Vi har inte legat i gräset
och tittat upp på molnen i år än.

Det är en kall vår och de 
vita körsbärsblommorna har
redan blommat över.

Jag är orolig över vad jag lägger min tid på.
Förlorar jag det bästa längs vägen tro?

Men det blåser andra vindar nu.
Och, magkänslan säger att jag går på rätt stig.

Idag puttrar en köttgryta med äpple på spisen länge.

Min man åker till Norge och
surfar i 5 dagar.
Grytan får killarna med sig.

Jag är söndagstrött.
Kanske extra mycket just den här söndagen.

Jag satt och fixade med några foton 
där den gamla bröllopskjolen åkt på.

Den har ju faktiskt dragits fram 
lite då och då.

På fågelreservatet.


Eller här.


I rapsfältet med mellanbror.
Som för övrigt är Stålmannen.

Här fotade jag en flicka inför
ett bröllop.

Det var en vacker majdag och
löven hade precis slagit ut i bokskogarna.

Och på vår bröllopsdag såklart.

Om några veckor är det 5 år sedan nu.

Nedersta fotot har min vän tagit.

Här hemma serveras det pasta med vatten
till fredagsmiddag. 
Uppladdning inför 
halvmaran i morgon.

Jag känner mig inte så laddad direkt.

Jag försöker ta mig igenom de sista sidorna 
i boken jag läser.

Och så har jag plockat in sådana här hallonkvistar.

Det är det enda min familj 
inte blir allergiska av nästan.


Idag hade jag med mig kameran till jobbet.

Och jag tänker att jag ska
dekorera alla mina rätter med blommor
i sommar.

Vårregnet kom och sköljde bort all ångest.
Det doftade precis sådär som det ska
göra och jag tror att själen behövde det.

Idag inser jag att jag ska springa
2,1 mil på lördag.
Och jag vet inte om jag ska skylla på ond tå 
eller raspig hals för att slippa.

Eller om jag bara ska göra det.
Springa.