Jag har blivit som besatt av bra och rent te. Jag samlar, smakar och bjuder både barn och vänner på fina små tebjudningar.
I Istanbul fann vi små fina teställen. Och eftersom Miranda Rebecca inte dricker kaffe längre så slank vi in här på Sokak Kahvesi en dag.
Vi beställde mint- te.
Vi satt ute längs med vägen men jag smet upp och kikade på deras terass.Jag älskar Backgammon. Min man och jag spelar det stundtals på helgerna när barnen somnat. Med tända ljus och ett litet glas port.
Jag hade nya skor.
I sommar tänker jag använda mig av trädgårdens mynta, citron och hett vatten och göra mitt egna te.Just nu sitter jag i en liten blå bil med Johanna. Balanserar dator, te och choklad med mycket mandlar i knät. Vi är på väg till Österlen för att möta upp ett gäng fina tjejer och för att jobba.
Vi var hemma hos Marie igår. Du vet, den härliga tjejen som står bakom Håkesgård som vi redan besökt här. Solen sken, fåglarna kvittrade, kakorna var smarriga och på garageuppfarten stod Maries sjukt fina Mustang.
Maries hem är ett av de finaste jag besökt. Verkligen! Så hemtrevligt på alla sätt och vis.
Lusten att flytta ut på landet och coola ner en aning blev otroligt stor hos mig.
Johanna kände likadant och när vi snurrade runt Maries ateljé så svimmade vi nästan av över finheten, livsstilen där på landet, lugnet och kreativiteten som man kunde se överallt.
Här är jag i min fågelkimono.
Johanna bland ägg och hönor.Här är kycklingarna jag fotade för någon vecka sedan. Kors vad de växt!
Reportaget från Maries hem kommer upp här på den redaktionella sidan inkom någon vecka. Håll utkik!
Nu ska jag jobba på i racerfart så jag kan fira in helgen med familjen.
När Miranda rebecca och jag var i Istanbul förra helgen så hade vi blivit tipsade om att söka upp en restaurang som heter Journey. Den ligger i Taksim, ett av de lite roligare ställena att hänga på i Istanbul. Påminner om New York lite var det visst någon som sa… vad vet jag, New York har jag inte haft äran att uppleva än…
Men Taksim var härligt och vägen dit var smockad av människor. Hörde att det bor 15 miljoner människor i denna stad. Helt galet!
På vägen var vi naturligtvis tvungen att stanna vid varenda katt som passerade Miranda Rebecca så jag hann verkligen bli hungrig.
Väl där så gick jag på upptäcksfärd. Kors vad snyggt! Alltihop!
Det var Malin och Lina, tjejerna på Lite Kalabalik, som tipsade oss. Deras grejer kommer från denna fina stad. ta en kik på deras nya skålar och smycken här. Såååå fina!
Skärbrädan vill jag ha.
Golvet vill jag ha.Stolarna kan också få flytta hem till mig.
Miranda Rebecca beställde kycklingsoppa och rödbetsjuice. Sedan förde vi långa samtal om frakt med amerikanen vid bordet bredvid… vägar som korsas alltså.. helt vansinnigt egentligen vad ödet kan ge en. Men det gäller att ha öppet sinne med blicken höjd, tänk på det…
Hon samlar på mycket. Klart hon har en samling av Gypsy Ladies på väggen där hemma…
Detta ser man sällan på gatorna i Sverige. Antar att många känner att vi måste jobba på och har svårt av att slappna av, njuta av livet och softa lite… Backgammon och te på gatan. Mer sådant!Vi avslutar rundturen i Taksim med finaste blåregnet i staden.
Idag har jag varit tillbaka på Strömma Farmlodgeoch jobbat. Efter mina kunder åkt hem så mötte jag upp Marina på lunch och möte angående ett projekt vi håller på med. Vi gick runt en sväng och spanade in ägorna medan regnet hängde i luften och kossorna betade maskrosor utanför den gamla ladan.
Marina fick brått iväg på ett annat möte och lämnade mig själv tills min skjuts skulle anlända. Vad bra, då kan jag jobba i fatt lite, tänkte jag och placerade dator och kaffe vid mitt favoritbord.
En nötkaka fann jag också i skafferiet.Men vem kunde ana att fågelkvitter och strömmens dånande kunde vara så sövande. Jag var tvungen att slumra femton minuter på denna soffa medan regnet smattrade på rutorna och skvalade i stuprännorna. Jag antar att den sista tidens intensiva arbetstempo börjar ta ut sin rätt…