsmässa från min sida får det vara så — det är väl bara spännande att följa med i svängarna? Häng med eller låt bli, men acceptera att jag skriver precis vad jag vill här inne — precis som ni som väljer att kommentera fritt får göra det. Med det följer förstås risken att få ett ärligt och rakt svar; jag stryker inte medhårs när jag upplever att någon vill sätta mig på plats eller såra mig.
Obs. Vilket dock inte betyder att jag upplevde i detta ämne o kommentarsfält ~ mer missförstånd runt min retorik.
Kram,
K
Då får jag tacka för dig Ninni. Tror inte detta är en plats du ska vara på.
Ha det fint och sköt om dig.
Med vänlig hälsning, Kristin
Jag tycker också att du ibland har en väldigt irriterad ton i dina svar när någon ifrågasätter något eller tycker något som inte stämmer med din uppfattning.
Trist att läsa, man vill ju gärna inspireras och få positiv energi av dig, inte tillrättavisas.
Jag älskar dock ditt content och dina bilder och kanske ska sluta läsa kommentarerna bara…
Hej Barbro, tack för din feedback!
Tycker du inte att mina svar – som du uppfattar som lite irriterade – faktiskt är ett rimligt bemötande av kommentarer som i sin tur inte skrivits med respekt och vänlighet? 🙂
Du skriver: ”Trist att läsa, man vill ju gärna inspireras och få positiv energi av dig, inte tillrättavisas.”
Men… är det alltså okej att jag blir tillrättavisad, medan jag förväntas tiga och le för att inte tappa min ”inspirerande” roll? Nej tack. Jag har både respekt för mig själv och mod nog att stå upp för mina argument.
Visst, det kan uppfattas som trist av vissa – men för andra är det respektingivande. Och kanske är det just typiskt oss kvinnor att vilja skapa god stämning till varje pris, och känna oss obekväma när det blir meningsskiljaktigheter. Men det är faktiskt inte farligt att tycka olika. Tvärtom kan vi lära oss mycket av att mötas i dialogen.
”Må dåligt dansen” som du uttryckte det var en bra formulering faktiskt. Har funderat på det också, är det ett kommersiellt grepp för att locka trafik? Underbara Clara lanserade betalblogg samtidigt som hon annonserade skilsmässa. Folk blir såklart nyfikna och hänger på.
”Må-dåligt-dansen”/jag-har-så-mycket-just-nu-dansen är tröttande. Jag funderar mest hur länge följare orkar läsa om detta? Jag är ju förvisso kvar, men mest på rutin inser jag. Likaså med Clara, när hon började med betalvägg insåg jag hur mycket av bloggläsandet som mest är på rutin för mig. Som att bläddra i en dagstidning som ändå ligger framme.
Tack Bästaste🙏Ser framemot dagarna i lilla byn med omgivningar🍇🍷🦪🧀🥐🥖🥂Bad o bokläsning,långlunch på strandrestaurang!Promenad i vinfält,bad i flod !Middag på byns fina restaurang!Frukost vid poolkanten.
Utflykter …….oj vad det ska njutas🇫🇷
Jag tycker det är intressant att läsa din blogg och skriv vad du vill. Man behöver inte vara dömmande. Dina ord i texten kanske får andra att fundera över sitt liv, det är bara spännande med olika ämnen.
Fortsätt precis så, var dig själv och uttryck dig hur du vill, det är din blogg.
Kram♥️
Önskar mamma Lotta en fin resa och underbara dagar i Frankrike🙏
Jag har följt dig länge och tycker mycket om ditt bildspråk. Men på sistone märker jag att för mig blir det ibland lite tröttande när tonen i både texter och svar drar åt det syrliga. Jag förstår att det är självvalt hur du lever och vad du delar, men utifrån kan det ibland låta mer tyngt än tacksamt – och då upplevs det som bortskämt. Det är kanske inte alls din avsikt, men så landar det hos mig som läsare.
Hej Susanne –
Roligt att du gillar mitt bildspråk – tack. jag lägger ner mycket tid och arbete på det här bloggen. Det gör jag även med mina texter.
Jag undrar – Hur kan det kännas rätt i magen att dela åsikter om att en skribent inte skriver på ett sätt som tilltalar dig, inte verkar tillräckligt tacksam och dessutom upplevs som bortskämd?
Om jag hade bett om en ärlig recension och feedback – absolut, då hade det varit en annan sak. Men i det här fallet vet jag faktiskt inte. Jag har svårt att tro att du hade kunnat stå framför mig och säga precis det du nu skrev och som jag nu får ta del av till mitt morgonkaffe på lördagsmorgonen.
/
Trevlig helg. Kristin
Hej Kristin!
Jag är förbluffad över en del av kommentarerna som lämnas, att man tycker sig ha rätt att döma och bedöma en annan människa ”bara” för att man valt ett offentligt liv. Jag tycker att du svarar a l l a nyanserat och klokt när jag själv hade antingen gråtit eller skrivit ett svar i rödaste raseri. Man följer en blogg för att man gillar den; texten, innehållet, bilder, inspirationen osv. Gillar man den inte kan man lämna den. Däremot kan man aldrig påverka innehållet eftersom man inte ”äger” den. Att tro att man som läsare kan styra, eller bestämma innehållet är bara förmätet. Gå vidare utan att göra dig själv dum med elaka kommentarer. Jag gillar bloggen just för att den är nyanserad, och faktiskt för att du biter ifrån till dem som inte är snälla.
Ibland behövs det♥️
Det syrliga är relativt nytt för mig ändå och eftersom Kristin verkar snäll, tror jag det mer handlar om en skörhet/trötthet, för viss kritik. Om vi själva hade byggt upp våra egna liv, på liknande sätt. Av flera års trauman, flytt till ny stad med skyddat boende och sitt lilla barn, hade i alla fall jag varit känslig för följares kommentarer och åsikter. Lägg till ADHD’n med pågående klimakteriebesvär. Fan inte lätt! Jag fattar att det är noll skilsmässa på G..
Vi kvinnor behöver inte avundsjukan oss emellan utan istället glädjas åt när andra kvinnor lyckas. Hjärta!