Det är min första dag som tjänstledig.

Och jag försöker göra mitt bästa med att
ta mig igenom första kursbrevet
från den skrivarkurs jag
anmält mig till.

Som vanligt när jag sitter långa
stunder framför datorn glömmer 
jag av att äta lunch.
Och jag går inte och kissar, hur
kissnödig jag än är.
Idiotiskt.
Om du frågar mig.

Efter lite lax och broccoli
så var jag nära på att sjunka ner
i hängstolen.

-Men nej, nu ska du vara
effektiv hörredu, sa jag med myndig
röst till mig själv.


Min vän gav mig en kasse kläder som
hennes mamma plockat ner från vinden.
Den blå blir en favorit denna sommar.
Tillsammans med hatten.

Tyvärr var den med fjärilarna
för liten.

Jag var ute och sprang 
bland hundkexen i
kvällssolen.
Sen tittade jag på kickboardtricks
och drack fänkålsthé.
Efter det fångade jag det härliga
ljuset i sovrummet.

I kväll. Jag kan ha sådana här kvällar
ofta. Tänker jag.

I kväll läser jag den här boken tills
ögonen slocknar.
Jag började söndagen på jobbet.
Innan jag smet därifrån lyckades jag
fånga min fina kollega på bild.

Jag ska öva på min vighet i sommar.
Yoga. Jag måste.
Känner jag.
Vill jag.

Jag kan ha världens vackraste arbetsplats.

Väl hemma så bytte jag om till arbetskläder
och gav mig ut i trädgården.
Min man klippte gräset och lukade.
Jag tyckte som vanligt att det var 
trevligast i växthuset och
plantera om tomater.
Och basilika.

Städade gjorde jag också.
Det blev ju så jordigt.

Herregud vad basilika jag har i år…

Sen plockade jag in mina sista
löjtnantshjärtan.
Och kände att det var lite sorgligt att 
deras tid redan var förbi. 
Vi hade ju precis träffats.
Liksom.



Jag lyssnar på Lana Del Rey igen.
Överallt står överblommade 
buketter som jag flyttar runt.
Och jag har räknat till över 20
knoppar på min pionbuske.

Mellanbrodern är en riktig
sjusovare och får äta 
frukost efter oss andra.
Lillebror och jag har nämligen 
varit vakna halva natten.
05.50 bestämde han sig för att inte
somna om.

Jag har min sista jobbhelg inför
sommaren framför mig.
Uppladdningen kunde varit bättre
känner jag och dricker berocca, 
citronvatten med ingefära och kaffe.


Men det här blir kanon.
Känner det ända ner i
mina ganska konstiga tår.

Önskar er som läser Krickelin
 en toppenhelg.

Jag går fortfarande runt med hjärtat i handen.

Sjunger låten jag inte kan texten till.

Det kan vara så enkelt.
Man väljer själv, säger jag och
pussar kladdiga små munnar.

Vi spelade memory och tvättade håret.
Sen hjälpte de mig plantera
rosa blommor.

Och jag undrar vad det är de kommer
 minnas mest från deras barndom.

Är det mamman med telefonen
eller alla skratt i köket?


Uppdatering:
Jo, jag hittade ju mig själv här
på en asiatisk blogg.
Har ingen aning om vad det står, men det 
står nog att jag är en strålande mamma…
Fint var det med collaget i alla fall.