Juli verkar vara min månad för att släcka bränder – bokstavligen och bildligt talat – åt alla håll. Theoni är på semester, Jonas har dragit på sig feber, och delar av personalstyrkan är sjukskriven. Imorse låg nätet nere på jobbet, vilket innebar att kassan inte funkade, och snälla nån vad varmt det är när man står där mitt i kaoset med svetten rinnandes och tålamodet på gränsen.
Jag fann mig själv fräsandes åt husbilar som parkerat mitt framför entrén och klamrande mig fast vid kassadisken för att inte svimma av luftfuktigheten som slog till mellan skurarna och värmeböljan. Det låter nästan komiskt nu när jag skriver det – men just då kändes det allt annat än det.
Men vet ni – jag är ändå ganska imponerad av mig själv. Jag är lösningsorienterad, snabb och faktiskt rätt trevlig mitt i all röra. Och herregud vilken ordning jag får på saker när jag är 100% inne i driften. Det är rörigt – men det är ocksåroligt.
Och angående bloggen… Jonas låg utslagen ett dygn i en klassisk manlig förkylning, så det där inlägget han skulle skriva blev inte riktigt klart. Så här kommer istället en hjärtlig hälsning från mig denna varma sommarkväll – precis innan huvudet når kudden.
Jösses. Jag tar officiellt tillbaka allt jag skrev om den där balansen mellan semester och arbete under högsäsong. Det lät så klokt då… tills värmeböljan svepte in och slog till med full kraft. Just nu vill jag helst ligga på en ljummen klippa med en bok i handen och bara smälta bort i solen.
Men nej – dagarna fylls istället av jobb, middagar, fester och härliga, om än lite för många, åtaganden. Missförstå mig rätt, jag älskar det!
Det är så mycket roligt som händer just nu. Men herregud – det är också helt utmattande. På riktigt. Hahaha.
Om tre veckor får ni gärna skicka räddningsteamet för att samla ihop spillrorna av mig då jag är socialt utbränd.
Skämt åsido – jag försöker verkligen landa i nuet och njuta. För mitt i allt detta känner jag också en djup tacksamhet. Jag är så otroligt lyckligt lottad som får ha så många fina vänner, ett roligt och kreativt arbete, och ständiga äventyr att säga ja till. Igår var jag på My Feldts 40-årsfest på Skolberget och det var ett kalas vill jag lova. Dansfötterna värker ordentligt idag.
Så… jag andas in, skrattar, jobbar, svettas och njuter. Den där klippan med boken försäker jag också trycka in mellan varven och den sortens återhämtning är kanon. Just nu läser jag Stacken av Annika Norlin – den är riktigt bra. Rekommendation!
Jag ligger lite efter här inne på bloggen, det ska erkännas. Tiden räcker helt enkelt inte alltid till för att uppdatera så som jag själv önskar – vilket faktiskt är synd, för just det är en av de arbetsuppgifter jag tycker allra mest om. Att få skriva, visa er vad som händer bakom kulisserna och dela små glimtar från vardagen – det ger mig energi och får mig att vara ännu mer kreativ. För mig är bloggen en plats att landa på och reflektera.
Men! Innan jag gick in i helgen svängde jag runt med kameran en stund på jobbet, så jag tänkte att vi kunde kika lite på vad som händer hos mig just nu.
Hoppas ni gillar att få följa med – och tack för att ni har tålamod även när det går lite längre mellan uppdateringarna. Det betyder mycket.
I min trädgård blommar hortensian för fullt just nu. Tanken var ju att den skulle vara blå – men jorden ville annorlunda. Något med pH-värdet, har jag förstått. Så istället står tio blommande rosa i rabatten.
Jag plockade in en bukett och tog med till jobbet.
Vi har fått in nya smaker på sirap – fläder och persika! Perfekta att använda både i drinkar och till bakning. Jag ser framför mig somriga lemonader, bubbliga fördrinkar och kanske en fluffig persikakaka… Möjligheterna är många.
Jag ska svänga ihop en drink och visa er någon dag. Och hur fina är inte flaskorna? Så vackra att de nästan får stå framme bara som dekoration.
Håll utkik, tips kommer!
Maggan på @50something var förbi och gav mig en kram . Sprudlande energi och så härlig. Hoppas vi ses snart igen. Håll utkik för snart lanserar hon sin book om klädstilar.
Skåpen är välfyllda med finheter just nu – och det passar bra, för vi har haft så många besökare i butiken i hamnen den här sommaren. Folk kommer långväga ifrån, och det gör mig både rörd, glad och lite stolt. Tänk att så många väljer att lägga sin semester i Varberg efter att ha följt mig i mina kanaler och blivit inspirerade. Det betyder verkligen allt.
Senare idag eller imorgon kommer det ett blogginlägg med en text som Jonas filar på just nu – det ska bli så spännande att få visa er. Håll utkik!
Det var en stekhet sommardag i Paris. Jag var där med familjen och vi strosade genom Marais, längs Seines glittrande vatten, med barnen i släptåg och hjärtat fullt av kärlek till staden som vi redan förälskat oss i så många gånger om. Vårt egentliga mål var Giverny och Monets magiska trädgård, men ett Parisbesök är svårt att motstå – det blev några dagar av storstadspuls, lite marknader och glasspauser i skuggan.
Det var i en liten butik, nästan gömd bland gränderna, som jag såg blusen jag bara sett digitalt det senaste året. En röd viskosblus med ett akvarellmönster som jag älskade. Det var egentligen mönstret jag fallit för, men när jag väl drog den över huvudet föll jag jag även för passform och design.
Vad jag inte visste då, var att just den blusen skulle bli startskottet för något större samma år. Den inspirerade nämligen mig när jag senare började skissa på de första linneblusarna till mitt egna varumärke. Den feminina siluetten & den luftiga känslan.
Sex år senare hittar jag nu blusen längst in i garderoben och drar på mig den igen. Den känns fortfarande lika rätt. Och det är väl precis det jag önskar att mina kunder ska känna när de bär något jag har skapat, att det får vara en favorit, år efter år. Häftigt att veta att just denna blus visade sig vara min största inspirationskälla i skapandet av mina linneblusar.
Så här såg min dag ut – fångad i bilder genom mobilen. Iklädd blusen från Paris.
Jag hoppas att ni har fina dagar, var ni än är. Just nu känner jag mig tacksam, lycklig och ovanligt tillfreds. Jag vill verkligen suga tag i den känslan och hålla den nära. För visst finns det moln på himlen och kriser i hörnen. Så är livet för alla. Men jag tror på att lyfta blicken, vända sig mot solen, och välja att njuta av det som faktiskt är bra. Också mitt i det svåra.
Min erfarenhet är att de som gått igenom tunga saker ofta är bäst på att uppskatta livet, både det lilla och det stora. De vet att allt kan förändras på ett ögonblick. Så låt oss passa på. Njuta idag. För vi vet inte vad morgondagen för med sig.
Ni är många som är nyfikna på hur jag tränar just nu, och hur livet känns efter att jag påbörjat hormonbehandling i klimakteriet. Jag tänker dela upp det i två inlägg, även om det egentligen hänger tätt ihop – för allt med kroppen hänger samman. Rörelse, kost, stress, sömn, känsloliv och hormoner – det påverkar varandra i varje riktning.
Här kommer första delen – om min träning, CrossFit och InBody Test, som blivit ett viktigt stöd i min hälsoresa.
I januari 2023 bestämde jag mig: hälsa skulle bli mitt värdeord för året. Jag började träna CrossFit med ett introduktionsprogram och några PT-pass för att komma in i rörelserna. Sen rullade det igång på riktigt med gruppträning.
Jag bokar passen i en app – enkelt att planera veckan och skapa struktur. En smart grej jag gjorde från start var att boka in mig tillsammans med vänner (och få med min man på tåget!) – det gjorde att det blev svårare att hoppa av och lättare att hålla mina löften till mig själv.
Nu har jag tränat i 2,5 år och försöker snitta minst tre pass i veckan – blir det fyra är det toppen. Jag har slutat känna mig dålig de veckor det bara blir två. När jag är bortrest ser jag det som viktig återhämtning, istället för att hetsa över missade pass.
CrossFit är en träningsform som kombinerar styrka, kondition och explosivitet i varierade och intensiva pass. Det kan innehålla allt från tyngdlyftning och rodd till boxhopp, löpning och kroppsviktsövningar.
Det bygger på funktionella rörelser – sådant du faktiskt använder i vardagen. Och det passar både nybörjare och erfarna eftersom allt går att anpassa efter nivå.
Var tredje månad träffar jag min PT Martin. Vi pratar inte bara om träningen utan också om livet runtomkring – återhämtning, balans, stress, sömn, arbetsbelastning. Vi justerar mål, pratar om träningsglädje och vad som känns hållbart just nu.
I samband med det gör jag ofta en InBody Test – ett frivilligt men väldigt givande komplement.
En InBody Test är en avancerad kroppsmätning som visar hur din kropp är sammansatt – inte bara vad du väger. Du står barfota på en särskild våg, håller i två handtag, och på några minuter får du en detaljerad rapport över:
Muskelmassa
Fettprocent
Vätskebalans
Visceralt fett (inre bukfett)
Fördelning i armar, ben och bål (segmentell analys)
Jag får både papperskopia och digital rapport, och vi går igenom resultaten tillsammans. Det hjälper mig att förstå vad som händer i kroppen – på riktigt.
Sedan jag började med CrossFit och regelbunden träning har jag ökat i muskelmassa och minskat i fettprocent. Vikten har pendlat, men min senaste mätning visade att jag gått ner igen – troligen för att hormonbehandlingen börjat stabilisera kroppen.
Under klimakteriet har jag känt mig svullen, vätskefylld och tung – trots antiinflammatorisk kost och träning. Sömnstörningar, stress och livets utmaningar spelar också in. Att gå från bh-storlek C till E kändes ärligt talat tufft. Vad händer med kroppen?!
Jag tror att alla mår bra av att lära känna sin kropp lite bättre – oavsett kroppsform, ålder eller träningsambition.
Mitt mål? Att leva länge, starkt och närvarande. Att kunna åka skidor i Alperna, hoppa i laguner, vandra med barnen, forsränna, snorkla, springa ett maraton. Jag vill orka leva det liv jag längtar efter – och det kräver att jag gör jobbet nu.
Det handlar inte om magrutor, rynkor eller fasta tuttar. Det handlar om styrka, självständighet och livskvalitet.
Jag pratade nyligen med en kvinna tio år yngre än jag. Hon övervägde botox – hon ville inte åldras och upplevde att hon fått rynkor. Jag förstår känslan. Men det är inte rynkorna som skrämmer mig, utan tanken på att inte kunna hänga med när livet händer.
Så – om du behöver en vänlig knuff eller en mjuk spark i baken: Börja röra på dig. Ta reda på vad just din kropp mår bra av.
Du är värd det.
I nästa inlägg skriver jag om klimakteriet och hormonbehandling – ett ämne som också påverkat hela min hälsosatsning.
Bekännelser från en rörig hjärna. Jag var på fest i helgen och hamnade i ett fnissigt samtal om personliga egenheter. Eller – det blev mest mina egenheter, om vi ska vara ärliga. Jag gapskrattade när jag berättade, mest för att mottagaren såg ut som om jag berättade något fullständigt chockerande. Vi var varandras motsatser om man säger så. En man i medelåldern med stark dragning till ordning och reda & så jag med mina rätt flummiga vardagssituationer.
Men vad skulle jag göra då? Klart man måste gapskratta åt det. Jag brukar skoja bort mina mindre smickrande drag. Det känns bättre att skratta åt eländet än att skämmas. Någon annan skulle säkert säga att jag borde ta tag i det. Att jag borde jobba på att “ändra min personlighet” och styra upp mitt liv. Men när man är 46 år och redan försökt tusen gånger – då vet man: vissa saker är bara som de är.
Jag har ju förmodligen ADHD. Det vet jag. Både min mamma och mina barn har diagnoser. Men jag har hittat verktyg längs vägen: Till exempel min man, min närmsta kollega och min revisor. Listor. Acceptans.
Här är några av mina mest kaosiga vardagsdrag:
Bilbeteende av sällan skådat slag
– Jag har klivit in i fel bil flera gånger. Alltså inte bara min egen, utan helt okända människors.
Oftast händer det efter att min man lämnat av mig utanför en butik. När jag kommer ut igen och hoppar jag in i en bil som inte är vår – och det sitter en främmande (ofta chockad) man i förarsätet.
En kompis till mig gjorde samma sak. Fast då satt Mikael Persbrandt bakom ratten. Det känns ändå himla värdigt?
Min egen bil är också ett kapitel för sig. Den är ett rullande kaos:
– Motorstopp p.g.a. glömt tanka
– Kletiga mugghållare med nycklar fastklistrade i botten
– Träningsväskor, blöta handdukar, gamla sopor
– Burkar, kaffekoppar, prylar på alla säten och golv
– En gång hällde en påse briketter ut sig i passagerarsätet. Jag lade en handduk över under en vecka och betalade senare ett av mina barn för att dammsuga upp det.
Men! Jag får inte längre motorstopp. Man lär sig av sina mest pinsamma stunder, tro det eller ej.
Garderoben = min man kallar den en naturkatastrof
Jag städar, hänger in, viker. Dagen efter: högar på golvet igen. Min man och jag delar garderobsrum. Hans sida är färgkoordinerad och pedantisk. Min är ett kaos. Jag fattar inte hur det kan vara så. Städar så ofta.
Min man suckar över hur jag ställer in i diskmaskinen också men ärligt – det ska ju bara diskas, måste alla gafflar ligga i prydliga rader då?
Det goda i det hela? Han har bett mig vänligt men bestämt att själv få ta ansvar över hela familjens tvätt. Det går jag gärna med på – för jag lagar maten och sköter handlingen allt som oftast.
Ordning utåt, kaos inåt
Jag kräver ordning runt mig i öppna ytor – i kök, sovrum, vardagsrum. Får världens stress om det står smutsig disk på bänken i köket eller om det är slängda skor och jackor i hallen. Men öppna en låda, bil, garderob eller källare… och ni förstår varför jag frågar: Någon psykiater här som kan förklara detta?
Jag har svårt med mejl, sms, Kivra och räkningar. Jag glömmer ofta att betala privata räkningar. Kivra… vad ÄR det ens? Det plingar till med 20 notiser och mail – och plötsligt har man missat något viktigt mitt bland allt oviktigt. Massa besked om ditten och datten så man orkar aldrig läsa ens och så helt plötsligt BAAAM (!) ett från inkasso…
Facebook? Har ej varit där på länge. Har missat både fester och möhippor för att jag inte hängt med i app-trådar. Jag kan inte sortera.
Det har verkligen varit skitjobbigt under åren med alla mail från skolor, datum, information, olika trådar man ska följa osv.
Men! Till mitt försvar: Jag sköter jobbet. Alltid. Deadlines, fakturor, leveranser – allt i toppform. Det är det privata som faller mellan stolarna. Det är kanske samma där som med huset – att allt man ser får jag gärna vara iordning. Jag bad förresten min kollega läsa detta inlägg innan jag publicerade och hon ville gärna att jag ska skriva att jag har väldig ordning på jobbet och som chef – så jag inte upplevs som en rörig männsika ”för det är du verkligen inte Kristin!”
På jobbet är struktur a och o tycker jag och det är också viktigt att vara transperent med mina utmaningar för det gör att vi hjälps åt och kompletterar varandra. Precis som i familjelivet där jag väger upp där min partner kanske inte har sin styrka.
Är det pinsamt att punktlista sina svagheter? Ja. Är det skönt att skratta åt dem tillsammans med andra som kanske känner igen sig? Också ja.
Känner du igen dig i något? Kroka arm! Och du som har färgkoordinerad garderob, städad bil och betalda räkningar – snälla, döm mig inte. Jag lovar att jag har andra kvalitéer.
Nu funderar jag nästan på att be Jonas skriva nästa blogginlägg: ”10 anledningar till varför det ändå är rätt härligt att leva med Kristin”. Hahah.
Ska jag ta tag i mina 4976 olästa mejl?
Som att sopa bort all sand från stranden. Eller bara radera allt och börja om… Vi får se.
