Kristin Lagerqvist
Det är något med vemodet och skuggorna som fångar mig. Jag fotade Anne idag.
Det hade snöat och över klipporna låg ett vitt täcke som sakta smälte bort..
Och jag har tänkt mycket på mörkret som breder ut sig över världen denna veckan. Och andra veckor också för den delen. Men ljuset är starkare. Så är det bara. Och fred börjar inom dig själv.
Det toksnöar ute och jag packar kameraväskan och drar på mig mössa… Och så tänkte jag att det vore så fint att kika in med en sommarhälsning så här mitt i januari. Alla behöver ju det liksom… 
Den där sommaren alltså. Underbar! Jag skaffade hönor och sov i tält mer än vanligtvis.. Kanske undrar någon vart hönorna tog vägen. kanske förtjänar det ett helt inlägg… men för nu, de flyttade i slutet av sommaren till Varbergs vackraste trädgård och där lever de happily ever after..
Men jag är sotis på Miranda Rebecca som plockar in ägg året om från sin hönsgård.. måste ta med mig kameran dit en dag så ska Du får se på vackra hönor som heter duga…
Den där kopparduschen ska få flytta i år har jag tänkt. Och så ska jag bygga någon form av fin duschbås ute i trädgården med bambu eller så… och så ska jag hänga upp massor av hängstolar på altanen under taket och en mängd ljusslingor och… jag Du hör ju. jag är redan där… Men nu, nu ska jag dra på underställ och ställa mig i skogen bland snö och slask och fota en prinsessa..
Det är januari och jag bakar en kaka. Den serveras med frosting och rostad kokos och den gör sig riktigt bra på bild tänker jag. De säger att den är försvinnande god, men vad vet jag… jag pausar från socker, pressar hundra apelsiner och går långa promenader.
Det är mörkt när jag tar fram kameran idag och mina rörelser är långsamma. Och det är det där vemodet i januari, då alla andra verkar sprudla av ny energi… förra året skrev jag så här:
”Lillebror somnar med söt andedräkt mot min kind och en svettig arm lindad runt min hals. Bra så. Där kan jag ligga en evighet och lyssna på små andetag och höra tvättmaskinens avlägsna surr. Januari är min månad. men det känns inte så när jag möter blicken i badrumsspegeln.”
Jag känner likadant januari 2015 och blir lite besviken faktiskt. Torr och ängslig.
Men det går ju över såklart. Jag ska fylla famnen full av roligheter och köket fullt av pärlhyacint. Plöja några tidningar till, sno sticklingar av en kär vän och lära mig stå på huvudet.
Sedan ska du se att januari jublar inom mig också. Vänta bara..
Årets sista dag tillbringade vi på allra bästa sätt. Tillsammans med goda vänner i naturen. Josefin och jag tog brädan till stället vi skulle luncha på. Så himla härligt att kunna göra så även under vintern. 
Jag skulle ju definitivt inte trilla i så jag hade på mig både kofta och två halsdukar över min våtdräkt. Alla skrattade och sa att jag påminde om någon karaktär i mumindalen… 
Eftersom vi var sist på plats så hade papporna styrt upp eldstaden och plockat fram godsaker till oss alla. 
Efter både korv och pinnbröd så åkte även kardemummabullen en sväng över den öppna elden. 
Så himla festligt avslut på 2014. Och barnen älskade det.
Jag med. Det är ju något med att stå ovanpå havet och kika ner i djupet när vattnet är kristallklart och vintrigt.
Nu fick vi plötsligt bråttom för skymningen la sig fort. Vi skulle ju hem och laga middag och ta på oss paljettklänning..
Vi har en ordentlig städdag här hemma. Sjukt välbehövligt verkligen för om någon vecka så flyttar en utbytesstudent från Texas in i vårt hem och då får vi ju såklart styra upp läget lite… här är verkligen kaos… 
Och när jag städar ordentligt så måste jag möblera om och byta lite gardiner och sådant annars blir det för jäkla trist… Så nu har en mängd saker ramlat in på vinden och jag är sugen på att fylla hela övervåningen med olika sorters pelargoner.. 
Johanna skrev något så bra om inredningstrender häromdagen. Och jag håller sannerligen med, till fullo, stora applåder för bra text. 
Och nu måste jag sammanfatta här lite för nu har jag skrivit samma text tre gånger och raderat igen. Det var något klokt om inredning men egentligen så vet jag ingenting om det hela… Mer än att man ska följa sitt hjärta, inte tömma hela plånboken och testa sig fram… här hemma har det sett helt knäppt ut ibland och ska jag vara ärlig så har jag gjort något förskräckligt med vår sovrumsdörr som jag måste fixa någon gång då andan faller på… Men ibland så blir det ju riktigt hemtrevligt och härligt med alla färger och diverse fyndiga grejer som jag drar hem… Nu ska jag baka pizza med massa mozarella och leta efter en bra film som ska passa alla från fem till trettiofem.