På kvällen lekte vi sommar i
växthuset.

Jag hade sprungit och han vägrade somna.

 Min man fotade och pratade om
vilken tur man har som träffar 
någon att älska och dela livet med.

Jag tänker att det kanske
inte bara är tur.
Lite skicklighet också.
Eller.

Jag finner texter överallt.
Samlar och sparar.
Jag skriver ner dem tyst och
osynligt i handflatan.

Jag ska plocka fram dem en dag.
Bannemej.

Paris i mitt hjärta.

Både kastanj och blåregn i full blom.

Jag sparar samtalen och skratten 
på en särskild plats i det 
bankande hjärtat och ångrar 
att jag inte köpte smycket jag ville ha.

Jag kommer dit igen.
Och igen.
Och igen.
Lillebror är fortfarande sjuk.

Min helg har varit fylld av jobb.

Och det känns som jag gått sönder lite.
Inuti.

Ingen fara dock. 
Jag vet hur snabbt jag läker.

Jordiga fötter och lite tid över.
Jag bannar kirskålen i landet.
Och bläddrar i deckaren 
vid varje ögonblick jag snor 
åt mig själv.

Mellan tvätt och läggning.
Jag har bränt mig på solen.
Det hettar så jag gick i solhatt 
på kvällen när den sjönk över hustaken.

Lillebror och jag plockade
vitsippor.

Och titta. Vilken fining som
kom med i buketten.

I solen igår.
Helt plötsligt blev allt så grönt.

Han har vattenkoppor. Lillebror.
Fyra stycken i nacken.
Lyllos honom, tänker jag och 
bjuder på äpple och 
såpbubbelregn.

Lillebror är så rolig nu när
han pratar. Man blir liksom
alldeles kär, fnittrig och varm i magen.

Jag planterade om fikonträdet och lyssnade väldigt
mycket på Minnas låt igår.

Keep your head up,
keep your heart strong.

Och idag bär jag på ett extra mod.
Det sitter i ryggen och i hjärtat.
Jag känner igen känslan.