Den franska drömmen

Om det finns något jag önskar mig mer av under 2025 så är det att tillbringa mer tid i mitt franska hem. Inget får mig att sänka axlarna mer än att komma hit och leva i det mer lugna tempo som infinner sig här. Visst skulle man kunna ha som mål att skapa samma lugna tempo och sinnesro i min vardag i Varberg också och även det står på min önskelista för året.

Men den franska drömmen då? Att skapa mer vardag och mer liv här nere. Hur ska det gå?

Jag tänker framförallt att jag som frilansande och egenföretagare ska skapa förutsättningar som gör att jag kan vara här ner och arbeta härifrån. Skriva, fota, skapa… Jobba mer digitalt och ta uppdrag härifrån.
När det kommer till familjelivet så blir det mer klurigt. Vi har två myndiga barn nu och vår minsta är fjorton år. Men barn är barn oavsett ålder och behöver alltid stöd och närvaro av föräldrar. Jag kommer behöva anpassa mig efter barnens liv och deras behov – funkar det inte att lämna Jonas hemma med barnen själv så gör jag givetvis inte det.

Målet är att förenkla mitt liv och frisätta mer tid för återhämtning. Skala ner och pussla om i livet för mer livsnjut.

Ser verkligen fram emot att kunna vara mer på plats inför renoveringen av vår trädgård. Då kan jag sitta här på terrassen och kika ner på arbetet.
Övervaka lagom så inget blir tokigt. Med Google Translate och Duolingo appen i högsta hugg.

Jag ska måla lite fler lister och fönster samt sätta upp tavlor i barnens rum. Sedan ska jag gå på mängder av vintagemarknader runt om för att finna fler godbitar till hemmet.

Är så glad över att vi målat rummen så golven kommer fram ännu vackrare. Det har kommit upp gardiner här sedan jag knäppte detta foto och det blev så bra.

Under nyåret har vi lånat ut vårt hus till våra vänner och det har haft ett jättefint firande här nere. Står på min bucket list – nästa år kanske vi firar här.

På söndag kommer jag berätta om hur vi målat om och hur jag tänkte med kulörvalen. Så håll utkik!

Vad sa? Ska ni göra en väggmålning?

Det är den första januari och jag inser att det inte är många dagar förrän jag åker upp till Stockholm för att bygga upp utställningen jag arbetat med de senaste månaderna. Spännande!
Ser fram emot detta jättemycket och är helt säker på att allt kommer bli kalas.

Men samtidigt så kan jag inte hjälpa det – men känslan av att ha tagit mig vatten över huvudet nosar mig i nacken då och då. Kan det vara för att jag i ett skede av processen beslutade att jag skulle måla en 5×3 meter muralmålning som en del av utställningen på FORMEX?

Det gör vi lätt första dagen, min kollega Theoni och jag, tänkte jag. Men ju mer inspiration och förberedelser jag samlar ihop desto mer förstår jag att detta nog kan bli ganska komplext. Ingen av oss har gjort detta förr så just nu känns det lite skakigt minst sagt. Vad tror ni – kommer vi ro detta i hamn?

Hela utställningen kommer målas i Jotuns kulörer och då mest från deras nya färgkarta Nuances. Sedan jag samlade ihop dessa så har Forest Light gått bort och några andra har kommit till. Inspirationen till att samla alla kulörer i en väggmålning kom också från Jotun då jag fann en serie inspirationsbilder på deras hemsida

Jag har nu också samlat ihop en mängd former och inspiration från Pinterest för att göra en skiss till vår egen målning.

ja…hahaha, det här är ju faktiskt ganska skoj och spännande för utomstående att följa kan jag tro. Detta kan ju bli en total flopp såklart. Får ringa in någon som vet hur man ska göra kanske?

Nu blir det en följetong här kring hur vi ska få ihop det här kalaset och självklart kommer jag dokumentera både upp- och nedgångar i detta projekt här på bloggen. Jag tror nyckeln till det här är att göra den abstarkt och enkel – inte för krånglig. För att få liv och struktur i målningen måste vi nog också arbeta med vatten och olika sorters penslar och tyger… svampar..?
Eller vad vet jag, nu killgissar jag faktiskt bara. Ska googla vidare….
På återseende.

Gott Nytt År förresten – låt det nya året bli fullt av spännande äventyr men också ett år med mindre prestation. Ska bara göra den där gigantiska väggmålningen först då och sedan ta mig själv på orden….

En sak till – vill ni komma och titta på utställningen?  Tips nedan och använd rabattkoden om du köper biljett.

Formex, Nordens största branschmässa för yrkesverksamma inom design och inredning, bjuder för första gången in en designälskande allmänhet till en härlig trendkväll med inspiration och mingel.

Nu öppnar vi äntligen dörrarna för alla design- och inredningsintresserade som inte jobbar i branschen och därmed inte får möjlighet att besöka mässan. En unik kväll efter mässans ordinarie öppettider hålls entrétorget exklusivt öppet för en designälskande allmänhet att äntligen få en liten del av Formex. Missa inte 2 1/2 timme av inspirerande föreläsningar, trender, unik uppvisning av Krickelins entrétorgsutställning ”House of Creativity” med deltagande kreatörer och få möjlighet att köpa utställarnas produktnyheter i Formex Shop.

Köp din biljett idag och upplev Formex Public Hours 17 januari 2025!
Koden är FORMEXPUBLIC15 och ger 15% rabatt på biljetten.

 

Bildkälla:

De sista dagarna

Jag tillbringar de sista dagarna jag har kvar på året med min familj i de svenska fjällen. Jag har inte knäppt ett endaste bloggigt foto så jag letade upp några från förra nyår. Det var ingen fet bildbank där heller…hahaha… I skymning med min hund på väg ut på promenad i skoterspåret med pannlampa.
Det är ont om snö här uppe i år så det är inte lika vackert som vanligt och det är inte heller samma grej att åka skidor på konstsnö. Det blir isigt och uppkört fort och kanske har jag aldrig sett mer folk i hela mitt liv än i liftkön vid Hundfjället. Jag imponeras varje år av alla familjer med små barn som bokar stugor, köper liftkort och tar sig ut i backen. Jag hatälskar det här stället. Gillar att familjen är ihop, att vi rör oss, naturen, brädspelen och bastun i stugan.

Men såg du en mamma som hyperventilerade under skidhjälmen på Toppstugan Lyktan bland hundratals gapiga familjer som stod upp och inte heller fick plats för att äta svindyra köttbullar – då var det jag.

Vi tog en kort dag i backen i dag. Ska gå en lång promenad och därefter tända en eld utanför stugan. En våffelsmet är vispad och vi gräddar dem utomhus och äter med löjrom på de första och hjortron på de sista. Gott.

Lillebror tände en brasa, hunden kröp ihop vid mina fötter och jag hann inte läsa många sidor i min bok förrän jag slocknade. Det var länge sedan jag tog en tupplur på dagen. Så skönt.
Hoppas ni har vilsamma och fina dagar så här innan vi firar in det nya. Tusen tack för all klokhet och kärlek ni lämnat här på bloggen de senaste dagarna. Stor kram från mig.

Vintern på västkusten

Vintern på svenska västkusten är tyvärr inget att föredra. Den är en jämngrå sörja. Det kan gå veckor utan att man märker att dagen gryr – helt plötsligt blir den grå dagen svart och man förstår att klockan är över fyra. Vinden viner genom märgen och man kan knappt förstå men fyra plusgrader i Halland kyler ner mer än tolv minus i Dalarna. Märkligt är det men det är inte mycket man göra åt det – mer än att klä sig varmt mot vind och väta, äta D-vitamin, vara positiv eller åka härifrån.
Kanske är det just därför Halland har så många fantastiska spaanläggningar, bastuklubbar och kallbadar så mycket. För att klara sig igenom den bistra vintern vi har.

Och nu är det ju också så att hallänningar sägs leva längst av befolkningen i Sverige.

Jag bastar och badar så mycket jag kan. Mest hemma såklart men rätt ofta nere vid bryggan på Damernas eller på Kallbadhuset i Varberg. Det är en härlig tradition vi hallänningar har. Kanske är det tre grader i vattnet just nu…

När graderna går ner så brukar jag använda badskor i neopren för att fortsätta få en bra bad upplevelse. Jag har nämligen problem med mina vrister vid kalla bad. Det är som när man äter glass för fort och får vansinnigt ont i huvudet ~ en ”brain freeze”. Denna smärta får jag i vristerna och det förtar hela upplevelsen.
Har ni liknande känsla vid kallt bad?

Bastubad. Kanske det bästa som finns. Inga skärmar, yttre attribut eller andra distraherande grejer. Alla samtal här inne bakom det immiga fönstret i mörkret har gett mig väldigt mycket i livet. Kvinnokraft skulle jag vilja kalla det ~ kunskap och erfarenhet utbyts hjärtligt och ödmjukt.

Doppen här nere vid bryggan går fint utan bastu också. Kanske om man vill ha en egen stund. Man cyklar ner, tar ett dopp och drar på sig något varmt. Underbart!

kallbadar ni under vintern?

Om att visa sig sårbar & konsekvenserna av det

Bland det mest oempatiska jag vet är att ifrågasätta en människas prioriteringar och berätta om sin egen förträfflighet när någon precis berättat att hen mår dåligt. Jag ville bara säga det. Det är lite som att sparka på någon som redan ligger.

Konsekvenserna av detta mycket oattraktiva beteende blir ofta att människor tystnar och inte vill dela med sig av det som gör ont – de vill inte berätta om det sårbara i livet med risk för att bli kritiserade, få ännu mer ont och därefter känna skam över att de delade. Och det i sig gör att människor mår ännu sämre och känner sig mer ensamma.
Jag tycker vi gemensamt ska uppmuntra människor att våga vara sårbara och med det också vara icke dömande individer. Det är hjälpsamt för alla och gör att vi gemensamt kan växa genom att ta del av varandras erfarenheter – både positiva och negativa.

Det är sällan man har hela bilden av hur ett liv ser ut med anhöriga, vardag, arbete och hälsa. Saker man ej kan planera in i livet händer alla – livet måste gå vidare för det. Arbete ska utföras, man ska upp ur sängen, slänga in en tvätt, kissa hunden och fortsätta ändå.

& för info – Mitt arbete är bland det roligaste jag vet och jag får jättemycket energi av det. Samt att mitt arbete ofta varit det som räddat mig i olika jobbiga situationer i livet.

Jag befann mig på ett behandlinghem denna höst. En vecka för anhöriga – här var terapeuternas gemensamma åsikt att jag har klarat mig genom fruktansvärda trauman i mitt liv tack vare att jag fortsatt finna tröst och glädje i mitt arbete. Med det sagt – jag behöver inte alls förklara mig och mina prioriteringar för främlingar såklart – vi alla gör så gott vi kan för att ta oss genom livet oavsett vilka svårigheter som korsar det. Men tänkte att det kan vara givande med lite perspektiv på saker och ting.