Krickelins

Varberg bjöd på vackert denna helgen och jag gick med frusna fingrar med kameran över axeln mest hela tiden. På stränderna ligger fortfarande vinterns isflak kvar, som om februari inte riktigt vill släppa taget. Men tappra bröder jagar vågor ändå och vi lutar ryggen mot solvarm vägg, sluter ögonen och vänder ansiktet mot vår.

Tack Mars. Du är fin mot mig. 

Vi är i början av helgen och jag sveper kaffe och försöker avsluta veckans jobb. Överallt står jag små kvistar som är på väg att blomma eller precis har vissnat. Fint.

Tavelväggen påbörjades men…

Och vid min sida av sängen ligger sju påbörjade böcker…

Nu tar lillebror och jag helg och Mars säger hej med sol och glass ute i trädgården.

På morgonen hade jag uppdrag i närheten av hamnen och passade på att slinka in hos Kustbageriet. Den senaste veckan har mardrömmar härjat vilt på nätterna, så nu ska jag se om "sovgott-te" hjälper mig. Jag drack upp mitt kaffe vid Kallbadhuset och cyklade runt fästningen på vägen hem.

Hela staden är täckt av rimfrost och dimma. Otroligt vackert.

Nu sitter jag fast med jobb vid datorn, äter surdegsbröd och dricker min nya clipperfavvo. Inte tokigt alls.

Ha en fin dag.

Hos oss just i denna stund. Jag står i köket, planerar dagen i trasslig fläta och dricker kaffe ur liten kopp. Lillebror målar bilar i soffan.

För ett tag sedan blev jag utmanad av Nanna och Queen of kammebornia att berätta åtta saker om mig själv. Och här är de.

Jag har Charlotta som tredje namn och var väldigt fäst vid min farmor. Hon hade lockigt brunt hår, skrynkliga varma händer och älskade blommor precis lika mycket som jag. Förra året grät jag tills det värkte i bröstet när grannen hade sågat ner sin stora schersminbuske som sträckte sig över mitt växthus. Konstigt, jag står liksom pall för det mesta men bryter ihop på grund av en buske. Liksom hård och kall fast så skör på samma gång. Kanske precis så som jag vill vara, nu när jag tänker efter…

Jag flyttade in i en rökig liten etta tillsammans med en man som slog mig och en katt som hette Tuff när jag var sexton år.

Ibland tänker jag att jag vill se på mig själv så som min man gör. Det är något glansigt vackert i hans blick när den möter min och han tror alltid det bästa om mig, verkar det som. Att jag liksom kan klara allt. Jag avskyr tonårsbråk och jag tycker om att dammsuga.

Det var de åtta. Och om min kära vän Kollijox vill anta utmaningen så skulle det vara sjukt kul. Hon är förresten i Hong Kong och trendspanar just nu… ibland kan man ju ha det riktigt tungt på jobbet liksom…