Idag hade jag med mig kameran till jobbet.
Och jag tänker att jag ska
dekorera alla mina rätter med blommor
i sommar.
Vårregnet kom och sköljde bort all ångest.
Det doftade precis sådär som det ska
göra och jag tror att själen behövde det.
Idag inser jag att jag ska springa
2,1 mil på lördag.
Och jag vet inte om jag ska skylla på ond tå
eller raspig hals för att slippa.
Eller om jag bara ska göra det.
Springa.
På kvällen lekte vi sommar i
växthuset.
Jag hade sprungit och han vägrade somna.
Min man fotade och pratade om
vilken tur man har som träffar
någon att älska och dela livet med.
Jag tänker att det kanske
inte bara är tur.
Lite skicklighet också.
Eller.
Jag finner texter överallt.
Samlar och sparar.
Jag skriver ner dem tyst och
osynligt i handflatan.
Jag skriver ner dem tyst och
osynligt i handflatan.
Jag ska plocka fram dem en dag.
Bannemej.
Paris i mitt hjärta.
Både kastanj och blåregn i full blom.
Jag sparar samtalen och skratten
på en särskild plats i det
bankande hjärtat och ångrar
att jag inte köpte smycket jag ville ha.
Jag kommer dit igen.
Och igen.
Och igen.
Lillebror är fortfarande sjuk.
Min helg har varit fylld av jobb.
Och det känns som jag gått sönder lite.
Inuti.
Ingen fara dock.
Jag vet hur snabbt jag läker.