hos Lizzy

Jag bor hos Lizzy. Här finns tre rum att hyra.
Jag har fått det gula med den gröna toaletten.

Det finns ett grönt och ett blått
rum också. Alla med rosor och 
skåp med blommor på.

Lizzy och hennes man flyttade 
från stressen i Milano, nu
bor de här på denna gården bland
oliver och vindruvor.
De hyr ut rum och gör sin egen 
fikonsylt som de säljer.

Så här fint är huset.

Och bland alla olivträden står det vackra
damejeanne. 

Undrar varför?
Måste fråga…

Här är utsikten från gården.
Och den är nästan ännu mer fantastisk
åt andra hållet.

Det tar mig en kvart att gå till
gården där skrivarkursen är.
Det gör mig ingenting, för
vägen dit är fantastisk.

Så nu sitter jag här på den stora verandan
i solnedgång och väntar på 
middagen som blir serverad snart.

Känner mig enormt ödmjuk och tacksam
inför livet och är så himla glad 
för att jag har en familj som gör
det möjligt för mig att åka iväg
på ett sådant här äventyr.

hej hej. 

doften

Jag sprang på en vän till mig häromdagen.

När hon kramade mig så 
ursäktade hon sig för att hon
doftade herrparfym. Hon hade precis
varit inne i en butik och sprayat på
sig parfymen som hennes kärlek bar.
Så hon kunde bära runt lite på
honom fast han inte var där liksom.

Jag tyckte det var så romantiskt.
Tänkte på det flera dagar.
Och det var kanske därför jag tog på
mig min mans gråa t-shirt med 
blommig kavaj över när jag
for till flygplatsen på torsdagen.

Igår smet jag till mitt hotellrum 
så fort mörkret lagt sig över Pisa.
Och nu gör jag min sista runda
här då jag ska hitta en marknad.

Vid tolv åker jag vidare ut
på landet.

hej hej.

i Pisa

Idag vaknade jag upp till ett 
Pisa som låg i morgonsol.

Jag som inte har med min karta, min man alltså, är
väldigt tacksam över att staden är 
så liten. Jag har gått omkring hela
förmiddagen utan att någon gång behöva
få känslan av att vara lite lost.

Jag köpte frukt på Mercato delle Vettovaglie
och satt en lång stund inne i en vacker kyrka.

Efter det slog jag mig ner i solen vid lutande
Tornet och vilade blicken på turister
som tog kort på varandra.

När jag reser själv så lägger jag märke till
så mycket som jag annars inte skulle gjort.
Något fridfullt över det hela, som om att
man står en bit ifrån och
observerar livet.

Tornets skugga kom sakta över mig och jag
flyttade mig till en marmortrapp
vid katedralen längre bort.

Där satt jag länge och skrattade till Malin Wollins
krönikor och brände mig i ansiktet.

För mig blev det sen glass. 
Tiramisu och hasselnöt.

Och nu försöker jag bestämma mig för 
om jag ska börja på en ny bok eller sova middag.

Pisa. Jag gillar dig.

linne och Moricci

Det är något med linne just nu. Visst.
Alla har det och jag vill klä både min gula 
och gröna soffa i grå linne omedelbart.
Sen, ett huller om buller med kuddar.
I linne då. Såklart.

En gång för många år sedan lämnade jag ett
gammalt liv och en hel brudkista full
med linnedukar, linneservetter och danskt porslin.

Det grämer mig ibland.
Att jag lämnade kistan alltså.

Men oftast tänker jag att ting är ting.
Och jag samlar hellre på relationer,
upplevelser och skratt istället.

Idag flyger jag till Toscana.
Så nu försöker jag jobba bort det sista 
på mitt skrivbord innan jag ska
pussa barn och man.

Jag kommer förhoppningsvis blogga
därifrån. Det beror lite på uppkoppling och så.

Det är en skrivarkurs på 7 dagar i Moricci 
och under rasterna kan man välja att ta en
simtur i bassängen, promenera bland
olivlundar eller blogga tänker jag…

hej hej.

om Hotellet

Just nu hänger jag upp mina foton
Jag häftar ståltråd och håller helst inte 
i hammaren. Det blir liksom så väldigt 
snett när jag gör det.

Det är något visst med att se sina egna hänga
sådär för allmän beskådan. Både skrämmande
och väldigt värmande.

Nästan hela hotellet har i det senaste
genomgått stora renoveringar.

Nya rum, ny restaurang med veranda och
precis nu lägger snickarna det sista 
finliret i den nya avdelningen på spa
 som ska öppnas inom kort.
Då ska jag testa det nya
technogymmet. Och gå på yoga
i Indusalen.

Här står jag i restaurangen
och fotar marmor.