Vardag
Onsdagsfredag.
Och jag försöker landa.


Göteborgsvarvet i knäna fortfarande.
Jag gjorde det på 2,10 och jag är 
lite galet stolt ändå.


Nu, häng i soffan.


Hej hej.
Vardag

Jag kan inte bestämma mig för om kaffet 
är godast i små eller i stora koppar.

Och så ältar jag en låt med Ben Howard.
The fear i huvudet hela tiden.

I will become what I deserve.

Mellanbrodern slickade i sig det sista av
sockerkakssmeten när vi bakade.

-Det här är livet, utbrast han och jag 
blev alldeles varm i magen.

För visst är det. Det sista kvar i bunken
efter rullning av chokladbollar och 
 sockerkakssmet på kladdiga fingrar. 
Det kan knappast bli bättre.

Anna Grundberg har ritat av mig
och min tatuering idag.

Så fantastiskt smickrande. Och jag blir
alldeles röd om kinderna 
över det fina hon skriver om Krickelin.

Kika in hos henne,
hon är verkligen superduktig.

Jag minns när jag ritade taueringen.
En halvtimme innan tåget skulle gå hade 
jag fortfarande inte fått ihop den.
Typiskt mig, tänkte jag och skickade
ett paniksms till TuvaMinnaLinn (som jag gör då och då)
och fick tillbaka:

”Det är bara den du är 🙂
Klart det inte ska va på annat vis.”

Fint. Att ha en bloggvän som henne.


Och jag är så glad för alla mail
och kommentarer jag får.
Ödmjukt tacksam och otroligt 
rörd över att nå fram till så många
starka kvinnor.


Tack.


Ibland har jag det lite bråttom och då 
blir det lite rörigt för mig.
Då kan jag tänka att jag svarar sen och 
så glömmer jag svara på frågor som jag får.
Snälla, fråga igen i så fall. 





Vardag
Vi har inte legat i gräset
och tittat upp på molnen i år än.

Det är en kall vår och de 
vita körsbärsblommorna har
redan blommat över.

Jag är orolig över vad jag lägger min tid på.
Förlorar jag det bästa längs vägen tro?

Men det blåser andra vindar nu.
Och, magkänslan säger att jag går på rätt stig.

Idag puttrar en köttgryta med äpple på spisen länge.

Min man åker till Norge och
surfar i 5 dagar.
Grytan får killarna med sig.
Vardag

Jag är söndagstrött.
Kanske extra mycket just den här söndagen.

Jag satt och fixade med några foton 
där den gamla bröllopskjolen åkt på.

Den har ju faktiskt dragits fram 
lite då och då.

På fågelreservatet.


Eller här.


I rapsfältet med mellanbror.
Som för övrigt är Stålmannen.

Här fotade jag en flicka inför
ett bröllop.

Det var en vacker majdag och
löven hade precis slagit ut i bokskogarna.

Och på vår bröllopsdag såklart.

Om några veckor är det 5 år sedan nu.

Nedersta fotot har min vän tagit.
Vardag

Här hemma serveras det pasta med vatten
till fredagsmiddag. 
Uppladdning inför 
halvmaran i morgon.

Jag känner mig inte så laddad direkt.

Jag försöker ta mig igenom de sista sidorna 
i boken jag läser.

Och så har jag plockat in sådana här hallonkvistar.

Det är det enda min familj 
inte blir allergiska av nästan.