För någon vecka sedan så fick jag en kommentar som gjorde mig ganska bekymrad. Jag blev inte upprörd och ledsen över påhoppet utan mer förundrad över hur kanske en del av mina läsare ser på mig som bloggare. Tänkte att det kanske vore dags att berätta lite om hur jag ser på bloggen Krickelin.
Kommentaren följde:
”Tänk att du lever ett så “perfekt” liv med en man som strör pengar omkring dig och allmänt bara glider fram inga jobbigheter. Shoppa vad du vill, resa överallt och bo i finaste husen. Ändå ibland kan du gnälla i bloggen man blir ju helt paff.. innan blev man lite avis på bloggar som dessa nu inser jag att näää, har hellre mitt äkta liv trots kämpande. Detta är ett genomgående tema på lovelylife och härmed tager jag bort samtliga bloggar från rss läsaren. Det blir för mycket falskhet…eller ja, för mycket gnäll trots det perfekta liv du lever – det är illamåendeskapande.”
Jag tänker nog först och främst att varje människa har ett ansvar för sitt eget mående och man bör inte konsumera tidningar och bloggar som får en att må illa.
Sedan tycker jag det är märkligt att andra människors lycka kan få andra att må illa. Vad säger det om ens inre mående? Kanske något man bör jobba på för att kunna skapa lite ro inombords liksom. Det finns verkligen andra viktigare svårigheter att tackla i livet och missunnsamhet är en ohyggligt jobbig känsla att gå runt och bära på.
På Krickelin är jag personlig men inte privat. Det är för att jag även möter mina kunder i detta forum. För mig blir det konstigt och jag känner mig inte professionell om jag ska starta ett fotouppdrag med att diskutera de svårigheter min familj går igenom just nu med främlingar. Jag förstår att man får en personlig relation till den bloggare man följer dagligen och det känns som om man känner henne väl. Så känner ju även jag för dem jag följer. Men. Man måste förstå att livet är så mycket mer än kaffekoppar i solen, resor, blombuketter och inredningsdetaljer.
För att vara extra tydlig. Förra månaden spenderade min man och jag tre veckor på sjukhus med ett av våra barn som hade hela hjärtsäcken och lungorna fulla av vätska. Vi turades om att bo där med honom och hela familjen gick igenom en riktigt kämpig period. Förra veckan gjorde jag dessutom ett ultraljud på min mage fast övertygad om att den var full av tumörer. (Lyckligtvis stämde det inte) Jag kan rabbla fler olyckligheter. Men du, verkligen, de hör inte hemma här. Det här är mitt lyckliga rum.
Livet pågår här. Precis som det gör för Dig. Men mitt i allt detta finns ljuset också. Dofterna, smakerna, skratten och glädjen.
Krickelin – min blogg. Det är ett ställe där jag mår bra och förhoppningsvis gör mina läsare det också. Den enda som kan ta ansvar för det är Du. Jag kommer fortsätta ta bilder på de fina stunderna i mitt liv och kanske inspirera en eller två att ta för sig av livet, våga satsa på sina drömmar och mota ängsligheten i grind.
Vart jag bor, reser och hur min ekonomi ser ut spelar mindre roll. Oavsett kommer jag alltid försöka plocka fram det vackra i vardagen och vara kreativ ändå. Här finns ingen falskhet.
Jag är otroligt ödmjuk inför livet och tänker göra det bästa av mitt. Tänker Du?
