
Min trädgårdssäsong har varit allt annat än smidig i år. Sniglarna har ätit upp både tagetes och dahlior. Vi har haft extrem torka – eller så har regnet vräkt ner i dagar. Allt har växt ifrån mig i en ohygglig fart.

Men det största problemet? Jag har helt tappat lusten. Små infall av trädgårdspyssel kommer och går, men de räcker inte långt när man har en gigantisk trädgård att ta hand om.

”Du har skapat ett monster”, säger min man när jag muttrar över allt som inte blir gjort. Och ja – nu förstår jag alla äldre och klokare trädgårdsmänniskor som skakat på huvudet åt mig, medan jag grävt nya rabatter, startat fler projekt och bara fortsatt bygga ut.

När vi flyttade hit fanns en gräsmatta, tre odlingslådor för kryddor och en lättskött perennrabatt längs muren. Herregud… låt mig backa tiden tio år!
Samtidigt – jag vill egentligen inte göra något ogjort. Mina trädgårdssäsonger, både här och i vårt tidigare hus, har varit fantastiska. De har gett mig massor av glädje och kreativitet.
Men nu. Nu är det slut. Finns ingen ork kvar för detta längre. Så känner jag just nu i vart fall.

Vissa dagar är jag helt övertygad om att jag måste flytta – att jag inte orkar en enda dag till här. Andra dagar försöker jag vara mer praktisk och planerar hur jag kan tämja det här monstret till en mer hanterbar form, anpassad till vårt liv just nu.
Det kommer nog krävas både tid, tålamod och möjligtvis en vinst på triss.












