Mamma skickade ett sms imorse och undrade om jag blandat ihop dagarna. Det visade sig att det inte alls var onsdag – utan tisdag. Och jag tänkte: ”Så bra då – då får jag en extra dag här i den stilla semesterlunken.”
En dag till att bara vara.
Vi har pratat om att kanske ge oss ut på forsränning idag. Något med lite fart, lite hög puls. Förra veckans jetski-tur blev en succé, men gårdagens fisketur… inte lika spännande. Vi har börjat hitta en rytm här – en liten utflykt varje dag ger struktur utan att ta bort känslan av ledighet.
Jag vågar säga att det här är vår bästa semester här hittills. Kanske är det inte så konstigt – vi har ju både byggt trädgård med pool och installerat AC i huset. Det gör skillnad, det där.
Bilderna nedan tog jag igår och nu på morgonen – mest för att visa hur solen rör sig genom rummet. Det är ren magi. Ljuset vandrar över väggarna som om någon målar med pensel i guld.
Jag har egentligen inte så mycket mer att skriva idag. Men innan jag loggar ut vill jag passa på att tipsa om ett tidigare inlägg – där jag berättar om hur det är att köpa hus i Frankrike. Det är både matigt och praktiskt, och jag vet att många av er har frågor. Jag får meddelanden varje dag, både i DM och på mejl, så klicka gärna in er där om ni är nyfikna.
Länk till inlägget om att köpa hus i Frankrike >>
Jo, en sak till innan jag rundar av. Jag har tänkt mycket på det här med hur vissa platser liksom får en doft – eller snarare: hur jag själv ger dem det. För mig är det tydligt. Jag förknippar ofta platser med dofter.
Och här nere, i vårt franska hus, har jag bestämt mig: Chanel Gabrielle ska få bo här. Bara här. Det ska vara doften jag bär när jag går barfota genom huset på morgonen, vattnar i trädgården eller sitter på terrassen med ett glas kallt rosé i skymningen.
Jag har burit många parfymer genom åren – vissa har fastnat som doftnoter i minnet, andra har försvunnit utan att lämna något spår. Men så finns det de där som väcker något varje gång man sprayar dem på handleden. Ett minne. En känsla. Kanske till och med en version av sig själv man helst vill vara. Fattar ni vad jag menar?
Hemma i Sverige är det Santal 33 som är min trygga favorit – alltid rätt. Men jag funderar på att investera i Thé Noir 29 också, för lite variation.
Och just det – Gabrielle, ja. Den är blommig och känns franskt lyxig. Med fyra tydliga noter: jasmin, ylang-ylang, apelsinblomma och tuberos från Grasse. Jag var faktiskt tvungen att googla tuberos – och det visade sig vara en vit nattblommande blomma med intensiv, söt och krämig doft. Ofta beskriven som sensuell och nästan lite berusande. Det kändes fint att veta. Som en liten berättelse i sig.
Så, nu är jag nyfiken:
Vilken parfym bär du? Och varför just den?
Berätta gärna – jag älskar att höra sånt.
