Från Frankrike till full fart – nya kollektioner på gång

Hej på er,
Jag har ångest. Jag vet inte riktigt om det handlar om att lämna detta paradis eller om det är för att jag ligger efter med precis allt på jobbfronten – och hemma väntar en massiv vägg av arbete. Kanske är det en kombination. Jag känner mig sliten och hade behövt fler lugna dagar för att hitta tillbaka till lusten.

Just nu känns det lite som att stå på stranden och försöka sopa bort sandkornen – en omöjlig uppgift. Och så finns det privata bekymmer som tynger, så ibland vet jag inte ens vad som är vad. Ångesten ligger där, innanför bröstet, oavsett om jag vill eller inte.

Men nog om det. Här är några bilder jag knäppte i morse, precis när solen gick upp och jag började packa väskan inför hemfärden. Ett litet försök att hålla fast vid den  mjuka, stilla känslan innan dagen drar igång och jag skulle bege mig hem till vardagen igen.

Att skapa ett hem här nere i södra Frankrike har verkligen varit en fröjd. Allt har fått växa fram på ett ganska oängsligt sätt, med en tydlig tager vad man haver-mentalitet. Nästan allt är köpt vintage, och istället för att jaga något perfekt har vi satsat på att färgsätta rummen så att de lyfter fram de vackra golven och husets själ.

Pianot som står här i huset kommer från tidigare ägaren, Madame Astruc, vars föräldrar faktiskt byggde huset redan år 1850. Igår, på byrestaurangen, hamnade vi i ett långt samtal med en man som också bor här i byn – och han berättade om den betydelsefulla familjen Astruc.

Det gjorde mig ännu mer nyfiken på husets och byns historia. Tänk så många berättelser som gömmer sig i dessa väggar. Jag måste helt enkelt börja luska mer…

Jonas fixar inför hemresan i badrummet. Det går riktigt smidigt när vi hjälps åt. Att stänga av allt, dammsuga, bära in kuddarna och slå igen fönsterluckorna blir nästan som en liten ritual.

Mitt eget knep är att kasta in det som står kvar i kylen i frysen innan vi åker. På så vis finns det alltid något att ta fram nästa gång vi kommer hit, och vi slipper springa till matbutiken det första vi gör. Ett enkelt sätt att känna att hemmet väntar på oss. Redo att leva i direkt.

På återseende, Frankrike.
Nu väntar en ny vecka hemma. Och den blir intensiv. Jag ska färdigställa en senare kollektion, fota, redigera och lansera kommande AW25 samt skicka in flera deadlines.

Wish me luck!

Topples mellan två böcker

Hej. Jag bloggar från stranden med de svarta lavastenarna. Jag sitter med halva kroppen i havet och mobilen i min hand ~ bloggar mellan två böcker.

Just nu ska jag snart börja på Carl-Johan Vallgrens Din tid kommer och känner mig nästan pirrig av förväntan. Har någon av er läst hans Den vidunderliga kärlekens historia?

Jag är också så glad att jag tog mig igenom Alla fyra& kan lägga den åt sidan. Har suttit i många samtal med min man nu under semestern och diskuterat denna bok. Vet faktiskt inte vad jag ska säga om den än så jag låter bli.

På just denna  strand känns vattnet extra salt och just nu peakar turistsäsongen för fransmännen. Det är liksom full-fullt på varje millimeter. Tänker att jag absolut inte får svälja något vatten vid mina simturer för jag kan bara föreställa mig hur många som kissar i vattnet. Men den här stranden är ljuvlig ~ jag har med mig snorkel och cyklop och har varit nere och simmat bland alla fiskar tre gånger. Till lunch  åt jag ostron och tonfisk på restaurangen i hamnen och sedan bar jag med mig en stor iskaffe till strandkanten igen. Mitt nervsystem verkar stabiliseras mer och mer ju mer jag läser och bara är här i den vilsamma miljön och det känns väldigt skönt. Min man undrar varför inte även jag investerar i en stringbikini och det kanske jag också undrar…. Här i södra Frankrike verkar varken kropp eller ålder hindra en enda kotte att klä sig hur de vill på stranden. Befriande säger jag och tar av mig bikinitoppen för det är mycket härligare att simma runt med bar kropp. På återseende ~ nu ska jag öppna min nya bok. Kram

Boken jag inte pallade men ändå inte kan släppa & någon form av ofrivillig tarmsköljning

Semester. Jag hade en tydlig plan: läsa ut minst en bok, sova mer än åtta timmar varje natt, ha meningsfulla och peppiga samtal om livet med min man, inte älta problem, få massor av fotkli, undvika all dålig energi, äta gott, kolla vintage och köpa något fint – och bada en miljon gånger.

Allt började toppen. Tills jag (tror jag) stoppade i mig ett dåligt ostron. Från klockan fyra på morgonen till åtta var det… ja, en rejäl tömning av systemet. Men när jag väl klev upp – med platt mage och allt – kunde jag ändå tänka att det var en sorts naturlig cleanse. Inget behov av tarmsköljning eller detox här inte.

Efter några glas vätskeersättning och lite yoghurt med melon var jag redo för dagen och tog tag i min semesterlista. Jag har nu bara några sidor kvar i Alla fyra av Miranda July. Jag hade faktiskt lagt undan boken för några veckor sedan – jag orkade inte med huvudkaraktären. Blev så otroligt triggad. Kanske är det rädslan för att själv tappa det totalt någonstans i klimakteriets berg-och-dal-bana?

Men nu läser jag vidare, och inser att en bok som provocerar, väcker tankar, skapar vrede, ger perspektiv och ibland framkallar en smula sympati – den har ju faktiskt allt. Jag ska återkomma med en större reflektion när jag är klar.

En sak jag fortfarande funderar på: varför blir jag så himla provocerad av att hon kallar sitt barn ”hen” hela tiden? Vad är grejen? Har någon av er läst boken och kan ge en tanke eller två om det?

 

Semester i sikte

Jag har rest hela natten och är snart framme.
Lämnade Varberg redan 02.30 med en termos kaffe i bilens mugghållare och sommarprat i högtalarna. Planen var att lägga mig tidigt kvällen innan… men det var en så otroligt vacker sommardag.

Jag hade jobbat i butiken hela dagen och stängde vid 18, då barnen mötte upp mig för kvällsmat vid en foodtruck nere vid hamnen. Efter det hade det nog varit klokt att samla ihop mig, fixa tvätten och packa. Men kvällen var så fin att jag istället satte på bastun, tog med hunden på en sju kilometers promenad, njöt av värmen i bastun och avslutade med ett dopp. Gissa vad klockan var när jag började packa? Lagom mycket ångest när jag insåg att jag skulle upp om två timmar… och så blev jag nästan för stressad för att somna. Hahaha!

Så kan det gå när man alltid vill maxa – ibland fantastiskt, ibland lite dumt. Men det är lugnt, jag kommer sova ikapp.

I väskan den här gången packade jag tre böcker och två bikinis. Jag längtar redan efter nytvättade linnelakan, morgonkaffet, solen som går upp över hustaken och känslan av bara fötter mot svala kakelplattor. Ett morgondopp medan dagen gryr. Sedan lata stunder på en solbädd vid en av våra favoritstränder och långlunch med min man.

Jag har packat lätt – ovanligt lätt för att vara jag. Vanligtvis tar jag alltid med jobb ner till vårt franska hem, men den här gången hann inte provplaggen komma så jag kan inte fota och visa. Kanske är det ödet. Ett tecken på att jag ska låta arbetet vila lite.

På återseende – snart kommer en liten hälsning från vårt franska hem.

Höstpepp, förändringslust och en ny kollektion på väg

Hej på er!

Nu går vi in i en ny säsong och då är det kanske dags för bralla på? Eller vad säger ni?
Jag tycker det är så fint att kombinera byxor med en långklänning när det är kyligt – det ger klänningen en lite cool och nedklädd känsla. Häromdagen bar jag just den kombon, men när solen tittade fram vid lunch och temperaturen steg, så åkte byxorna av och klänningen bars ihop med ett par röda ballerina istället för tofflor.

Klänningen är faktiskt en del av vår kommande kollektion som lanseras i slutet av augusti, och jag är SÅ pepp på att få hem alla vackra plagg vi skapat. Ofta får jag provplagg i avvikande färger, så jag har ännu inte fått se slutresultatet i de mönster vi själva tagit fram – men jag längtar särskilt efter ett par byxor och en kavaj i havre… Eller kanske det randiga bruna setet?
Jag gissar att ni också är nyfikna!

 

Medan jag väntar på kollektionen passar jag på att styla om butiken inför säsongen. Sensommarblommor på borden, högar med böcker, ljuslyktor och nya moodboards – härligt med lite förändring, det ger mig alltid energi.

Jag älskar utveckling och förändring. För mig handlar det inte om att jag inte uppskattar det jag har här och nu, utan mer om att jag skiftar fokus när det behövs. Och det är helt okej tycker jag.

Men jag vet att förändring ibland väcker reaktioner. ”Var hon inte nöjd? Varför kan hon inte bara vara still och vila?”
Vi människor verkar ibland provoceras av andras skiften – det kan vara allt från att någon byter livsstil, börjar träna, går ner i vikt, skiljer sig, lämnar ett intresse bakom sig eller flyttar utomlands. Jag själv har gått från att skriva en bok om härligt trädgårdsliv och sända livesändningar om odling – till att fantisera om att anlägga en betongpark för skateboards i stället. Haha!
Livet förändras, människor förändras.

Stora som små skiften är en del av livet. Vi anpassar oss, förbättrar, justerar, sätter gränser. Och jag tycker det är ett privilegium att kunna få ändra sig precis när man vill.

Nu var det inga dramatiska förändringar i min butik den här gången – men även små förändringar kan betyda mycket.

Att måla om ett rum kan ge ny energi till hemmet. Att börja dagen med en enkel rörelseövning kan verkligen ge stora förändringar för livskvalitén. Att välja bort negativa tankar och människor som tar energi och att omge sig med glädje och positivitet  kan vara en liten förändring (eller stor) som ger mycket.
Sådant smittar, glädje och positiva tankar alltså.

Ilska, oro och bitterhet smittar också.

Och på tal om god energi – mitt nya moodboard blev riktigt fint, om jag får säga det själv. Mormor Rut fick vara med på ett hörn då hon plockar äpplen.

Man tager vad man haver. Utrivna boksidor, små tygbitar från kommande kollektion, små läderdetaljer, ett tack-kort och buketten jag fick av Carro kvällen innan.

Önskar er en fortsatt fin vecka.